Blir snart galen

Försökt med det men han går inte med på det. Utan jag får höra av mig till honom när han jobbar för att få honom att swisha över, om jag ens får tag på honom. 
Så berättar jag vad jag behöver köpa o så swishar han, oftast för lite så jag får prioritera vad som är viktigast till att äta just den dagen. 3 barn på affären varje dag. Behöver jämt både vagn o korg för att ens kunna plocka mat då barnen sitter i vagnen. När han åker till affären åker han själv. 
Det där med egentid får jag helt enkelt lägga åt sidan för tiden finns inte för mig. Min man räknar min egentid när han åker iväg o jag är hemma men barnen sover. 
Jag går snart in i väggen känns det som. Är ledsen o gråter titt som tätt, blir lätt förbannad och ändå försöker jag göra allt för att mina barn ska ha det bra.

Föräldraledighet tar han inte ut, för han förlorar så mycket i lön då. Han ligger långt över taket på fk så han får knappt ut 50% av sin ordinarie lön. Så vi går back om han tar ut det. 

Jag ber min man om mycket hjälp o han svarar ja men gör det aldrig. Så när jag blir irriterad på honom för att han inte gjort det jag bad om t.ex byta blöja på lilltjejen så vräker han ur sig att jag inte ens har bett honom. O det är för den där jävla telefon som han ständigt sitter med. 
Vid maten är det jag som får mata lilltjejen samtidigt som jag ska servera dom andra 2 barnen o hinna äta själv för att han ställer upp sin telefon mot sin snusdosa o kollar facebookklipp. Barnen ber om mer mjölk - min man hör inte, barnen ber om mer mat - min man hör inte. Jag ber honom mata lilltjejen en stund - han hör inte. Han äter klart o fortsätter kolla i telefon. Jag går o tvättar av barnen, kommer tillbaka, dukar av bordet, torkar av bordet o barnens stolar. Går ut i köket, plockar in ev. rester. Tar diskmaskinen. När jag är klar med allt det sitter han fortfarande kvar vid bordet om han inte förflyttat sig till toaletten. O på toa kan han sitta länge. 
Läggdags: jag fixar kvällsmat till barnen, byter om på dom, borstar deras tänder och får lilltjejen i säng. Dom andra 2 vill att pappa bäddar om dom. 
Sen sitter min kära man på soffan igen o glor på telefon hela kvällen. Jag går o lägger mig innan 21 för att orka med dagarna. Till 98% senaste tiden (typ 3 månader) somnar han på soffan så jag sover själv i sängen. Dom kvällar han kommer in är när han vill ha sex men jag ratar honom o han blir sur o vänder sig om o kollar på telefon. 
Han förstår inte hur det är att vara hemma 24/7 o ta hand om allt som ska göras hemma. 

Det har varit sommarlov nu så barnen börjar nästa vecka igen (15timmars) men inte 1 åringen. Dom 2 äldsta 5 o snart 4 år är gratis just nu. Lilltjejen skulle kosta. Vi hade valt att skriva in henne nu vid skolstart men min man sköt upp det till efter årsskiftet eftersom jag ändå kommer vara hemma med nyfödd.

Jobb söker jag redan nu. Jobbade tidigare som lokalvårdare men söker nu som uska men det tycker min man är lite fel för det är ju oregelbundna tider på sånt arbete så det stör hans aktiviteter. För vem ska ta barnen om jag jobbar kväll o helg när han ska iväg. Lätt ta barnen själv!

Första barnet var han föräldraledig i 3 månader, då hade han en annan position på jobbet med lägre lön som inte överskred taket på fk. Andra barnet var han hemma 2 veckor, endast inskolning. 3 barnet 1 vecka vid födseln. Nu 4 barnet kommer han ta semester 2 veckor vid födseln. 

Ja, vi har 2 bilar men han vill sälja den ena så vi bara har 1 bil. O det har jag sagt nej till för då blir jag låst hemma. Bussarna i den här byn går 3 ggr om dagen 6.48, 12.27 och 17.58. Bvc, VC, tandläkare, apotek osv ligger i grannkommunen. O dit måste jag med jämna mellanrum. Och gör vi oss av med ena bilen kommer jag aldrig kunna åka iväg någonstans när han jobbar utan bara sitta hemma. 

Buffertkonto har vi men det nallar han ifrån varje månad eftersom pengarna är slut 1 vecka innan löning. O han tillhör kategorin höginkomsttagare.
Jag får drygt 10 000 av fk i månaden som genast ska överföras till hans konto så fort jag betalat mina räkningar dvs pappersräkningarna, mitt csnlån, akassa, sophämtning, vatten osv. Jag säger att jag kan åka o storhandla innan jag överför men det går han inte med på. O överför jag inte så går han ständigt o tjatar o frågar när jag tänker överföra. 

Jag har gett upp hoppet om att få honom att ändra på sig. Innan vi gifte oss och 3 år in i äktenskapet var han helt underbar både mot mig o barnen. Ställde alltid upp, lyssnade och slutade med golfen för att kunna vara hemma så mycket som möjligt. Vi hittade på massor med saker, familjeaktiviteter. Sen kom barn 3 o han var helt underbar och ville ha 4an tätt. men ju äldre 3an blev o jag blev gravid med 4an desto mer syrlig blev han, började med golfen igen, började med padel, slutade hjälpa till och började bete sig illa. 
Jag vet inte vad som hände men nu känner jag bara att jag inte orkar med livet eftersom all press läggs på mig, att allt ska rulla på för att inte göra honom irriterad o arg. 

Nu i skrivande stund ligger jag i sängen, helt utpumpad efter dagen, ont i hela kroppen, särskilt ryggen. Jag har idag klippt gräset, dammsugit o plockat iordning, lagat lunch, plockat i o ur diskmaskinen 2,5 ggr, tvättat 3 maskiner tvätt o hängt upp o vikt ner (hänger ute), badat 3 barn, tagit långpromenad med 3 barn o 1 hund. o han sitter i soffan o äter chips och dricker cola efter att ha varit iväg på fotbollsmatch mellan 12-16 o lagat middag (utemat). 
Just det, han sov lite efter middagen också medan jag tog köket o badade barn. Han var trött efter matchen.

Han får redan hela barnbidraget med men dom pengarna vet jag inte vad han gör med. Först hade vi halva var sen kom vi överens om att han skulle få hela för att sätta in på barnens konton eller köpa grejer som barnen behöver. Han har egen kontroll på barnens konto. Jag kan se dom men varken överföra eller flytta till fonder då han låst dom på sig. Men jag kan ju se att han inte sätter in något mer än 200 kr per barn/månad. Resten av pengarna köper han väl upp 😑

Jag har funderat på att lämna honom o tänkt prata med honom om det men eftersom han knappt lyssnar på mig o vi pratar knappt med varandra efter att barnen somnat så har det inte blivit av. Jag har försökt, det kan jag lova men när jag drar upp hur jag mår o hur all last läggs på mig så får jag bara svaret "jag hjälper visst till", "jag gör en hel del", jag måste också få egentid", "jag spelar ju padel efter att barnen har gått o lagt sig" osv. 

Igår drog jag upp att han aldrig frågar hur jag mår, hur jag har det men han drog bara upp att jag klagar på ryggont o att jag har ont i höfterna (foglossning).

Dom kvällar jag gråter mig till sömns o min man märker det så suckar han bara o går o sätter sig vid tvn. Han anser inte att det finns anledning till det. Han förstår ju inte eftersom han inte ens frågar vad problemet är. Eller att han inte ens vill lyssna. Vårt förhållande är inte bra, det vet jag men jag är rädd för att bli ensam. Jag försöker härda ut vilket jag vet kommer leda till att det blir värre o tillslut så kommer hela äktenskapet bli giftigt.