Äggdonation 2023/2024

@Mathilda88 

Å ok ni står i kön nu

Så spännande!!!

Jag har bekanta där mannen i paret är infertil och barnen bara är hennes genetiskt. Samma manliga donator till båda. Hade ingen aning om det länge, inget man märker alls. Barnen är väl rätt lika henne inser jag i efterhand, när jag vet att de inte är hans genetiskt.  Man skulle aldrig tänkt tanken att det inte är hans barn. 

Glad för dig att ni kommer vidare nu!

Jag ser fram emot det också. 
Har iaf en IUI kvar och sen bara att ta ställning vilka donatorer  har fastnat lite där. Men det kanske öser löser sig.  Om Sellmer meddelar att de fått en 20 åring blond donator och jag får reda på lite om personligheten så kanske jag bara kör, med min favorit av de manliga donatorerna jag kollat ut. Jag tror inte jag känner att jag behöver veta riktigt lika mycket om den kvinnliga donatorn, men vill få en viss känsla iaf, inte bara veta ögonfärg och hårfärg. 

Mathilda 

Det låter som rätt beslut att köra i naturlig cykel med tanke på allt det du berättat om hur du mått tidigare och nuvarande omständigheter. 

Veckor kvar? Sa de att det var så kort tid, alltså?
Det är ju fantastiskt. 
Ska ni ta första som matchar avseende hårfärg och då, eller vill ni ta reda på någonting mer?

För mig utgår jag från att jag kommer tacka nej till några innan den som känns rätt kommer upp. 
Men man vet aldrig. Nu ångrar jag mig lite att jag inte tog den äggdonatorn jag fick föreslaget nyligen. Eller inte ångrar, för jag var inte redo då, men jag känner att jag nog hade kunnat ta henne utan att veta mer om jag skulle få frågan senare. Om jag vet vilken den manliga donatorn är och att veta att äggdonatorn är så ung = bra chanser, så känns det som att jag hade kunnat ta henne. 

Så jag får se hur jag gör när nästa match kommer upp. Kanske känner jag mig redo att ta den även utan mer info, eller så vill jag ha mer info och känna att den känns rätt. 

Jag har hållt på med mild stimulering inför IUI nu.  Letrizol några dagar och nu Gonal-f. Ultraljud på måndag. 

Jag är jättestressad kring hela situationen. Val av donator för ÄD (dvs om jag ska köra på min favorit äggdonator på Olga eller köra på Sellmer. Jag måste nog boka hon på Olga snart om jag vill ha henne!). Och en del annan stress i livet just nu. Och stress kring ekonomin .
Har inte mått jättebra på sistone pga allt. Tyvärr ingen att prata med om allt, kompisarna finns inte där. Hade jag bara haft någon som kunde vara lite stöd genom allt och någon att bolla alla beslut med, så tror jag allt hade gått tusen gånger lättare!

Just nu försöker jag fokusera på att gå promenader dagligen vilket håller mig grundad och får ner stressen. 
Och fokusera på kommande IUI.

Men skulle vara skönt att ha donator bokad för ÄD för att slippa ha den oron i bakhuvud att de jag vill använda kan försvinna. Vore skönt att ha en konkret plan, dvs att ha finansiering klar osv osv. 

Hoppas att ni får en bra match snart!!
Så spännande!!!
Är glad för din skull, att ni kan se framåt nu för nästa steg. 

jag är så otroligt ledsen för din skull. vi hade en kris i vårt förhållande en stund efter att vi fick reda på att vi behövde gå igenom ivf och vi var inte säkra på att vi skulle fortsätta tillsammans och Drf sköts det upp ett halvår innan vi startade. jag förstår att det måste vara så otroligt smärtsamt att behöva gå igenom det också i samband med den här redan otroligt mentalt och fysiskt påfrestande resan. du är otroligt stark som ser framåt och vill fortsätta resan ensam! Beundrar dig!

angående din bror så tror jag man ska läsa på en hel del och kanske prata med folk som kan säga vad som kan uppstå, precis som i mitt fall när det kommer till att använda min systers ägg (ingen skillnad imo) så man kan ta ett medvetet beslut om alla risker som finns. sen är jag HELT säker på att alla har helt olika situationer som gör så det känns bra/ rätt eller inte. Jag är väldigt säker på att i mitt fall finns det inga konstigheter om att hon skulle komma och tycka att det är hennes. Hon ser det inte så.
hon år såkalrt väldigt ung (24) men alltid varit helt säker på att hon inte vill ha barn. hon ser dig inte som en kvinna utan som en människa och har tom pratat om att ta testosteron tidigare. Hon ser det som en cell som inte hade kunnat blivit ngt utan en annan person och ngn som bär barnet. hon menar att hon blöder ut massor av ägg varje år och ser det inte på ngt annat sätt. jag litar på Henne helt och fullt men det som fortfarande gör mig ledsen är att vi inte är jättelika. Visst har vi 25% samma DNA jämfört med en annan donator som har noll så så klart finns det likheter men vi är ändå ganska olika både till utseende och personlighe.

jag har sjölv tånkt att det skulle vara så skönt om jag kunde använda mig av min bror istället då vi är helsyskon och mkt mer lika hehe. dvs Att han var tjej hehe. 

finns inga rätt och fel det som känns bra för dig och din bror år rätt för er !

Verkligen tråkigt att höra om det det stormar i din relation Mathilda88!!

Om ni kunnat ha bra kommunikation, kanske detta är något ni kan ta er igenom också...?

Men visst, vissa saker är ju bara dealbreakers...

Extra otur att det hände just nu. Eller hur kanske, beroende på hur man ska se på det!

Kan tänka mig att det känns väldigt omtumlande att ha planerat och gått igenom denna resa tillsammans, och sen nu själv. 

Är du redo att gå vidare själv just nu då..?
Tänker om det finns chans att ni kan ta ett igenom detta när stormen har lagt sig?

Men jag antar att du känner vad som är viktigast i stunden sen- dvs när de har hittat en match, om du då känner att du verkligen vill gå vidare med donerade spermier- om det viktigaste är att kunna bli gravid så snart som möjligt, eller om du känner att det inte är helt rätt läge för relationen kanske är i oklart läge. 

Eller du kanske vet hur du känner redan nu. Det verkar som att du är inställd på att gå vidare med donerade spermier?
Risken är väl bara att det troligen (men ifs inte nödvändigtvis) till att hitta tillbaka till varandra. Så att du är säker på att du inte ser någon framtid...

Lite babbligt.. tänker lite högt hur jag hade resonerar i din situation. 

Hoppas oavsett att du kommer fram till det som känns rätt för dig!

Mathilda88

Nej fy fasen va arg jag blir!!!
Kan vara föreställa mig hur dina föräldrar och nära vänner känner!!

Jag förstår dig till 200%. Och liksom, nu visade det ju sig att kommunikationen bakåt inte HAR varit bra trots allt. Han har inte kunnat kommunicera med dig om såhär viktiga saker. 

Och framför allt- jag utgår från att han hade inställningen att han skulle stå för hälften av kostnaden av behandlingarna du/ ni gjort, men i själva verket visste han att han inte skulle kunna betala dig sen!@

Och som du skrev, dessutom har du jobbat massa extra som du berättat om här varit lite slitigt stundvis!!
Nä fy.

Jag förstår att du inte kan lita på honom efter sånt här svek. 

Så ledsen att du råkat ut för detta!
. Att skämmas är en sak men det borde finnas en spärr som gör att man inte vill ta ut det över de man älskar.. Så det är något fundamentalt som saknas tycker jag..
Visst kan man känna igen sig i att det är svårt att erkänna saker man är mindre stolt över, men som sagt, så fort det drabbar en andra part, och speciellt någon man älskar, måste ju omtanken om den man älskar vara så himla viktigare än att skydda sig själv från förödmjukelsen.

Skönt att du redan nu kan känna dig trygg i det beslut att gå vidare på egen hand!!

Själv känner jag att det känns så rätt att ha gjort IUI nu, att det känns svårt att gå vidare med ÄD just nu. 
Jag tror att chansen till graviditet är ca 20% vid 3 ägg i min ålder,  så 3 försök med IUI är faktiskt inte en orimlig approach. 3 IUI i Danmark blir liknande pris som 1 försök med ÄD, och vid ÄD är ju chansen lite över 50%. Men om jag får 2-3 äggblåsor vid varje IUI så blir den komulativa chansen faktiskt också över 50% för 3 stycken IUI med mer än 1 äggblåsa.