Träffa ny- när presentera barn?

Aldrig varit i den situationen men om jag försöker föreställa mig den så hade jag väntat tills jag känner mig helt säker på personen och relationen, man får vara rädd om barnens känslor. Dvs att det är en bra person + seriöst.

Utöver tiden så hade jag vart tydlig med att det måste funka med barnet om vi ska gå vidare i relationen. Det blir säkert bra :), grattis till kärleken och lycka till

Nu får du säkert en massa svar som säger att du ska vänta ett år. Jag träffade min bonusson på tre år efter en vecka, allt blev bra. 

Vänta länge, tills ni verkligen är säkra på varandra.
Att ständigt utsätta barn för en massa okända människor som när de blivit vana vid dem, försvinner för att ge plats till nästa okända person.
Vänta iaf tills förälskelsen o har utvecklats till något stadigt o smekmånaden är över.  

Vänta tills ni är säkra på att ni har ett stabilt förhållande. Som andra har skrivit, så är det inte bra för barn att få ständigt nya styvmammor och -pappor, som de anknyter till - och som sedan plötsligt försvinner, och aldrig mer syns till. Det gör att de blir rädda för att fästa sig vid människor, för att de räknar med att den människan också bara ska försvinna. 

En annan aspekt är att det är viktigt att du vet, att den person du träffar inte är farlig för ditt barn. Du måste vara helt säker på att han eller hon inte får hemska raseriutbrott och blir våldsam. Det finns så många hemska fall, där en styvförälder har misshandlat ett barn till döds. Och naturligtvis att han eller hon inte är intressad av barn på fel sätt. Självklart måste du även kolla upp personen på Lexbase och på Dumpen, googla på namnet...

Jag skulle säga: vänta minst ett år, och lär känna personen ordentligt först. 

Jag väntade 6 veckor med att introducera min nuvarande sambo för barnen som då var 6 och 9. Innan jag träffade honom hade jag en relation med en person som inte alls funkade med barnen, så jag ville inte vänta tills jag var alldeles för involverad.

Allt har gått över förväntan.

Beror lite på.
Vill ni umgås alla tre så får du väl säga att det är en kompis men att ni inte pussar, kramas sover över m.m
Kan ju också vara skönt se hur personen är med ditt barn. 
Känn efter ordentligt.  

Min åsikt är att det beror på hur ni vuxna är mot varandra när ni ses och om man sover över osv.
Barn kommer i kontakt med nya människor hela tiden med tanke på vikarier på förskolan osv. så de klarar av att träffa nya personer.
Däremot behöver man kanske inte sova över eller hålla på och kramas och pussas inför barnet utan att man är som vilka kompisar som helst. 

Känner man sedan att det fungerar - inte efter några veckor utan oftast tar det något år eller så, så kan man kanske börja vara kvar längre och sova över osv.

Ett par-tre år tänker jag kan vara lagom.
beror även mycket på hur snart efter skilsmässan det är.
å

Att det är vanligt idag betyder ju inte att det är BRA, det heller. Jag är helt övertygad om att den stora förekomsten av psykiska problem hos unga människor idag, beror just på alla dessa separationer. De knyter i barndomen an till personer som barn gör naturligt: styvpappor, halvsyskon, styvsyskon, dagisfröknar, dagiskamrater... och sedan försvinner alltid dessa personer. Till slut vågar de inte lita på någon, och får med sig en känsla av otrygghet, utsatthet, övergivenhet och alienation ut i vuxenlivet.

(Om det finns EN förälder som är stabil och alltid finns där + minst ett helsyskon som alltid bor tillsammans med barnet under uppväxten, så kan det förstås kompensera för mycket - men inte allt.)

Minst ett halvår oavsett barnets ålder.