Är alla 2-åringar så här

Mitt barn var (är) också så - helt oblyg, oändligt nyfiken och massor spring i benen. Vi fick hålla riktigt strama tyglar. Han fick lära sig att han måste stanna när vi ropar stopp och snabbt in till kanten om vi ropar det, för då var det en bil eller cykel som kom. Var det mer riskfyllda miljöer som nära större vägar, på tågperonger eller där det är mycket folk tex marknader så hade han att välja på att hålla i handen (utan att slingra sig), sitta på axlar eller sitta på mammas cykel.  Vagnen sålde vi när han var 2,5 för han satt aldrig i den. Det var inget annat alternativ för honom - det var antingen det eller direkt hem. Det funkade för det mesta, men det var så klart tjatigt. Vad som också hjälpte var att vi förklarade varför och att vi låter honom springa så mycket han vill när det är säkert att göra det. Tex så hade vi ofta cykel, och så fick han springa på trotoaren och vi cyklade brevid. Han kunde också få punkter till vilka han fick springa själv, men bröt han det så var det omedelbart konsekvens (hålla hand eller gå hem). 

Lycka till! Det krävs en väldig massa tålamod, men det går att hitta en lösning med båda säkerhet och mycket spring.