Alla som genomgår IVF behandling hösten 2023

Hej alla kämpande tjejer!

Första inlägget här på Familjeliv någonsin och första IVF- rundan för mig.

Jag är inne på femte dagen med Gonal-F (lägger till Ganirelix ikväll) och ska på första ultraljudet imorgon för att se om det finns några äggblåsor som har vuxit till sig. Är såååå nervös och drömmer om nätterna att de säger ?ja här är det helt tomt, inte ett enda ägg faktiskt, så trist!?. 

Både mina och min sambos prover ser bra ut, så vi tillhör gänget där man inte kan hitta någon förklaring. Men är såklart orolig för att det ska vara dålig kvalité på äggen och att de inte ska vilja dela sig eller fästa. Helt enkelt ganska vanliga oroamoln kan jag tänka mig.

Allmän info:

39 år
TSH: 2,9
AMH: 2,5
Sprutdag 1: 2023-09-07 
Första UL: 2023-09-12

Ska bli så spännande att följa era resor! Håll gärna en tumme för mig imorgon!

Hej alla igen,

Idag var som sagt det första VUL:et och de kunde se 1 blåsa x 14 mm, 1 x 13 mm, 3 x 12 mm och 5 som var ca 9 mm. Jag ska fortsätta med Gonal-F (225) och Ganirelix till på fredag då det blir ett nytt VUL där förhoppningsvis blåsorna vuxit till sig lite. 

Så tacksam över att det ändå fanns så pass många blåsor, då jag verkligen inte tog det för givet. 

Hur känns det för  andra? 

Håller tummarna för dig imorgon EMMYLOU91! 

Hej alla!

En liten uppdatering från mig:

I torsdags (21/9) var det äggplock där de fick ut 8 ägg av 10 blåsor. I lördags (23/9) hade fyra ägg befruktats (3 ?normalt? och ett med ICSI) och jag fick tillbaka ett tvådagars embryo som jag nu ruvat på i 2,5 dagar. Är så fruuuuuuuuuktansvärt trött att jag håller på att somna sittande och har ömma bröst men har förutom det inga symptom (förstår att det är från de härliga vagiatorerna). 

Ena dagen är jag positiv och känner att detta kommer att gå vägen, nästa dag känns det som att jag aldrig kommer att bli gravid.

Vi alla borde få någon form av IVF-medalj!!

Hej tjejer!

Sjuan här. Jag loggade helt ut sist eftersom vårt första försök gick åt skogen och jag deppade ihop helt. Då hade jag 10 blåsor, 8 ägg, 4 befruktade och 1 tvådagars som sattes in. Men det gick inte vägen. 

Upp på hästen igen och denna gång drog kliniken upp Gonalen till 300 (från 125) vilket gav en jädra skjuts! ÄP idag där de de fick ut 21 (!!) ägg. Planerad återföring på måndag. 

Fattar inte hur jag ska palla om det inte går vägen denna gång heller. Eller, det gör man väl antagligen, jag läser ju dagligen om krigare som gjort IVF efter IVF utan att ge upp. Men det är verkligen en mental prövning detta.

Ville bara kika in och säga hej. Stort grattis till alla plus och kram till er som är mitt i behandling! 

Jag vet - helt galet många! Inte konstigt att jag hade svårt att stänga byxorna i slutet... Ringde Sophiahemmet igår och av 21 ägg så har 15 blivit befruktade så de har skjutit fram återföringen till onsdag istället. Så nu håller vi tummarna! 

Läkaren var lite orolig för överstimulering men jag har - peppar peppar - mått väldigt bra hela den här omgången så jag hoppas att jag slipper. Har inte riktigt fattat hur det funkar, finns det en risk för överstimulering även efter man slutat med sprutorna?

Hur går det för dig? Det står säkert längre bak men jag sitter från telefonen hela tiden och verkar bli utkastad så fort jag klickar mig bakåt? 

Helt knäckt. Skulle ha ET idag kl 14 men vid lunch ringer kliniken och säger att ingen av de 15 befruktade äggen klarade sig till dag 5. Ingen. Fick höra att det är nog jag som har dåliga ägg. Från att ha varit över lycklig över antalet befruktade ägg och tänka att jag skulle få en hel hög till frysen till att bara känna mig helt uppgiven

Någon annan som varit med om något liknande men där det ändå gått bra tillslut?  Just nu är jag bara så otroligt ledsen.

Hej och tack för alla gulliga meddelanden  Jag har nåt meck med telefonen så jag lyckas inte svara var och en av er tyvärr, så det får bli såhär istället.

Det är verkligen ett mörker som jag inte hade förberett mig på. Och en känsla av oduglighet och tomhet. Bara på en dag så har jag nu jättesvårt att se barn, att höra om kollegor som pratar om sina barn, att se videoklipp med barn. Det enda jag tänker på är att jag skulle göra vad som helst för att få torka spya, packa matsäckar, plåstra om skrapsår - allt det där som tillhör vardagen för folk med barn. 

Jag tittar in i det tomma rummet i huset vi köpte för två år sedan, det som skulle bli barnrum, och känner att jag aldrig kommer att få natta ett barn där inne.

Nästa vecka ska vi ha ett möte med läkaren på Sophiahemmet. Hon lät ganska uppgiven när vi pratade i telefon så jag vet inte om hon kommer att säga att hon inte tycker att vi ska försöka igen.

Förlåt att det blev ett depp-inlägg. Är så glad för er skull, alla ni som ruvar och har fått plus. Önskar så att det var jag. 

Stor kram

LMSM: Tack snälla för ditt svar och ?skönt? (du förstår nog vad jag menar?) att någon annan varit med om samma sak på samma klinik. Jag var CT som
läkare och har tyckt att hon varit toppenbra. Det jag hoppas på nästa vecka är att jag ska få konkreta tips på hur jag kan öka äggkvalitén. Jag vet inte ens om det är möjligt, men vissa kliniker verkar vara lite mer i framkant än andra gällande forskningsrön etc. Med tanke på hur många ägg jag fick sist så verkar dosen vara bra (300 Gonal F) men jag vill veta mer om hur jag själv kan påverka mig ägglvalité (om det ens går). 

Vilken läkare hade du? Och hur tänker du gå vidare framåt? 

detta är mitt andra försök så jag har ett ?gratisförsök? kvar men går i valet och kvalet om jag ska byta klinik efter det. Hur går dina tankar där? Förutom den tuffa ekonomiska biten så är jag beredd att utsätta min kropp för det mesta gällande antalet försök känns det som just nu?