Hur påverkas barn av mammas självmord?

Tänk ifall du sökte hjälp och sen mådde bättre, hur du skulle vara tacksam över att du inte gjorde något så definitivt. 
Det kommer traumatisera barnen på många olika plan. Tankar som jag hade fått är: älskade hon inte mig tillräckligt för att söka hjälp? Är jag inte tillräcklig för att orka leva eller söka hjälp? Var jag jobbig, kunde jag ha gjort något annat så hon skulle leva idag? Massvis med tänk om tankar. Ångesten hade jag mått så dåligt över. Hade känt mig bortvald och oviktig, oälskad. Vem vet vad det leder till? Självdestruktion, depression, aggressivitet..en sorg som man alltid kommer bära med sig

Du älskar dina barn, även om det gör ont med tex relationen till tonåringen, annars hade du inte frågat. Ta den kärleken och ovissheten om framtiden (det finns hopp i ovissheten, den kan vara bättre än idag)och hjälp dig själv, och dina barn. Det finns ingen skam att söka hjälp, ta den! För ditt framtida jag.
Önskar dig all lycka till, du klarar de! Ett litet tips, tänk på 1 sak som du är tacksam för varje dag, med tiden kan du kanske se 2 saker. Ett leende du fick, en kram, en mysig amningsstund tex. Dina problem kan du söka hjälp för men det finns hopp för framtiden och små positiva saker var dag du kan unna dig att le över inombords. 
Du är viktigare för dina barn än vad du tror och att söka hjälp kommer de att se upp till dig för. Du är värd det, jag lovar <3

Är så glad att du svarar TS, har gått in och läst varje gång jag sett att någon har skrivit och hoppats på ett svar ifrån dig. Låter helt jävla sjukt tragiskt i allt det du varit med om. Jag beklagar verkligen! Styrke kram

Som en annan skrev, att du är sjukt stark. Att du vänder dig hit, ventilerar, pratar med oss, att du kämpar det är starkt! 
De råden du har fått håller jag med om, kontakta det stödet du behöver och har rätt till. När man mår dåligt och är mitt i det tänker man inte som man brukar. När du kommit i kontakt med hjälp och stöd, och när det lugnar sig lite kan du ta fram en plan på hur du kan komma framåt - kanske tillsammans med hjälpen du då har. Du kanske behöver bryta kontakten helt med din sida av familjen, skriva ett brev till din dotter, studera, vad det nu må vara, när du landat lite.

Lite offtopic, mina föräldrar skilde sig när jag var liten. Min pappa har ingen familj i Sverige, kom till Sverige enbart för att vara med min mamma och stannade sen pga mig. Vi hade dock ingen kontakt i flera år jag och pappa pga stökig skilsmässa har jag fått höra. Jag kan bara tänka mig hur han mådde. Idag har vi kontakt där vi ses och han har rätt nyligen blivit morfar. Min poäng, (även om allas situationer är unika) är att även om dina barn inte skulle vara hos dig under ett tag, så säger det INGENTING om hur det komme bli sen när dom är äldre. 

Vi vet ingenting om framtiden, men nu behöver du hjälp fina du <3