Inlägg från: MrCarlis6000 |Visa alla inlägg
  • MrCarlis6000

    Är allt verkligen mobbning?

    Hej,

    Jag hör folk prata om mobbning runt barn hela tiden och jag håller de flesta gånger inte med att det verkligen är mobbning.

    Barnen lär sig det sociala samspelet samt även hur vissa hirakier fungerar. Är du till exempel dominant och måste få din vilja igenom då blir det ofta konflikt när du möter en annan dominant. Ett barn som är dominant är inte en mobbare bara för hem säger vad hon tycker och ett barn som är passiv är inte mobbad. Även utstickande/udda/ej mainstream kommer skilja sig från mängden och behöva försvara sig, även tankar och åsikter likväl.

    Sociala signaler är svårt för många vuxna, då är det klart det för barnen också. Ett barn kan inte förklara varför hen sa si eller så och med tanke på att vi kommunicerar mest med kroppsspråket så blir detta ännu otydligare. Vissa vuxna kan inte ens det!

    Ungen som gråter är den som blir mobbad och helst oskyldig? Ett barn som inte kan förklara eller sätta fingret på varför hen är arg eller sur på sitt offer är förövaren? Alltså jag upplever att det är vissa  mammor som är självutnämnda experter som  förklaraR för alla oss andra exakt vad som är vad och säger man emot då brakar helvetet lös.


    Även i vuxen ålder upplever jag att vissa människor inte förstår viss situationer. Exempel för både vuxna och barn;
    Jag och min nära kollega har som jargong att pika prata strunt om varandra för andra. Vi tycker det är jättekul och kan inte få nog av det. Vi gör aldrig så med någon annan för att vi vet att många inte gillar det.
    En dag vill en annan kollega också vara med i det hela, vi garvar ju så att vi gråter så vem vill inte?
    Han börjar med att pika mig och kör på. Jag tänker; jäkla vilka förolämpningar, han är bra på det här. 
    Så jag är försiktig och lägger mig på samma nivå som han för att inte klampa han på tårna. Han garvar och vi har kul. Sen höjer han nivån och jag hänger på. Sen helst plötsligt blir han stött och man ser att han verkligen försöker såra mig. Jag kör på som vanligt och genuint skojar, som vanligt. 
    Då går han till ledning och säger att jag mobbar han.

    Kan ni se hur ett barn ska förklara denna situation? Det kan verkligen inte jag. Det 


    Sjäkvklart finns det mobbning, det förnekar jag inte. Är bara less på alla som nöter ut ordet så att den tappar kraft?

    kan skriva i oändlighet men väljer att stanna här.


     

Svar på tråden Är allt verkligen mobbning?