Ni som har barn på internationella engelska skolan

Det där var en väldigt okvalificerad och dum kommentar. Man läser minst 4, 5 år på högskolan för att bli lärare. Och det är bara under de senaste åren som kraven har varit låga, eftersom de har svårt att hitta folk som vill bli lärare. När jag läste till lärare var kravet ett genomsnitt av 4,7 av 5. Nästan lika hög som för läkarstuderande. Och det är nog fortfarande inget fel på utbildningen och det är löjligt och dumt att påstå att vem som helst utan utbildning kan göra jobbet! Även om det ibland kan vara med unga människor, det finns ju de som har bra kontakt med ungdomarna då. Som elevassistent kan man gärna ha några yngre utan speciell utbildning. 

Och vad skulle det vara för länder? Kina? Afghanistan? Eller? I alla civiliserade länder har lärarna en utbildning. 

Jag har aldrig ens funderat på om gränserna för godkänt var höga eller låga och för vem. Jag tror inte riktigt att man blir en bättre lärare om gränsen för godkänt ligger på 70 % jämnfört med 60 % i engelsk litteratur eller annat. Man pluggar väl på så bra man kan ändå? 

Det låter som väldigt osäkra kriterier på att det skulle ha varit låga krav. 

Jag tycker personligen att det inte spelar någon roll om man kallar det för legitimation. I praktiken har det inte ändrat något alls. Även före legitimationen var man behörig lärare eller obehörig. 

Jaja, men skulle det vara bra om vi bara skulle ha en massa folk i skolan som "går hem" hos eleverna, trots att de inte har någon bra utbildning. Jag har upplevt hemska såna exempel, engelsklärare som inte kunde den grundläggande grammatiken i språket, men som hade varit nåt år i USA och det lät väl bra. Bara ett exempel av många. Jag skulle ha klagat om mina barn hade haft en sån.  

Allvarligt, jag tog upp Kina för att någon som jag känner har jobbat där som engelsklärare. Den tjejen har inte ens gått klart grundskolan. Hon hoppade av skolan under 9:an alltså. Sedan kan de ju vara bra i matte och kanske naturvetenskap. 

Sämre resultat än Kina??? Hittar du bara på helt fritt nu?

PISA-undersökningar visar tyvärr inte de verkliga skillnaderna, eftersom många länder faktiskt fuskar. Eller - i praktiken gör de det. Det är i alla fall inte jämförbart. Om man bara tänker sig: En skola för alla i Sverige, även en massa nyanlända som inte alls är på samma nivå och som inte kan språket. Vi har sämsta förutsättningarna då. Ändå fuskar vi inte och gör snällt som man ska, vilket inte alla gör.

Nu menade jag att man brukar prestera bättre än precis godkänt om man är seriös med sina studier. Men oftast är det en tidsfråga, dvs. det går att plugga till det. 

Okej, du vet inte vad du snackar om. Du menar alltså att språklärare måste ha bott i landet??? Det går ju inte att ha såna krav på en lärare som är härifrån, alltså från Sverige, har studerat här. Ska man kräva av dem att de måste flytta till England i 5 år innan de får undervisa engelska? Det krävs 3 veckor i nuläget, 3 månader för gymnasielärare. Jag är själv gymnasielärare i engelska, och jag fick faktiskt dispans och fick åka med högstadielärarna i 3 veckor. 

Hur vet du att någon som inte har bott i det landet inte kan språket lika flytande? Jag hade engelsk-språkig sambo i några år, hela vänkretsen var engelsk-språkig. Tro mig - du märker ingen skillnad till någon som har bott 5 år i landet. Sedan kan det skilja sig lite hur mycket språktalang man har. Som sagt, jag hade en obehörig kollega som pratade amerikansk engelska som lät bra men var grammatiskt fel. Hon hade väl bott i USA i några år.

Men även en vanlig ung människa som har hållit på lite med engelska till vardags, allt ifrån att titta på dokumentärer till att ha engelsk-språkiga vänner - i regel räcker den bakgrunden + högskolestudierna i ämnet. Då behöver man inte nödvändigtvis bo i landet. Inte numera. Du kan leva hela ditt liv på engelska ifrån Sverige om du vill. Andra språk kanske är  lite svårare där. 

Ja, det kan hända att några skolor åtminstone försöker importera sina lärare. Det är inte så enkelt - det är ju vuxna människor som har ett liv. Alla är inte villiga att lämna allt. De lär också kompromissa, kanske tar de också obehöriga. 

Där måste jag dock säga att min erfarenhet är en annan. Har undervisat engelska i 25 år nu, på högstadiet. Och om man nu tänker årskurs 9 - man gör ju nationella prov då, även muntliga. Många elever är väldigt duktiga på att prata engelska. Uppgiften brukar ju då vara att två eller tre elever ska diskutera kring några ämnen, som de får då. Och det kräver att man verkligen kan säga sin åsikt och uttrycka sig ganska bra. Jag blir ofta imponerad av att många faktiskt pratar nästan flytande och kan uttrycka sig väl. 

Nej, det kanske inte skulle räcka med tre lektioner i veckan. Men du glömmer TV, internet och alla möjligheter som man har nuförtiden.  Det fanns även möjligheter när jag var tonåring - man lyssnade på engelsk-språkig radio eller läste böcker i orginal. Men det är enklare numera. Och därför är det också fler som klarar det bra idag. Och kraven i 9:an är ju egentligen också utformade efter det. Utan TV, internet, m.m. skulle eleverna ha svårare att nå upp till de högre betygen.  

Precis. Många 9:or är ganska duktiga. Och det räcker i regel, när de även har gått gymnasiet. På universitetet skriver man ju ofta uppsatser på engelska. Min dotter höll på med det nyligen och frågade mig ibland. Jag kunde egentligen inte hjälpa mycket heller, för att det inte handlade så mycket om språket utan mer om att det inte skulle bli för invecklat. Och jag var inte så insatt i själva ämnet. 

Jag tror inte att de som har gått engelsk-språkig skola har några större fördelar jämfört med vanlig skola. OM man jämför med elever som går ut samhällsprogram eller andra teoretiska program. Däremot kan ju eleverna i några av de praktiska programmen har mycket lägre kunskaper. De från IES pratar säkert mera ledigt och hittar snabbare exakt rätt uttryck, men jag är inte säker på att de är bättre på att skriva ett vetenskapligt arbete, eller har fördelar om de jobbar med IT eller andra områden där man kan behöva engelska. Där räcker svensk "skolengelska" utmärkt.  

Tror jag inte. :) Och det skulle egentligen också räcka om de börjar i 1:an. Även 2:an eller kanske 3:an skulle fortfarande räcka. Det hänger ju också lite på hur mycket de har då. 

Men det är inte heller de kommunala skolornas fel att de lär sig engelska på annat sätt. Det är för övrigt så med de flesta ämnena, har du tänkt på det? 

Det är sant, det är annorlunda med B-språket. Där får de inte så mycket gratis. För 15 - 20 år sedan var det mycket tysk musik som var populär hos ungdomarna (Tokio Hotel, Tote Hosen, Ramstein), det var en fördel. Men numera är det inte så bra band. Eller så känner jag inte till dem. Ja, det är svårt med B-språken numera. T.ex. för att vi får elever i gruppen som har kämpigt med svenska och engelska. De bör inte läsa B-språk, det blir ju för mycket. Nu tänker jag på såna som inte har varit i Sverige längre än två, tre år. Och tyvärr så har man också splittrade, oseriösa elever med. Det var inte riktigt så för 20 år sedan.

Tyska skolan har jag aldrig velat skicka mina barn till, trots att tyska är mitt modersmål och barnen har varit två-språkiga. Jag ville att mina barn går i skolan med barn som alla bor i samma område, de blir lätt isolerade om de går på en skola i stan. Dessutom har den skolan en auktoritär, otrevlig pedagogik. 

Sånt hade mina barn vägrat. Men de hade de flesta Disney-Filmer på tyska. Om du gillar sån musik, kolla Reinhard Mey. Han sjunger gudomligt och har intressanta texter. Min yngre son gillade Ramstein och dottern Tokio Hotel. Men båda är ju inte längre inne för ungdomar. Äldste sonen kunde tänka sig titta på någon tysk dokumentarfilm ibland, om det var historia.  

Förresten så har min äldste son vuxit upp med tre språk, även engelska (irländsk pappa). Han har då förstås knappt nån brytning, i motsats till sin bror, men jag tror inte att det finns någon skillnad i förmåga att hantera engelska språket, t.ex. i jobbsituationer. Yngre sonen läser mer på engelska, båda kollar på dokumentarfilmer på engelska. Under tonåren, så brukade de två prata engelska med varandra - en grej som de bara hade fått för sig. Men jag har sett det hos andra ungdomar också. 

Ja, men det finns ganska många tyskar i Stockholm. Jag tror att det också finns en del som inte är behöriga som får undervisa bara för att de är tyskar. Dock stör jag mig ibland på lärare i franska eller spanske som är så dåliga på svenska att man inte kan förstå dem. Stackars franska-eleverna kan få någon från Nordafrika eller Västafrika, som pratar helt annorlunda än förra läraren.