Borde otrohet brotts rubriceras?

Jag tycker det borde vara straffbart.
...
.

Jag tycker att det för för långt i ett civiliserat land. Vi kan inte ha äktenskapsbrottslagar lika lite som vi kan ha hädelselagar - det skulle ta oss 200 år tillbaka i tiden. Inte i brottsmålslagstiftningen i alla fall. 

MEN jag tycker faktiskt att otrohet borde påverka de lagliga följderna av en skilsmässa. Utan äktenskapsförord, delar man ju lika på allting idag. Men om det blir skilsmässa för att X har varit otrogen, då känns det väldigt orimligt att X ska ha ut hälften av Y:s förmögenhet (om det är så att det var Y:s förmögenhet från början, eller Y:s gamla släktgård, eller Y:s ärvda patriciervilla på Djursholm... fyll på). Det känns faktiskt direkt stötande.

Och samma om det är ett par sambos såklart, och den ena i normala fall skulle få ut stora värden genom sambolagen.

I sådana fall tycker jag att beloppen borde jämkas, så att den som har varit otrogen får ut mindre än vad han eller hon annars skulle ha fått. Och detta ska beslutas av en domstol, som kan ta hänsyn till helhetsbilden. Så är det i andra länder. Det är även så i andra länder, att en frånskild hustru som i normala fall skulle ha fått underhåll av sin man, inte får det om hon har varit otrogen. Och det är ju inte mer än rätt - hon kan stå sitt kast. 

Att straffas för äktenskapsbrott är ju inte fel i sig, men det blir ju märkligt om någon skulle anmäla sin sambo/pojkvän/flickvän för otrohet när de inte ens är gifta. Och skulle det bara gälla gifta människor så kommer majoriteten av otrogna undan det genom att aldrig gifta sig. 

Men om sex utanför äktenskap blir olagligt så hade det nog funkat utmärkt om även otrohet blev ett brott. 

Nu förstår jag nog inte ditt inlägg. Otrohet = äktenskapsbrott, det har alltid räknats som det största sveket inom ett äktenskap, och varit grund för skilsmässa även i kulturer som annars inte tillåter skilsmässa. Det har även varit belagt med dödsstraff i många kulturer - faktiskt även i Sverige, även om det slutade att tillämpas för ett par hundra år sedan eller mer. Det finns inget som kan jämföras med det (i alla fall inget som inte är ett mycket grovt brott, som t.ex. att mörda sin mans barn sedan förr). 

Hur arbetsförmedlingen ska se ut är något helt annat, det får man väl komma överens om. Det är i alla fall inget som kan komma som en chock...

Det understrukna skrev jag inte, och menade inte. SIN EGEN förmögenhet måste man få ut även om man har varit otrogen. Jag talade om rätten att få ut DEN ANDRES förmögenhet, om man har varit otrogen. Det tycker jag är oskäligt - och så resonerar man även i länder där man har äktenskapsprocesser.

Det är ju även ofta så, att folk gifter sig med personer de inte är attraherade av för pengar, och sedan har de andra på sidan om, tills de fem åren har gått då de kan skilja sig till halva förmögenheten. En lagändring här, skulle göra ett sådant bedrägligt beteende mindre lockande. 

Och jag svarar dig igen, att i en skilsmässoprocess tar domstolen hänsyn till ALLA faktorer. Även sådana som du nämner. Även om en otrohet väger tyngre.

Och sedan bestämmer de vad de tycker är skäligt, avseende hur mycket tillgångar och pensionspoäng (pensionspoängen som båda makarna tjänat in under äktenskapstiden delas vid skilsmässan i Tyskland) vardera parten ska få ut, samt om någon av parterna ska betala underhåll till den andra, och i så fall hur länge och hur mycket. Det finns dessutom en möjlighet att överklaga till ytterligare en instans. 

Känns som visa förespråkar otrohet.
Istället för ärlighet.
Sen blame shiftar,försöker göra otroheten till att det beror på andra grejer.
Aa är oftas så en otrogen tänker när som är otrogna.
Är inte mitt fel det var han som var lat osv.
Varför inte bara vara ärlig kommunicera.
Finner ingen logik,att rättfärdiga otrohet svek.
Snart börjar det väll tyckas synd om den som är otrogen.
Lite sverige standar på det.
Man ser till förövaren att det är synd om dom.
Utan att se tills brotsoffret.
Sen att det inte skulle finnas en förövare brottsoffer i ett sånt svek.
Jämför det med att en familj inte vill ha med en att göra att det borde ses som svek osv.är att inte se alvaret i nån som är otrogen.före språkar du otrohet att man inte har nån plikt eller skyldighet i ett förhållande.
Sen att jämför det med familje grejen.
Aa skulle kuna funka som jämförelse.
Ifall du total fuckat backstabbat utnytjat din din familj.
Och sen vill dom inte ha med dig att göra.
Är kanche inte så konstigt i så fall.

Ja, visst är det konstigt att de försöker relativisera otroheten! Som alltid ansetts vara en skilsmässoorsak, och alltid har påverkat skilsmässoföljderna. Utom i PK-Sverige av idag, då. 

Jag tycker inte att de där ursäkterna håller:

"Min man tar inte sin del av hushållsarbetet. Därför måste jag få ligga med andra män när jag bor på konferenshotell med jobbet."

"Min fru förstår mig inte. Därför måste jag få ha de där hotellnätterna med min unga kollega, medan min fru tror att jag är på affärsresa".

"Min man säger inte att han uppskattar min kropp. Därför... tjejresa... Mallorca... Carlos..."

Det går ju faktiskt att skilja sig idag. Och även om man har rätt till halva den andres förmögenhet enligt dagens lagstiftning, så kan man faktiskt avstå från att begära ut den.. Har man gått så långt som till att bedra den andre, så tycker jag att man i alla fall ska vara så renhårig att man låter bli det.

Du till exempel. Du påstår ju att det är lika hemskt att "lata sig" som att vara otrogen. Och att om en otrohet ska påverka skilsmässoföljderna, så ska "latandet" också göra det. 

Ja, men domstolen kan ju inte ta hänsyn till alla subjektiva känslor av svek. "Hon sa att hon inte tyckte om min mamma, jag blev så sårad, därför ska jag behålla huset". Det håller ju inte. Men otrohet är som sagt en orsak som i alla kulturer och i alla tider har setts som grund för skilsmässa (eller i vissa fall dödsstraff, men det är det nog ingen som vill ha), och som har påverkat sådant som återlämnande av morgongåvan t.ex.. Det är ett universellt svek som alla i hela världen brukar fatta, men inte du då..?

Det var till och med så förr (nu är vi tillbaka på 1940-talet och tidigare) att det bara fanns några få omständigheter som ansågs tillräckliga för att en domstol skulle döma till skilsmässa, och det var ofruktsamhet, impotens, otrohet, sinnessjukdom, och det faktum att en av parterna inte berättat före vigseln att han/hon bar på anlaget för en ärftlig sjukdom. (Kanske något mer också, minns inte nu.)

Därför förekom det till och med att folk som ville skiljas, i samförstånd arrangerade så att den ena hyrde en privatdetektiv som skulle skugga den andra, och så gick den andra till ett hotell med en annan man/kvinna (som också var insatt i kuppen). Privatdetektiven dokumenterade detta - och så fick paret sin skilsmässa! :) Men så ska vi nog vara glada för, att man inte behöver göra idag. )