Hur påverkas barn av mammas självmord?

Min man tog livet av sig för två år sedan. Våra barn var då 6, 13 och 15 år gamla. Trots att jag är stark och trygg i mig själv, och de alltså har en stabil förälder kvar, så har det påverkat dem mycket och kommer att göra resten av livet.

Den äldsta försökte ta på sig en föräldra-roll för sina syskon. Hen tog extremt mycket ansvar första halvåret och visade knappt några känslor. Hen orkade naturligtvis inte med pressen hen la på sig själv, och blev destruktiv, hamnade i skit. Jag har fått kämpa för att få hjälp från BUP. Nu mår hen lite bättre, men det är skört. Hen kommer nog att krascha många gånger i livet, t ex när hen får egna barn.

Yngsta har en ständig rädsla att något ska hända mig. Små barn är mycket mer beroende av vuxna. I vanliga fall är det nog inget som barn tänker på, men sexåringen insåg väldigt tydligt att hen bara har en förälder kvar, och i hens värld kan vem som helst välja att döda sig själv. Det hjälper inte att jag lovar att jag aldrig kommer att döda mig själv, hen vill ändå vem hen ska kontakta, var hen ska bo osv ifall jag ändå skulle ta livet av mig. Sjukdomar och olyckor är hen inte riktigt lika orolig för, eftersom hen har förstått att vården eller annan myndighet då har ett ansvar för att kontakta anhöriga.

Det gör så ont i mig att ett så litet barn ska behöva leva med beredskap på att vem som helst, även den viktigaste personen i ens liv, kan gå utom synhåll och välja en väg som gör fortsatt kontakt omöjlig för all framtid. Om en förälder sticker, men ändå finns kvar i världen nånstans, finns i alla fall hoppet kvar.

Det fanns behandlingsmetoder kvar som min man inte hade testat än. Jag är övertygad om att du inte heller har testat allt än.