Började blöda igår och testade negativt idag. Känns som att det aldrig kommer att gå. 💔 Kan inte släppa min tunna slemhinna, funderar på om den kan ha något med saken att göra nu när vi vet att äggen är bra.
Hebbe46 - grattis igen! Jag vill minnas att de digitala testerna utgår från befruktningsdatumet vilket väl var två veckor sedan för dig igår och att det kan ta ta lite tid innan det slår om till 2-3. Fint att de vanliga testerna blir starkare. Håller tummarna för att flygningarna upphör.
Sedan tror jag som tur är inte att man behöver känna hopp för att bli gravid. Är förutsättningarna rätt fastnar det nog ändå. Men, det är lättare att kämpa om en känner lite hopp iaf.
Vad har de för nedre gräns på din klinik för slemhinnas tjocklek? Låter ju positivt att den blir fin och treskiktad naturligt. Förstår dig, en vill gärna kunna mäta saker och göra bästa möjligt.
Fortsatt gravid, tror jag iaf. Har inga bevis för att jag inte skulle vara det längre. Nu i v 15 så ser bara små tjock och känner ännu inga sparkar. Lite jobbigt att inte ha bevis på att allt fortsatt är bra, men får acceptera att oron finns efter alla förluster och år av kamp. Längtar tills sparkarna känns så jag kan veta att den lever.
De har en gräns på 7 mm, men ser allt bra ut sätter de in om det är strax under också. Jag har legat mellan 6,5 och 7,5 mm ungefär. Försöker boosta med akupunktur och mycket rörelse. Några tips?
Förstår att oron finns där. Men tänk vad långt du har kommit nu, nu ska det väl ändå gå hela vägen. Tror och håller alla mina tummar för det.
En liten allmän fråga - När visste ni att det var dags att gå vidare till äggdonation? Hur gick med era egna innan?
Förstår verkligen att ni landat i där ni är nu då Nej verkligen inget lätt beslut! Håller alla tummar och tår att det tar sig nästa gång! Nej inget lätt beslut och många olika hänsyn att ta. Innebär det att ni har gjort tre försök? Vi fick inget till frysen våra första tre försök men har sen fått i frysen varje gång efter att vi bytte till privat klinik. Man kan väl bara spekulera kring vad det beror på men såklart kan det löna sig att göra fler försök. Sen i vårt fall ha det ju tyvärr inte inneburit något barn ändå.
När det gäller privata kliniker så tror jag faktiskt inte att CVL i Uppsala tar så mycket mer än en patientavgift för ett första möte. De har ju väldigt bra rykte och verkar väldigt seriösa och erfarna. Vet också att det finns en gammal tråd om fragmenterade embryo här på familjeliv. Vill minnas att det gick vägen för många av dem tillslut.
Kram!!
Jag är också kvar i tråden men har inte vågat skriva på ett tag. Vårt förra försök lyckades och jag kan fortfarande knappt tro att det är sant. 🥺 Hoppas så att det ska gå vägen nu när jag äntligen lyckats bli gravid. ☺️
Stooort grattis till er!!! Vilken lycka!
Vilken vecka är du i?
Matilda88: Hoppas du här till dem som får sena plus.
Åh, så glädjande att höra! Och hoppfullt för er som kämpar. Så andra insättningen funkade? Ljuvligt! Hur mår du fysiskt och hur känns det i själen? Hoppas verkligen det går vägen! ( Det gör det för de allra flesta graviditeter.)
Jag gläds, förutom den egna graviditeten förstås, åt att fler kliniker nu finns att välja på mot när jag började kika runt 2020. Att det finns pengarna tillbaka-paket även i Danmark, att Olga nu finns på Cypern också och kan erbjuda öppna donatorer, och i Sverige tycker jag det är spännande att Ovumia öppnar. ( Förr åkte många svenskar till deras finska kliniker då de var bra alternativ då ÄD inte gick att göra privat i Sverige. ) Såg att de också erbjuder olika paket där de garanterar visst antal blastocyster, hoppas fler tar efter det. Rouletten som många svenska kliniker erbjuder, med ett ägguttag och där du bara är garanterad en blastocyst är så stressande. Hoppas deras ankomst till Sverige kan bidra till att sänka prisbilden och ge oss patienter fler valmöjligheter.
Precis, andra insättningen fungerade. Jag mår bra men känner mig såklart orolig. För varje dag som går känns det lite lättare. Jag hoppas att det fortsätter så. Vill bara att det ska bli dags för VUL (som är om ca 1,5 vecka) men tiden går så sakta. Hur mår du?
Håller helt med dig. 🙌🏼
Ni så har fått prednisolon. Hur mycket tog ni och när började ni trappa ner efter positivt test?
Jag har också riktigt stökig mage men inte lika illa som du. Hoppas att det blir bättre snart, låter jättejobbigt!
Precis, andra insättningen fungerade. Jag mår bra men känner mig såklart orolig. För varje dag som går känns det lite lättare. Jag hoppas att det fortsätter så. Vill bara att det ska bli dags för VUL (som är om ca 1,5 vecka) men tiden går så sakta. Hur mår du?
Håller helt med dig. 🙌🏼
Så härligt att ÄD har så bra statistik och att många verkligen lyckas på tre insättningar. Ljuvligt när andra funkar! Förstår att du vill skruva fram tiden. Varje dag i väntan på att se ett hjärtslag är så lång?
Du kanske kan svara på Matilda88 fråga också, hur gjordes din behandling på Livio? FET i naturlig eller stimulerad cykel?
Jag mår bara bra. Just gått in i v 25 så magen börjar vara ivägen när jag ska knyta skorna. Men mår på det stora hela bra. Flåsig och sämre kondis och många toabesök. Men njuter av att vara gravid, att känna sparkarna dagligen som nu är allt starkare och åt att nu våga tro att det ska bli ett levande barn tillslut. Hade det mesta inköpt sedan tidigare men har lite saker att förbereda ändå, så nu snickrar jag skötbord. Får vänta ytterligare några veckor innan jag kan packa upp kläder och sånt jag har kvar från mina äldre barn.
Tycker det är lite jobbigt att man som gravid efter ÄD räknas som riskgraviditet och att de rekommenderar igångsättning vid BF. Men samtidigt tryggt med många kontroller och extra ultraljud. Får bara hoppas att bebisen har vett att komma ut i lagom tid och att vi båda mår bra tiden ut.
Tack snälla! Jag kommer också att trappa ner 2,5 mg i taget. Troligtvis från efter VUL. Hur länge tog du proggissar när du gjorde i naturlig cykel?
Absolut, jag svarar Matilda. Så fint att höra att allt går bra för dig och att du har fått börja förbereda ankomsten. Visste inte att man blev igångsatt vid BF eller att de rekommenderar det. Allt för att vara på säkra sidan antar jag.
Jag hänger kvar och följer. För en vecka sedan rekommenderade vår läkare på Sellmer oss efter vårt fjärde äggplock att göra äd på nästa försök innan vi fick återfört två ok embryon på dag 3. På dag 6 fick vi besked om att vi fick en till frysen mot alla odds så kanske inte behöver äd, men tanken har inte släppt att det kan bli nästa steg om inget av dessa tar sig.
Ni som genomgått äd, hur ser processen ut medicinskt? Jag trodde det var som en vanlig FET i naturlig cykel men hörde häromdagen att det är väldigt mkt mediciner, sprutor etc? Redan fått recept på p-piller och sådana blir jag alltid så dålig och deppig på..
Hej ❤️ De två embryona tog dig tyvärr inte så testet var negativt på testdagen igår. Tack så hemskt mkt ❤️❤️ Blir FET preliminärt i april om cykeln funkar som den ska. Går inte det så blir det troligen äd som nästa steg.
Okej! Så skönt att höra att man kan köra i naturlig (om man som jag själv har regelbunden) cykel 🥰! Blev lite nedslagen och stressad av att behöva konstruera något som redan funkar med så mkt mediciner som jag hörde om. Tack för de betryggande orden! ❤️
Tack! Jag mår bra. Lite trött och illamående när jag inte ätit på ett tag, men jag har absolut inget att klaga på.
Sista trimestern, verkligen stort! Och härligt att känna att den lilla finns därinne, ser själv fram emot det!
Hur går det för er andra?
Hej, ny medlem här och hittade er grupp. Jag ska göra ÄD och har fått veta att de har hittat en donator till mig så nu inväntar vi bara att äggen ska komma och en plan för insättning ska ske.
Ni som gjort ÄD, gick det bra första gången eller behövdes några gånger för att bli gravida?
Jag har 3 barn sedan innan (naturligt). Men mina ägg har dålig kvalité nu så efter IVF så gav de mig rådet att göra ÄD istället.
Har ni mått bra under behandling mm?
Här är mitt efterlängtade barn äntligen här. Så många år av kamp och olika försök och diverse bakslag. Men tillslut gick det. Så tacksam gentemot donatorerna som gjort det möjligt och att jag orkade och hade råd att göra de försök jag gjort. Efter den långa resan är det svårt att fatta att bebisen äntligen är här, men jag börjar förstå det lite i taget.
Tänker på er som fortfarande kämpar och lever i ovisshet. //