blomma79 skrev 2024-04-20 18:58:04 följande:
Hej allihopa , hoppar in här . Står nu i kö för äggdonation på Vilanova , nån som haft den kliniken? De sa att det är 2-4 mån väntetid på anonym donator. Jag har också 3 barn naturligt sedan innan men äggen är gamla och vill gärna ha en till , använder mina mans spermier så barnen blir ju halvsyskon . Tycker bara det är dyrt med 1 äggdonationsförsök på Vilanova för 91.000 sek ? Hur många blastrocyster brukar man vanligtvis få som är bra av en donator ?
Det lät dyrt för att vara Danmark, de brukar kunna vara lite billigare. Men äggdonation är dyrt generellt. Antalet blastocyster är svårt att uttala sig om. Det är så olika. De svenska klinikerna brukar bara garantera en. När jag följt dessa äggdonationstrådar genom åren har folk så olika erfarenheter. Vissa får 1-2 och andra får flera. Jag har vid fyra uttag från fyra olika äggdonatorer fått 1, 1, 0 och 4.
WinnerBirdie skrev 2024-04-20 22:04:46 följande:
När bestämde ni er för att det var dags att ge upp era egna ägg? Vi har ju inte haft bra resultat hittills men jag tror att ivf skulle kunna ge något bättre resultat med fler behandlingsdagar och kanske långt protokoll och ev dubbla hormon för att äggen ska mogna. Men tänk om det blir ytterligare 3 misslyckade försök. Det har varit ett jobbigt år, då vi dessutom valde Falun (pga kortare väntetid) och det blev en del resor. Jag ä övertygad om att vi kommer älska barnet oavsett genetik. Men är det redan dags att ge upp? Hur har ni resonerat, hur mycket har ni försök? Det är ju så himla kostsamt också.
Björkenli skrev 2024-04-21 15:39:47 följande:
Hur har ni tagit steget att gå vidare till äggdonation?
Är det någon här som är singel och planerar för dubbel donation?
Har ni andra några tankar om det?
Alternativet är förstås adoption. Men jag tror inte jag skulle bli godkänd för det, för jag har så litet socialt nätverk..
Har tänkt tanken på fosterhem också. Hade varit fint att hjälpa barn och ungdomar som fått en tuff start i livet. Min uppväxt var inte lätt heller så jag vet hur mycket det betyder för barn och ungdomar att få känna sig uppskattade, välkomna, älskade.
Men jag vill bo utomlands iaf del av året och kan därför inte ta fosterbarn..
Så kvarstår dubbel donation.
Hej WinnerBirdie och Björkenli
Svarar er båda gemensamt då jag tidigare har levt i en samkönad relation och har två barn därifrån ( ett som min partner bar och ett som jag bar) och nu väntar en trea på egen hand genom dubbeldonation.
Har tidigare beskrivit min väg mot beslutet i tråden, så jag kopierar in det svaret här:
Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då jag skulle fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Läkaren rekommenderade mig att skynda mig och helst göra IVF då det skulle vara en snabbare väg till graviditet än inseminationer men att chanserna oavsett insemination eller IVF inte var så stora. Jag gjorde fyra inseminationer först. eftersom jag kunde göra dem billigt i Danmark. Dessa ångrar jag nu, jag borde ha gjort IVF direkt. Gick sedan över till IVF i Sverige.
Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men fick aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre bad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk graviditet.
Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna.
Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.)
Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg.
När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg. Därefter har jag plussat två gånger till. Det andra plusset blev ett tidigt missfall men det tredje plusset med donerade ägg växer och lever fortsatt i min mage.
Men det är inga lätta beslut att ta. Lycka till oavsett vad ni landar i!
