Borde otrohet brotts rubriceras?

Allt som är moraliskt fel eller som sårar (lögner, otrohet) kan inte lagstiftas bort.

Men visst kan _bevisad_ otrohet ses som äktenskapsbrott och därmed ett slags kontraktsbrott, om paret är gifta vill säga. Och nej, utomäktenskapligt sex kommer inte att förbjudas i Sverige och andra civiliserade länder, som någon skrev ovan.

Rent juridiskt gäller ovanstående fråga alltså bara gifta par. Jag förstår att många vill att den otrogna parten ska få sota på något sätt, eller inte få del av gemensamma tillgångar. Jag kan förstå den känslan. Men då uppstår ju frågan - som redan har ställts - varför detta inte ska gälla andra svek i äktenskapet? 

Otrohet är det värsta man kan begå i ett äktenskap, även historiskt, skrev någon. Men det betyder ju inte att den synen inte kan kompletteras. Man lovar att älska varandra i nöd och lust, vara trogen, men också att _tillsammans vårda hem och barn_. (Eller nåt sånt, minns inte den exakta formuleringen). Alltså har en latmask som låter partnern sköta allt eller det mesta, kanske inte ens bidrar ekonomiskt, gjort minst lika mycket fel som en otrogen.

Det borde finnas andra sätt att komma åt sol- och vårare.

Ja, men vid upptäckt otrohet har man ju också möjlighet att skilja sig? Och nej, otrohet kan se ut på många olika sätt. Det kan pågå i många år och det kan handla om ett tillfälligt snedsprång som genast uppdagas. Och allt däremellan.

Och nej, otrohet kommer inte alltid som en chock. Många bedragna har misstänkt att något inte står rätt till, ibland länge.

Så nu frågar jag igen: Vad är den principiella skillnaden mellan en otrogen partner och en lat och egoistisk partner? Båda bryter mot vad man (formellt eller underförstått) har lovat varandra. Men i båda fallen kan man ju skilja sig. Vill man inte att en svinig partner ska ha del i ens tillgångar, varför gäller det bara otrogna?

En vacker dag kanske vi har Sharia-lagar i Sverige ja. Men inte än. Förhoppningsvis aldrig. Men den som lever får se.

Det finns andra sätt att komma åt det du beskriver, dvs att otrogna inte ska kunna sko sig på sin bedragna partner när (om) det blir skilsmässa. Ett sätt skulle kunna vara att äktenskapsförord görs till normen i stället för undantaget. Att man inte automatiskt ärver varandra eller delar lika vid bodelning, bara för att man är gifta. Att det krävs ett aktivt val som kan rivas eller ändras precis som ett testamente. Då är det kanske lättare att stå emot och att skydda sina tillgångar vid behov.

Fast då kommer förstås frågan var äktenskapet egentligen ska vara till för. Om det inte längre har någon större juridisk betydelse. En symbolisk handling? Religiös för den som vill. Men annars räcker det om man är samboende. Viss försörjningsskyldighet har man väl ändå, så länge man bor ihop. Gemensamma barn är man lika ansvarig för. Osv.

Det är ju inte ovanligt att större privata tillgångar står som enskild egendom? Just för att skydda släktgårdar eller förmögenheter vid eventuell skilsmässa.

Det är väl varken ovanligt eller konstigt att gifta par har det så. Och absolut inte ett tecken på misstro. Snarare, som du skriver, skulle det väcka misstankar om partnern beklagade sig över det. Man har ju fortfarande gemensamma tillgångar som ska delas lika.

Fast i Sverige är man ju inte skyldig att försörja en expartner, dvs du kan inte dömas till underhåll i efterhand. Bara tills skilsmässan har gått igenom, samt givetvis för eventuella barn.

Var och en måste själv ta ansvar för att skydda sig juridiskt. Men det är väl möjligt att driva processer gällande bodelningar även i Sverige? 

Muslimer är inte en homogen grupp som tycker och tänker lika. Det finns liberala muslimer, precis som det finns konservativa kristna. För att strängare äktenskapslagar ska införas måste de som förespråkar detta - oavsett religion - vara i majoritet samt rösta för detta. Dit är det långt.

Det räcker inte att ett parti som Nyans får in en fot i riksdagen, eftersom inget annat parti kommer att vilja samarbeta med dem. Visst, så sade man om SD också, men SD har ett betydligt större väljarunderlag.

Cathariina, varför skulle just otrohet vara det värsta sveket, bara för att det har varit så i alla kulturer, i alla tider? 

De flesta tycker att otrohet är fel. Men vill man göra domstolssak av det, blir det svårt att motivera varför inte annat svinigt beteende skulle räknas in. Man lovar trots allt varandra mer än bara trohet. 

Att något alltid har varit på ett visst sätt, betyder INTE att det finns goda skäl till det, inte i ett modernt civiliserat samhälle. 

Att otrohet är moraliskt fel är en sak. Att göra det till ett juridiskt brott är något annat. Men skönt att du i alla fall inte förespråkar spöstraff (!) (Duh)

Icke-demokratiska samhällen har varit det vanligaste historiskt. Betyder det att vi inte ska ha demokrati?

Slaveri var mer regel än undantag i historiska samhällen och förekommer än idag. Betyder det att vi ska ha slaveri? 

Barnaga var vanligt förr. Betyder det att man ska få slå sina barn? För det har ju alltid varit så, mer eller mindre överallt.

Kvinnor har sällan haft samma rättigheter som män. Har det funnits goda skäl till det menar du? Bara för att det alltid har varit så? 

Många samhällen var barbariska förr! En hel del är det fortfarande.

Så nej, att otrohet ofta har varit ett brott tidigare, betyder inte att det ska vara brottsligt idag. Moraliskt klandervärt ja. Men inte juridiskt straffbart. Allt dåligt kan inte bestraffas.

Dessutom stämmer inte det du skriver. Det vi kallar otrohet har INTE fördömts alltid och överallt. Det har funnits kulturer där man haft en annan syn på familj och äktenskap. Polygami har varit vanligt. Män har ofta kommit undan med att ha kvinnor utanför äktenskapet. Så synen på otrohet har sannerligen varierat.