• Räkmacka

    Svartsjuk på partner och barn

    Hej! Knäpp tjej här där min svartsjuka gått över till depression och vilja att inte finnas mer. 


    psppan är hemma nu med bebis ett år och jag har börjat jobba. Jag är så svartsjuk på allt roligt dom får göra ihop och de som stör mig mest är att hans familj ska få så mkt tid ihop med mitt barn. Jag hatar hans familj och dom mig. Vill verkligen inte att mitt barn ska ha någon relation till hans familj. Men det kommer hon få och hon älskar att vara med sina farföräldrar. Min svartsjuka kommer bli min död. 


    jag har sovit 2 h sen i onsdag och är inte ens trött för i mitt huvud går de bara massa skit om hur mitt barn kommer älska dom mer än mig, hur jag kommer bli ensam och hur pappan kommer bli den som får mest kärlek från henne. 


    nåhon som känns sig svartsjuk på sin partner och barn? 


    vsd ska jag göra ? Söka vård? Så jag får ta itu med mina känslor??? Vill inte känna så hör. Vill bli normal igen 

  • Svar på tråden Svartsjuk på partner och barn
  • Anonym (Oj)

    Hej TS
    usch, lider med dig över hur du mår, känner och tänker. Ditt barn kommer inte älska dom mer än dig. Punkt. Jag tror du ska kontakta BVC och be om en samtalsterapeut. 


    Är själv hemma i en månad till (FL) innan jag går tillbaka till jobbet och min sambo tar över i 10 månader. Jag kommer längta efter vårat barn och känna att jag missar en hel del, så är det. Har även svårt för sambons syskon där sambon tappar sig själv på något vis och lyssnar in på dom för mycket vilket jag dealar med. Har du berättat för barnets pappa att du är ledsen som inte kan vara med, att du önskade att du också kunde vara hemma? Kan vara skönt att prata av sig lite och kanske skapa någon aktivitet ni kan göra ihop som familj, något kul. 

  • Anonym (Reality check)

    Ok att du och pappans familj inte tycker om varandra men varför missunnar du ditt barn att ha en relation med dem? Vill du verkligen inte ditt barns bästa där, eller är de alkoholister eller på annat sätt olämpliga som sällskap? Om det är helt normala människor så är det efter föräldrarna de viktigaste personerna i ett barns liv. Du måste lära dig att sätta ditt barns bästa före dina egna känslor. Kanske fundera lite på varför du inte går så bra ihop med familjen och om det kan förändras. Du kommer att må riktigt dåligt för resten av livet om du inte lär dig hantera det här! Så ja, samtalsterapi är nog den absolut bästa idén här. Sök vård.

    Och det där om att barnet kommer att älska dem mer, ursäkta men det är skitsnack. Tänk lite själv på ditt eget liv. Man kan faktiskt tycka om flera personer samtidigt, eller hur? Och man älskar någon pga hur de beter sig emot en, inte pga hur mycket tid man spenderar med dem. Så om din dotter kommer att älska dig eller inte beror helt på ditt eget beteende, och i det också hur du hanterar relationen till farföräldrarna.

  • OlgaElvira
    Räkmacka skrev 2023-08-12 11:21:39 följande:
    Svartsjuk på partner och barn

    Hej! Knäpp tjej här där min svartsjuka gått över till depression och vilja att inte finnas mer. 


    psppan är hemma nu med bebis ett år och jag har börjat jobba. Jag är så svartsjuk på allt roligt dom får göra ihop och de som stör mig mest är att hans familj ska få så mkt tid ihop med mitt barn. Jag hatar hans familj och dom mig. Vill verkligen inte att mitt barn ska ha någon relation till hans familj. Men det kommer hon få och hon älskar att vara med sina farföräldrar. Min svartsjuka kommer bli min död. 


    jag har sovit 2 h sen i onsdag och är inte ens trött för i mitt huvud går de bara massa skit om hur mitt barn kommer älska dom mer än mig, hur jag kommer bli ensam och hur pappan kommer bli den som får mest kärlek från henne. 


    nåhon som känns sig svartsjuk på sin partner och barn? 


    vsd ska jag göra ? Söka vård? Så jag får ta itu med mina känslor??? Vill inte känna så hör. Vill bli normal igen 


    Jobbiga känslor att hantera? Inte alldeles lätt att hantera på egen hand. Du verkar vara medveten om att det inte är sunda känslor du har, det skdar mest dig själv och riskerar att förstöra gör ditt barn. 
    Försök få samtalsstöd, du kan kanske få stöd via BVC. Berötta om dina tankar och be om en remiss.
    För övrigt är det avundsjuka du känner. Svartsjuka kallar man det när det gäller kärleksrelationer.
    Lycka till, det går att komma tilltätta med detta, du har tagit ett första steg genom att inse det osunda. Det är inte alla som kommer så långt av sig själva, därför tror jag att du kommer att lyckas. Det blir hårt arbete, jobbiga insikter, många tårar, men du kommer att komma ut som en starkare person.
  • Räkmacka
    Anonym (Reality check) skrev 2023-08-12 12:14:14 följande:

    Ok att du och pappans familj inte tycker om varandra men varför missunnar du ditt barn att ha en relation med dem? Vill du verkligen inte ditt barns bästa där, eller är de alkoholister eller på annat sätt olämpliga som sällskap? Om det är helt normala människor så är det efter föräldrarna de viktigaste personerna i ett barns liv. Du måste lära dig att sätta ditt barns bästa före dina egna känslor. Kanske fundera lite på varför du inte går så bra ihop med familjen och om det kan förändras. Du kommer att må riktigt dåligt för resten av livet om du inte lär dig hantera det här! Så ja, samtalsterapi är nog den absolut bästa idén här. Sök vård.

    Och det där om att barnet kommer att älska dem mer, ursäkta men det är skitsnack. Tänk lite själv på ditt eget liv. Man kan faktiskt tycka om flera personer samtidigt, eller hur? Och man älskar någon pga hur de beter sig emot en, inte pga hur mycket tid man spenderar med dem. Så om din dotter kommer att älska dig eller inte beror helt på ditt eget beteende, och i det också hur du hanterar relationen till farföräldrarna.


    Tack för svar. 


    jag är så pass medveten om mina känslor och tankar stt jag vill ha hjälp, inte mer ångest. jag vet att jag känner ? fel?  och att mina tankar inte är på Riktigt.   


    jag är så galen i mitt huvud nu så jag tänker vara helt helt knäppt. 


    hans familj  är trors sig vara finare än andra och snackar hela tiden skit om alla och övriga familjemedlemmar. Vi blev ovänner när jag sa ifrån att det är så falskt att bjuda hem och titt som tätt och sen när dom går
    ifrån så snackas de bara skit.  Alla andra gör konstiga sker men dom gör allt bra och rätt ordning. Sen har svärmor sakta många rasistista saker. oxh jag vill inte att mitt barn ska göra såna saker. Jag är mörk och min man är vit. vi fick ett vitt barn. Jag är så rädd att hon ska ta efter deras tankar och börja hata mig när hon blir större. Ja, de är konstigt att jag tänker så men att dom får mer tid med henne gör att jag inte längre kommer kunna påverka vad hon ska få höra. 

  • Räkmacka
    OlgaElvira skrev 2023-08-12 16:31:32 följande:
    Jobbiga känslor att hantera? Inte alldeles lätt att hantera på egen hand. Du verkar vara medveten om att det inte är sunda känslor du har, det skdar mest dig själv och riskerar att förstöra gör ditt barn. 
    Försök få samtalsstöd, du kan kanske få stöd via BVC. Berötta om dina tankar och be om en remiss.
    För övrigt är det avundsjuka du känner. Svartsjuka kallar man det när det gäller kärleksrelationer.
    Lycka till, det går att komma tilltätta med detta, du har tagit ett första steg genom att inse det osunda. Det är inte alla som kommer så långt av sig själva, därför tror jag att du kommer att lyckas. Det blir hårt arbete, jobbiga insikter, många tårar, men du kommer att komma ut som en starkare person.
    Vill verkligen inte känna så här. Vill att hon ska ha en fin relation till sin papp och att dom ska få många fina månader ihop. Han är en faktiskt pappa och han är så fint mot henne.  

    hon är vårt första levande barn efter många års helvete av ivf . ville aldrig aldrig hindra henne från att få sunda relationer  men Jag klarar inte Av att veta att dom får henne nu och allt hennes tid. 
  • Räkmacka
    Anonym (Oj) skrev 2023-08-12 11:56:58 följande:

    Hej TS
    usch, lider med dig över hur du mår, känner och tänker. Ditt barn kommer inte älska dom mer än dig. Punkt. Jag tror du ska kontakta BVC och be om en samtalsterapeut. 


    Är själv hemma i en månad till (FL) innan jag går tillbaka till jobbet och min sambo tar över i 10 månader. Jag kommer längta efter vårat barn och känna att jag missar en hel del, så är det. Har även svårt för sambons syskon där sambon tappar sig själv på något vis och lyssnar in på dom för mycket vilket jag dealar med. Har du berättat för barnets pappa att du är ledsen som inte kan vara med, att du önskade att du också kunde vara hemma? Kan vara skönt att prata av sig lite och kanske skapa någon aktivitet ni kan göra ihop som familj, något kul. 


    Min man är också så svag inför sin familj.  ett ex vi behövde Köpa ny ugn tyxkte jag för den gamla var så tråkig och funkar inte alltid . Tjatade om de i flera månader. Sen en dag frågade svärmor om vi inte tänker köpa ny ugn- dagen efter köptes en ny ugn. 


    sen ville jag ha ny matta men min man ville inte köpa förens barnet h blivit större för den skulle ändå bli så smutsigt.. en dag bajsade barnet på mattan och han berätta detta för sin syrra - hon tyckte att vi skulle köpa ny matta pch då köpte han en ny matta. Jag vet inte varför han gör så:/  
    det är bagateller kanske men jag ser det som att jag är noll och min åsikt är inget.  


    vi gör massa ihop så de är inte problemet utan mina hjärnspöken är att hans fanilj inte ska få njuta av mitt barn. Och att Pappan får se mer av barnet än jag. Skit konstigt och var inte beredd på att känna dessa känslor och tankar :/ blir tokig 

  • Anonym (Reality check)
    Räkmacka skrev 2023-08-12 17:03:52 följande:

    Tack för svar. 


    jag är så pass medveten om mina känslor och tankar stt jag vill ha hjälp, inte mer ångest. jag vet att jag känner ? fel?  och att mina tankar inte är på Riktigt.   


    jag är så galen i mitt huvud nu så jag tänker vara helt helt knäppt. 


    hans familj  är trors sig vara finare än andra och snackar hela tiden skit om alla och övriga familjemedlemmar. Vi blev ovänner när jag sa ifrån att det är så falskt att bjuda hem och titt som tätt och sen när dom går
    ifrån så snackas de bara skit.  Alla andra gör konstiga sker men dom gör allt bra och rätt ordning. Sen har svärmor sakta många rasistista saker. oxh jag vill inte att mitt barn ska göra såna saker. Jag är mörk och min man är vit. vi fick ett vitt barn. Jag är så rädd att hon ska ta efter deras tankar och börja hata mig när hon blir större. Ja, de är konstigt att jag tänker så men att dom får mer tid med henne gör att jag inte längre kommer kunna påverka vad hon ska få höra. 


    Så kort sagt, de ÄR idioter. Jag skulle inte heller vilja att mitt barn hör sånt där, och jag är ändå vit. Min lösning (som också har rasister i släkten) är att prata med barnet när hon blir äldre, inpränta en god människosyn och fostra ett öppet sinne. Det kan du också göra.
  • Anonym

    Din man måste sätta stopp för att ert barn ska lyssna på idioti.
    Sedan förstår jag att de inte ska bli för dominerande och ta över ert barn. Det är du och din man som är föräldrar och bestämmer över barnet.
    Du och din man behöver sätta sunda gränser kring er familj. Kanske ni skulle behöva några samtal i familjerådgivning.

Svar på tråden Svartsjuk på partner och barn