Äggdonation 2023/2024

Ja, det är besök en gång i veckan från v 30. Så många kontroller blir det. Hoppas du vid behov lan bli igångsatt om du önskar det. 

Tråkigt med ännu ett minus för er. Hoppas blaston vill stanna hos er i april!

Ja, det är besök en gång i veckan från v 30. Så många kontroller blir det. Hoppas du vid behov lan bli igångsatt om du önskar det. 

Tråkigt med ännu ett minus för er. Hoppas blaston vill stanna hos er i april!

Så fint att höra att det blev en bra upplevelse och där du kände dig trygg och fick gott stöd av personalen.

Jag har erfarenhet av två spontana förlossningar, och vid min egen var jag fyra timmar på sjukhus, mestadels i badet innan bebisen föddes. Så jag hoppas jag får en spontan start denna gång med. Man åker in först när värkarna är täta, men förstår oron av att bli hemskickad.

Hur går det för er som kämpar? Och er som nyss plussat och väntar på att tiden ska gå så ni kan börja andas ut och tro?

Hej Vuisin! Grattis till ett lyckat VUL. Så magiskt och skönt! Hur mår du?

Jag har det bra, fortsatt gravid och tycker det är skönt att bebisen nu sparkar tydligt. Det är lugnande. Har en del gravidkrämpor men inget allvarligt så en dag i taget framåt. Idag gått in i tredje och sista trimestern. Stort!

 

Hej och välkommen!

Roligt att du hittat hit!

 

Hur många försök som krävs är olika, och tyvärr förekommer missfall även vid äggdonation men i mindre utsträckning än om du är äldre och använder egna ägg. Jag är gravid efter tredje insättningen med donerade ägg. ( Den första gav en kemisk graviditet och den andra ett missfall.)

 

Tittar man på statistiken är det mellan 40-55% som föder barn efter en insättning beroende på klinik. Då har det varit ännu fler som plussat men där graviditeten inte lett till förlossning. Internationellt brukar de säga att kring 90% har fått barn efter tre insättningar. Men, det är ju ingen garanti att det gäller just en själv. Men det finns stora chanser att behandlingarna leder till barn. Så känn hopp och tilltro! Har du barn sedan tidigare är det alltid positivt sägs det också. 

 

Jag har inte tyckt att själva behandlingarna medicinskt har varit så jobbiga. ( I jämförelse med IVF där jag ofta var nedreglerad med långa protokollet vilket var betydligt jobbigare.) Även om vagiatorerna är slitiga med sitt sölande. 

 

Det tuffa har varit den psykiska påfrestningen och oron kring om det någonsin ska lyckas. All väntan på donatorer (I Danmark jobbar de bara med färska donatorer till skillnad mot i Sverige, så då väntar man på att en matchande donator är redo att donera istället för att beställa redan donerade ägg), bakslag vid behandlingarna oavsett om det varit väntan pga min kropp, pga att inga ägg blivit bra blastocyster eller minus och missfall. 

 

Om en bara visste att det skulle bli bra tillslut hade försöken varit lättare. Ovisshet är väldigt jobbigt. 

Så spännande att vara igång. Hoppas äggen kommer snart och att det blir många blastocyster!

Det lät dyrt för att vara Danmark, de brukar kunna vara lite billigare. Men äggdonation är dyrt generellt. Antalet blastocyster är svårt att uttala sig om. Det är så olika. De svenska klinikerna brukar bara garantera en. När jag följt dessa äggdonationstrådar genom åren har folk så olika erfarenheter. Vissa får 1-2 och andra får flera. Jag har vid fyra uttag från fyra olika äggdonatorer fått 1, 1, 0 och 4.Hej WinnerBirdie och Björkenli

Svarar er båda gemensamt då jag tidigare har levt i en samkönad relation och har två barn därifrån ( ett som min partner bar och ett som jag bar) och nu väntar en trea på egen hand genom dubbeldonation. 

Har tidigare beskrivit min väg mot beslutet i tråden, så jag kopierar in det svaret här:

Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då jag skulle fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Läkaren rekommenderade mig att skynda mig och helst göra IVF då det skulle vara en snabbare väg till graviditet än inseminationer men att chanserna oavsett insemination eller IVF inte var så stora. Jag gjorde fyra inseminationer först. eftersom jag kunde göra dem billigt i Danmark. Dessa ångrar jag nu, jag borde ha gjort IVF direkt. Gick sedan över till IVF i Sverige. 
Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men fick aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre bad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. 

 

Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk graviditet.

Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna.

 

Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.) 

Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg. 

När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg. Därefter har jag plussat två gånger till. Det andra plusset blev ett tidigt missfall men det tredje plusset med donerade ägg växer och lever fortsatt i min mage. 

Men det är inga lätta beslut att ta. Lycka till oavsett vad ni landar i!

Björkenli: Ja, det handlar mycket om pengar men också om tid och ork. Många försök tar på krafterna och är då chanserna små kan en fråga sig om det är värt att tiden går. Jag kan efteråt önska att jag inte gjort mitt fjärde ägguttag. Men då hade jag behov av att försöka med mina ägg en sista gång. Så man får väga de olika aspekterna mot varandra. Chansen med insemination är väldigt små. Klinikerna har knappt statistik på det, säkert för att det sällan rekommenderas. Sperman är ju dyr i sig? Men förstår om du vill chansa.

Tänker att det är stor skillnad mot adoption. Då har ju barnet tillkommit av en man och en kvinna och därefter har det av någon anledning tvingats skiljas från dem. Vid en dubbeldonation hade barnet inte blivit till om du inte gjort behandlingen. Så det finns ingen separation från den biologiska mamman.

Sedan kan barnet såklart ha frågor om sitt ursprung och vilja veta mer.

Jag tror dock det är dumt att tro att man kan välja egenskaper på barnet. Jag tänker att det är komplicerat vilka egenskaper man ev väljer, så jag har snarare ställt mig in på att det barn som kommer är den individ den är. Jag kan inte styra det och kan snarare vara rädd att förväntningar utifrån donatorn kan ställa till det för mig när det gäller att se barnet för den individ den är.
Välkommen och älskad oavsett. ( Många barn är ju inte lika sina biologiska föräldrar ens om de växer upp med dem.)

Lycka till i dina fortsatta funderingar och försök!

Hej
Roligt att du äntligen fått göra en insättning. Är det första försöket? Hur många fick ni till frysen? Hur känns det nu?

Min erfarenhet är att jag så tidigt sällan känt några symptom alls. Har trott jag varit gravid när jag inte varit det och tvärt om. Tuffa dagar av hopp och förtvivlan när man ruvar.

Hoppas ni får ett positivt resultat!

Här är mitt efterlängtade barn äntligen här. Så många år av kamp och olika försök och diverse bakslag. Men tillslut gick det. Så tacksam gentemot donatorerna som gjort det möjligt och att jag orkade och hade råd att göra de försök jag gjort. Efter den långa resan är det svårt att fatta att bebisen äntligen är här, men jag börjar förstå det lite i taget. 

Tänker på er som fortfarande kämpar och lever i ovisshet.

Tack för alla gratulationer. Jag är så tacksam över att min lilla är här.

 

Björkenli: Förstår att det lockar med att prova inseminationer först, då ivf också ger så små chanser för dig. Synd inseminationer med donerade sperma ör så dyrt. Heminsemination kan vara ett lockande alternativ men läs på om de juridiska först, så du har koll på nackdelarna. 

 

Fint att du kunde känna igen dig i de tankar jag hade som ledde vidare till beslutet om äggdonation. 

 

Liamarie: Kul att se dig här! Har genom åren plöjt de gamla ÄD-trådarna så minns ditt namn därifrån. 

 

Anonym(..)

Även om det är i egen cykel är den inte naturlig med östrogen. Genom att ta östrogen stoppas den egna ägglossningen och östrogenet ska också kunna bidra till livmoderslemhinnan.

 

Björkenli:

Min danska klinik jobbar främst med frysta embryon så då ska man egentligen kunna sätta in i naturlig cykel, men deras protokoll var östrogen samt progesteron. ( Så har jag förstått många av de svenska klinikerna gör också.)  Men, när jag ville slippa östrogenet och låta min kropp själv närma sig ägglossning gick det bra. Fick då ovitrelle och progesteron och sedan föll det sig så att min cykel var i fas med donatorns så det blev en färsk insättning fastän de inte brukar göra det så. 

Björkenli:

Jag köpte ett paket som innehöll upp till tre insättningar med en blastocyst i taget. Hade jag blivit gravid vid första eller andra insättningen hade paketet tagit slut. Klinikens förhoppning var nog att det skulle bli tre blastocyster från ett ägguttag, men för mig tog det fem stimuleringar och flera olika äggdonatorer att nå dit. ( De säljer inte längre detta paket, så jag antar att det inte blev ett lönsamt upplägg för dem.) 

 

Det första ägguttaget gav en blastocyst och resulterade i ett väldigt tidigt missfall/kemisk graviditet. Vid det andra försöket gick något fel, så vid ägguttaget hade alla äggen lossnat redan. ( Det är väldigt ovanligt att det händer. )Vid det tredje försöket fick jag också bara en blastocyst men blev gravid, men fick missfall efter några veckor. Vid mitt fjärde försök blev det inga blastocyster till frysen. Vid mitt femte försök blev det fyra blastocyster ac bra kvalité, en som sattes in vid ET och tre till frysen. Jag blev gravid vid ET och bebisen kom för några veckor sedan. Det tar tagit lång tid att göra de tre insättningarna iom att det varit väntetid på nya donatorer mellan varje försök.

 

Är det ET din klinik gör med färska ägg så kan det ju krävas p-piller för att komma i fas med donatorns cykel inför hennes ägguttag. Gör de ET med frysta ägg som tinas och befruktas inför ET borde det kunna gå att göras utan p-piller. Men säkert enklare och då kanske lite större chans så. 

 

Lycka till med dina inseminationsförsök! 

Funderade mkt på risken för havandeskapsförgiftning. Både utifrån ÄD och att jag utvecklade havandeskapsförgiftning förra graviditeten, då med egna ägg och jag var under 30. 

Vet tyvärr inte hur stor risken är, men de följer noga oss som är gravida med donerade ägg. Var på kontroller ofta, så det kändes tryggt. Utvecklade inte heller något symptom denna graviditet. 

Risken för HIV måste också bero på metod. I Sverige kom en regel för något år sedan (2022?) som sa att äggen, likt donerade spermier) måste vara frysta i 6mån innan de får användas. Just för att äggdonatorn innan äggen används ska lämna ytterliga STI-prover. Då borde risken för HIV vara minimal. 

Jag har behandlats utomlands (Danmark) med ägg som inte frusit, så där är risken större. Men vet inte hur stor risk det är. Har litat på att klinikerna tar prover och sedan hoppats att donatorerna inte utsätter sig för risker. Jag har å andra sidan tidigare i livet själv tagit emot dinerar blod, det måste ju vara mkt större risk än att ta emot ägg? 

Hör med de/den klinik du tänkt vända dig till hur de gör för att minska risken. Ju mer en vet ju bättre brukar det vara.

Lycka till med dina funderingar. Låt dem ta tid, det är ett stort beslut. 

 

Björkenli: Åh, inga lätt beslut att ta. Det är inte lätt att lämna ett donator en har valt ut.  Önskar dig lycka till också!

Oj, så mycket som hänt för dig! Vilken vändning från att ha kämpar tillsammans till att nu gå vidare på egen hand. Hur känns det nu när det gått ytterligare någon vecka?

Tråkigt att ditt första försök med donator avbröts. Är det något alla ivf försök, både med egna ägg och donerade ägg, har lärt mig är ödmjukhet inför kropparna och tekniken. Så mycket man inte fullt ut kan styra och så mycket oväntat som kan ske.

Hoppas nästa cykel fungerar bättre för donatorn och ledde till insättning för dig!

Hej

Tänk att er bebis nu är så stor. Hoppas vägen till bebis denna gång går enklare och snabbare för er! 

Härliga nyheter! Tänk så det kan bli, trots känslan av få ägg blev det många blastocyster. Hoppas den lilla boar in sig ordentligt nu! Och grattis till dem i frysen.