Borde otrohet brotts rubriceras?

Så här lyder paragraf 2 i Äktenskapsbalken: 

Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa. 

Detta förbinder man sig alltså juridiskt att göra om man gifter sig.

Jag tycker att det för för långt i ett civiliserat land. Vi kan inte ha äktenskapsbrottslagar lika lite som vi kan ha hädelselagar - det skulle ta oss 200 år tillbaka i tiden. Inte i brottsmålslagstiftningen i alla fall. 

MEN jag tycker faktiskt att otrohet borde påverka de lagliga följderna av en skilsmässa. Utan äktenskapsförord, delar man ju lika på allting idag. Men om det blir skilsmässa för att X har varit otrogen, då känns det väldigt orimligt att X ska ha ut hälften av Y:s förmögenhet (om det är så att det var Y:s förmögenhet från början, eller Y:s gamla släktgård, eller Y:s ärvda patriciervilla på Djursholm... fyll på). Det känns faktiskt direkt stötande.

Och samma om det är ett par sambos såklart, och den ena i normala fall skulle få ut stora värden genom sambolagen.

I sådana fall tycker jag att beloppen borde jämkas, så att den som har varit otrogen får ut mindre än vad han eller hon annars skulle ha fått. Och detta ska beslutas av en domstol, som kan ta hänsyn till helhetsbilden. Så är det i andra länder. Det är även så i andra länder, att en frånskild hustru som i normala fall skulle ha fått underhåll av sin man, inte får det om hon har varit otrogen. Och det är ju inte mer än rätt - hon kan stå sitt kast. 

Jag skrev ju att det INTE skulle omfattas av brottsmålslagstiftningen. Alltså inget "straff". Jag talade om fördelningen av förmögenheten efter en skilsmässa, det är något helt annat. Det går redan idag att vända sig till en domstol för jämkning till ett skäligt belopp, om äktenskapet har varit kort, eller om det finns andra synnerliga skäl. Där skulle man kunna slänga in otroheten. 

Tycker du inte själv att detta är orimligt, att en person som inte tog med sig någonting in i boet, ska kunna få ut halva den andres förmögehet efter en bevisad otrohet, och sedan leva gott på dessa pengar tillsamans med älskarinnan/älskaren? Jag tycker att det strider mot den allmänna rättsuppfattningen. 

Om en part inte delar med sig av sina pengar under pågående äktenskap, så kan den andra parten gå till närmaste tingsrätt, och få sig tilldömt ett skäligt underhållsbelopp. Så det förfarandet finns redan. Bilfrågan tror jag inte att domstolen tar upp... men det kanske är värt ett försök? Men inget av detta går ändå att jämföra med den kränkning och det svek som en otrohet innebär.