Invandrarbarnen är elaka och hotfulla mot min son för att han är svensk. Hur ska vi agera? Sluta gå dit?

Tror dock inte denna tråden.är äkta. Känns som att den är startad för att sprida hat.

När jag som helsvensk och blond bådde i ett invandrarområde i ett par år på 2010-talet, vilket jag faktiskt alla svenskar borde testa någon period av sitt liv så gick jag i jättefort klänning halvnaken på dagen på somrarna för att visa "så här gör vi". Jag sträckte på mig, gick med självsäkerhet dit jag skulle, snygg och med svallande långt blont hår. 

Brukade gå förbi kvinnor som var heltäckande i svart uppifrån och ner med bara ögonen som syntes. Gick runt i centrumet, i kollektivtrafiken, i skogsområden i orten, överallt. Mitt syfte med att gå jättelättklädd så ofta vädret tillät var att vara provokativ och uppmuntra kvinnor att vara som de vill och bara se vad som hände. Inte en enda gång var jag rädd.

Det enda som hände var att någon heltäckande svartklädd kvinna tittade. Då log jag. INGENTING annat. Ingen sa något någonsin, inga kommentarer någonsin. Gjorde detta i 5 års tid. INGENTING hände eller sades.

Vill bara tillägga det. Det är min erfarenhet från invandrartäta område där det bor fler utländska än svenskar.

TS - vad säger du till barnen när du hör dem mobba ditt barn. Själv skulle jag sagt "sådär säger man inte". Du verkar inte vara delaktig här i tråden TS, inte kommenterat något inlägg. Verkar konstigt för någon som är angelägen att hjälpa sitt barn. Jag tror inte ens att denna tråd är sann. Har du träffat några invandrare överhuvudtaget, TS? Har du försvunnit?

Det är de vuxna som är problemet egentligen, det kommer hemifrån. Jag jobbar på en arbetsplats med i stort sett bara nyanlända och i övrigt personer som bott i Sverige i 8 år eller mindre men aldrig har integrerats på det sättet att de tex fortfarande knappt kan språket, umgås inte med svenskar, bor i områden med enbart invandrare,pratar även sina hemspråk på jobbet till stor del, så de lär sig inte heller. 

De hade jättemånga förutfattade meningar om mig i början när jag kom dit, jag är 50% svensk/norsk, men de tyckte jag såg svensk ut så de antog att jag skulle vara humorbefriad, tråkig, strikt, elak osv har de själva berättat efter att vi lärt känna varandra. Att jag skulle sätta dem på plats eller liknande. Flera har blivit väldigt förvånade över att vi har mycket gemensamt.

Det finns dock fortfarande de som helt går på sina fördomar, och säger sånt som "Du som är svensk gör ju si och så", "Det har aldrig du varit med om som är svensk", de tar även för givet att jag har liknande värderingar som de ser på tv och i media att svenskar har när det gäller sex och festande etc. Jag jobbar även med framförallt män som inte kan ta att jag som kvinna ber dem utföra vissa arbetsuppgifter, eller trots att vi arbetar anställda som samma sak inte vill göra vissa uppgifter och låter mig göra dem.

Det låter konstigt för mig att du aldrig stött på fördomar, då mer eller mindre alla har dem i åtminstone mindre utsträckning. Även svenskar. 

Ofta är de fördomar jag hört sådant som kommit fram då jag blivit närmre bekant med någon, jag har även ställt en del känsligare frågor (efter att först ha frågat om det är okej) och låtit dem göra detsamma med mig, jag jobbar natt, så då jobbar man oftast två och två, vilket ger mycket tid att prata. Jag tror det varit bra faktiskt, men ibland blir jag bekymrad över hur vissa inte känner till grundläggande lagar ens, jag hade en kollega som jobbat i Sverige i 5 år utan att veta att hon kan få VAB när barnen är sjuka. Hon hade fram tills dess sagt att hon måste vara hemma för att barnen var sjuka, och då hade vår kommunala arbetsgivare bara inte gett henne lön.

Fördomar om mig jag fått höra: jag gillar inte vissa maträtter och kan inte äta kryddor, jag bryr mig inte om min familj särskilt mycket, jag gillar att ligga runt med främlingar, jag gillar att festa och dricker mycket alkohol, jag gillar att lägga upp bilder på instagram där jag är halvnaken, hemma går jag runt i bikini efter jobbet etc etc, det finns flera ännu konstigare och som handlar om svenskar i allmänhet. Sedan ser jag det inte som det hade varit fel om jag nu gillade att festa och ligga runt heller, det blir bara lite irriterande att ofta höra sånt när man inte gör det.

Dina inlägg är trevligt författade, ofta positiva, analyserande, smarta. Det som jag hade önskat är samarbete istället för att försöka bekämpa varandra, jag åsyftar då politiska makthavare. De är snabba på att påpeka varandras brister. Mycket kraft går åt till det istället för att samarbeta, åtminstone kan det verka så. Ett land ska bygga på ömsesidig förståelse och gemenskap. Sträcker man ut handen i förtvivlan ska någon finnas där att ta den i fast grepp. Faller man ska någon finnas där att hjälpa en på fötter igen. Det uppnår man inte genom splittring. Tolerans är bra till en viss gräns. Tolererar man det som sker med parallella samhällen med egna våldsregler tolererar man också dess konsekvenser.

De som inte vill leva så borde erbjudas vägar ut, för att bli en del av gemenskapen. Fast vad vet jag, det är säkert lätt att sabla ner ovanstående rader.