En början till att skaffa barn

Jag hade inte börjat försöka med barn förens jag kände att jag verkligen ville ha ett. Det finns ju en möjlighet att ni blir gravida nu, dvs att ni inte är ett par som det kommer ta tid för eller som kommer få en massa missfall. Man får helt enkelt vara inställd på att från första försöket finns det sannolikhet att det resulterar inte barn.

För mig och min sambo tog det sig exempelvis direkt. Jag åt p-piller i 10 år, tog sista tabletten en fredag, måndagen efter hade vi ett enda oskyddat samlag som ledde till en graviditet. 

Om en större lägenhet är en viktig del för er tycker jag ni ska fokusera på det först och köra oskyddat sen. Det kan bli svårt att få till under tiden ni är föräldralediga, och möjligheterna för att låna sjunker för varje barn man får (innan någon hoppar på mig och säger att någon visst fått låna trots barn och FL - ja, absolut. Men då jag jobbat som bolånerådgivare kan jag av erfarenhet säga att det är en faktor banken tittar på när man ska bevilja ett bolån). När ni väl fått ett barn kanske ni känner att ni inom kort vill ha ett till, och då dröjer det ännu längre innan en större lägenhet är aktuellt. 

Jag hade personligen en hel radda med saker som skulle vara uppfyllda innan jag var redo för att försöka med barn. Att bo i hus var ett av dem, inte för att vår mindre lägenhet var olämplig för barn utan helt enkelt för att jag bedömde att utrymme var något som skulle vara skönt när man fick barn - och OJ så glad jag är över det idag. Vi har ett extrarum han kunnat sova i om nätterna varit stökiga, eller efter att ha jobbat natt. Sonen har ett eget rum för alla sina leksaker. Vi har ett rymligt kök där sonen kunnat husera i både gåstol och hoppgunga medan vi lagat mat. Ja, fördelarna är många. Nu vet jag inte hur litet ni bor idag, men större boyta är guld och gör att man inte behöver ?gå på? varandra. Det blir en investering för ens hela livskvalitet. 

Om jag varit ni hade jag kört med skydd tills jag skaffat ett större boende, men ni ska såklart vara medvetna om att det finns sannolikhet för att det blir en bebis redan nu pga det oskyddade samlaget. 

Jag hoppas att ni reder ut alla tankar kring detta! Det är spännande att försöka skaffa barn, men hur pirrig man än är inför själva försöken tenderar man att bli lika chockad och nojig när man väl plussar. ❤️

Hur litet/stort bort ni idag? Vi bodde i en tvåa (dock väldigt välplanerad) på 48 kvm tillsammans med vårt barn tills hon var två (plus en mellanstor hund). Min erfarenhet är att barn,
speciellt när de är små, vill bara vara där en själv är och har inget behov av ett eget rum eller större ytor. Självklart ska man dock ha plats för saker som barnvagn, lekyta, eventuellt en egen spjällsäng om man inte samsover osv. Idag bor vi i en stor trea på 80 kvm och hon är fortfarande mest där vi är,
dv hämtar leksaker från sitt rum och leker helst i vardagsrummet. 
Ni har en spännande resa framför er, lycka till! 

Jag håller verkligen med om att barn inte ?kräver? stor yta, utan de är verkligen mest där man själv är. Däremot kan det vara skönt att ha utrymme åt en själv och ens partner. Möjlighet till två sovrum så att den ena kan gå undan och sova ostört, badrum med tvättmaskin så man slipper jaga tvättstuga varje dag när man ska tvätta nerbajsade kläder och bröstmjölksfyllda toppar, utrymme för förvaring så att man slipper det värsta kaoset osv. Det är ju verkligen inga krav, men höjer levnadsstandarden och främjar relationen att slippa bo trångt. 🥰

Idag bor vi i en tvåa på 45 kvm så det är ju nästan som ni hade då. Vi ska gå på visning på en fyra på 80kvm nästa vecka har vi bestämt. 
Tack! 

Hur stort bor ni nu?
Vi har 1 barn och bor i en 2a.
Iofs så har vi ett delbart vardagsrum. Vårt varn har sovrummet.
Vi vill inte bo större. Dels för att vi klarar oss på denna yta. Sen detta med hyrorna och räntor om man nu vill köpa hus. Det är ohållbart.

Nu bor vi i en tvåa på 45kvm. Ja det är räntorna och hyran som har gjort att vi inte har velat flytta till större. Nu känns det bara som att vi vill flytta så att vi jan skaffa barn. Hur gammalt är ert barn? Går det bra att bo så? 

Fundera på vad som är viktigast, bo lite mer bekvämt eller kunna vara föräldraledig ett par månader extra och ha möjlighet att spara på föräldradagar för att kunna gå ner i tid och skydda SGI samt förlänga sommarsemestrar.

Vi valde det senare och det är jag mycket glad för, men man ska ju självklart göra det som man tror kommer bli bäst för sin familj. Vi bodde i en liten två, men när vi köpte den så letade vi efter en barnvänlig lägenhet, så det funkade ju bra. 

Det är väl bara att köra på så får ödet bestämma! 

Så gjorde jag och mitt ex då tog det 5 år😬 När jag och min nuvarande partner hade varit tsm i 3 månader så åkte vi på en resa till Grekland. Väl framme i Grekland så var mitt bagage borta med alla p-piller förutom 2st piller kvar i handväskan. Vi tänkte att det är nog lugnt men vi blev såklart gravida. Men ångrar det inte en sekund idag 😊