Invandrarbarnen är elaka och hotfulla mot min son för att han är svensk. Hur ska vi agera? Sluta gå dit?

Så missanpassat att hålla på så, att det utspelar sig i Sverige är väl inte jätteförvånande. Ni verkar försöka köra med en taktik där man kan relativisera bort problemen. Jag förstår mycket väl att man inte kan offra sonen för ett projekt som man själv inte kan ro i hamn, alltså att få de andra missanpassade att förstå. Däremot måste man ju sätta hårt mot hårt. Jag tror inte att de riktigt förstår något annat språk. Det handlar inte om respekt tyvärr, utan snarare om vem som besitter mest våldskapital, lite så. Riktigt tråkigt.

När jag var riktigt liten talade jag inte så mycket av landets majoritetsspråk, jag lekte ändå med andra som i sin tur inte talade mitt språk. Har aldrig upplevt tråkningar för det och heller aldrig tråkat andra på grund av det. Uppenbarligen kan två helt skilda språk leva fredligt sida vid sida. Det kan säkert gå att sträcka sig till att även helt skilda kulturer kan leva fredligt sida vid sida, men hur skilda och hur fredligt i vilka mängder kan jag inte svara på.

Sätt hårt mot hårt. De som växer upp i sådana miljöer måste antingen lära sig det eller så kommer de få svälja oförrätter och på sikt kan det få våldsamma konsekvenser också, ingen vill bli hunsad och nergjord hur mycket som helst.

Alltså va, omvänd rasism, antingen betyder det antirasism eller så betyder det rasism mot rasister, hur nu det går ihop.

Ja det är lite det jag menade med tyvärr, att man accepterar någon som man också kan vara rädd för på grund av att den personen har ett våldskapital. Sverige används väl ganska ofta som misslyckat exempel när det kommer till integration, polisingripande och så. Precis, det där måste ju sätta sig hos folk på bred front, att visa vilka som bestämmer. Jag känner lite grand för att peka med hela handen och säga "titta vilken situation ni har försatt er i, nu får ni ta konsekvenserna" men vad hjälper det?

Däremot växer det ju upp en hel massa barn som får bära den här lasten. Etiken i det går ju att debattera.

Samt vilka som får ordna upp det.

Ja har aldrig bott i Sverige, men jag känner ändå för Sverige, det är det grannland jag känner mest gemensamt med.

Släpp den där rädslan att bli kallad rasist, det är kontraproduktivt. Det är först om man börjar är för rasseparatism och har ett osunt intresse för skallformer och näsrötter och sådant som man är rasist. 

Fortsätter det som nu kommer det ju bli än mer segregation då olika grupper kommer söka sig än mer till de sina än till varandra. Jag har ingen patentlösning tyvärr, men jag hoppas att ni ordnar upp det.

Säkert är det så, så länge den finns på betryggande avstånd är det lätt att försköna den. Jag kan erkänna att jag helst bor med de mina, som i och för sig är en rätt stor grupp. Några utlänningar i bostadsområdena gör mig ingenting, men i en segregerad förort vill jag inte bo. Fast jag är varken fin eller kulturell.

Så länge de är på betryggande avstånd är det lätt att försköna, då kan man plocka ut utvalda delar och slänga resten som är obehagligt. De som gör så borde bo där ett år. Rasism ska du inte behöva utstå. Jag hoppas att du finner ditt paradis på jorden, ett hem att lita på, bra platser finns och du ska hitta dit. Jag kom hem för en liten stund sedan, har varit på en fin ö. Kanske är den åt dig, vem vet. Skymning över ö där ingen längre bor. Enbuskagens skuggor står långa, förbehållslösa. Över vilda vattenvidder talar ensamhet. I denna ensamhet finns gemenskap. Där är fjärils vingslag i ljum bris över aftonäng. Där är strandglim och kärleksört som växer mot firmamentet i ovan. Kärlekens späda embryo i naturens famn lockar till smaklig förförelse. En påminnelse om livets flöde, en hyllning till existensen självt. En stjärna tänds, så ännu en och en av dem faller. Det doftar sensommar ute och stjärnfallens tid är kommen. Ser natt blir till dag och låter gryningens vindar föra mig hem.Tack så väldigt! Från runsten och kilskrift till denna moderna versionen av de förra, hit dit vi ristar våra budskap. Mina budskap är måhända en dåres önskan att sprida någon sorts inspiration med hjälp av kolportageinlägg, att sammanställa upplevelser och att berätta något. Jag läser med behållning vad du författar i ämnen som intresserar mig, absolut inte min mening att på något vis förfölja dig i diverse trådar. Vissa ämnen är helt enkelt mer intressanta än andra, och du har något att berätta.

Ja ett hem ska ju vara tryggt och pålitligt. Tack så väldigt mycket! Det är intressant hur folk bor och lever och hur de upplever det, vad de har för förutsättningar och vad de strävar efter. Kommer ju själv från en liten ö och hamnade i stan och kanske kommer jag en gång att återvända på heltid, vem vet. Så det är ett intressant ämne som berör. Jag tror inte heller att vi har likadana förorter här som ni i Sverige, inga som polisen undviker eller så. Problemområden finns så klart, men inte på samma sätt tror jag.

Nej det verkar vara andra förutsättningar i Sverige, här är ju stora invandrargrupper ryssar och ester. De brukar smälta in på ett annat vis. Finns ju irakier, sudaneser och somalier och så där med så klart. 

Allt som inte passar in i ens eget synsätt och mallar för hur det ska vara innebär inte att det är osant. Det kan däremot innebära att man behöver ompröva och uppgradera sig själv till en mer komplex nivå. Jag har inte sett något rasistiskt från den skribenten överhuvudtaget. 

Lösningen på förortsproblemen är ju att sätta upp lappar på arabiska, somaliska och kanske japanska, för säkerhets skull, att kriminalitet är förbjudet. Då kommer alla att inse det och samlas på torg för att demonstrera mot kriminalitet. Brottsligheten kommer att försvinna och alla kommer att vara glada. Den här patenslösningen delar jag med mig gratis av, vet vem ni ska hylla sedan! Hjälper inte det kan ni helt enkelt forsla bort förorterna till typ, nu fick jag kolla kartan, Tandsjöborg, Jörn, Harads och Kainulasjärvi. Det är inspirerande orter, 2001 lades Tandsjöborgs skola ned. I Jörn finns ett järnvägshotell. I Harads finns ett hembygdsmuseum med massa föremål från Edeforsbygden. Här kan ni läsa mer om Kainulasjärvi SK, där kanske invandrarbarnen kan spela fotboll:  www.kainulasjarvi.com/fotboll

Så är det, det går väl oftast lättare då, även om jag kan tänka mig att flyktingar som kommer från prekära situationer gärna också finner sig till rätta i nyvunnen trygghet. Visst gör det, precis som att det finns finlandssvenskar här, som jag till exempel. Kulturer och språk möts och blöts och stöts, och så där.

Jag hade gjort mitt bästa! Infört lite skärgård i förorten, forslat bort lite förort till Tandsjöborg, försökt erbjuda några vägar ut. 

Det har du läst på bra! Även jag har lite släkt i Sverige.

Dina inlägg är trevligt författade, ofta positiva, analyserande, smarta. Det som jag hade önskat är samarbete istället för att försöka bekämpa varandra, jag åsyftar då politiska makthavare. De är snabba på att påpeka varandras brister. Mycket kraft går åt till det istället för att samarbeta, åtminstone kan det verka så. Ett land ska bygga på ömsesidig förståelse och gemenskap. Sträcker man ut handen i förtvivlan ska någon finnas där att ta den i fast grepp. Faller man ska någon finnas där att hjälpa en på fötter igen. Det uppnår man inte genom splittring. Tolerans är bra till en viss gräns. Tolererar man det som sker med parallella samhällen med egna våldsregler tolererar man också dess konsekvenser.

De som inte vill leva så borde erbjudas vägar ut, för att bli en del av gemenskapen. Fast vad vet jag, det är säkert lätt att sabla ner ovanstående rader.

Precis, helt vansinnigt, som att bjuda hem folk som raserar ens hem, men inte vilja göra något åt det för att det innebär kritik som kan tolkas negativt. Tack så mycket, det samma!

Tyvärr ja, det borde vara resultat och konsekvenser som skulle vara av vikt, istället för att försvara en given politisk ideologi eller åskådning.

Det är inte bra att vara med om sådant som bryter tillit, där andra aktivt och medvetet gör illa. Det gör ont. Så jag hoppas att du finner tröstens låga och själens läkning.

Kollade mejlen bara så du vet. Sedan har ni ju det där konstiga ordet fika, som ni använder i att dricka kaffe eller dylikt. Uttalat med långt slutet i, inte helt sällan åtminstone. Du kanske inte visste det, men förr om åren i Sverige så betydde det fiska, men inte som i gå och fiska, utan att ni åt fisk till kaffet. Är inte det en konstig tradition? Hur ser man att det är en Sverigesvensk som kliver av båten? Jo hon eller han har en burk fisk i fickan eller beställer fisk, som de dessutom doppar i kaffet.

Något jag ofta funderat på är hur ni har det med schweiziska invandrare, de sägs ha kommit med ett tåg som åkte fel och hamnade i Stockholm. Där började de konstruera kanaler, inte tv-kanaler eller radiokanaler alltså, utan vattenkanaler. En del tror att det var holländare som gjorde det, men det var för att de trodde att schweizertyskan var nederländska. Schweiz nationalsport är Alpenfussball och enhjuling, där är det vanligt förekommande att cykla enhjuling med släpvagn. Danmarks nationalsport är bergsklättring.