Blir snart galen

Jag har funderat på att lämna honom o tänkt prata med honom om det men eftersom han knappt lyssnar på mig o vi pratar knappt med varandra efter att barnen somnat så har det inte blivit av. Jag har försökt, det kan jag lova men när jag drar upp hur jag mår o hur all last läggs på mig så får jag bara svaret "jag hjälper visst till", "jag gör en hel del", jag måste också få egentid", "jag spelar ju padel efter att barnen har gått o lagt sig" osv. 

Igår drog jag upp att han aldrig frågar hur jag mår, hur jag har det men han drog bara upp att jag klagar på ryggont o att jag har ont i höfterna (foglossning).

Dom kvällar jag gråter mig till sömns o min man märker det så suckar han bara o går o sätter sig vid tvn. Han anser inte att det finns anledning till det. Han förstår ju inte eftersom han inte ens frågar vad problemet är. Eller att han inte ens vill lyssna. Vårt förhållande är inte bra, det vet jag men jag är rädd för att bli ensam. Jag försöker härda ut vilket jag vet kommer leda till att det blir värre o tillslut så kommer hela äktenskapet bli giftigt.