Bara 21.200 att leva på efter hyran är betald.

Det är inte så mycket pengar, men det ska det inte vara heller. Man kan mycket väl klara sig på den summan, och det är även så att flera barn kostar mindre per barn än vad ett barn gör. (Vilket soc inte räknar med, bidraget minskar inte per barn för att det kommer flera.) Spädbarnsutrustningen håller för fyra barn, så den behöver man bara köpa en gång.

Syskon av samma kön kan även ärva kläder, sportutrustning (ja inte allt förstås - skridskor är olika för pojkar och flickor, och badkläder också) och leksaker efter varandra. Man kan även välja könsneutrala färger på kläderna, så att bror och syster kan ha samma kläder (men då tycker jag att man bör splasha ut i alla fall ibland, så att flickorna kan få känna sig riktigt flickiga i en kalasklänning någon gång, och pojkarna kan få den där spindelmantröjan om de önskar det). 

Vidare kan man köpa storförpackningar av livsmedel - det går inte åt om man bara är tre i familjen. Finns även andra "stordriftsfördelar". 

När det gäller socialbidrag är det alltid HUSHÅLLET som får bidrag, inte individen. Så om det skulle vara så att mamman arbetar (vilket jag inte tror), så räcker hennes lön inte upp till normen för en fyrabarnsfamilj. Och då får familjen komplettera upp till normen. 

Jag tycker att vi måste göra något åt de stora familjerna. I förorterna finns det många 8-10-barnsfamiljer, och varken mamman eller pappan har ett jobb. Kvinnorna fortsätter att föda barn efter barn i Sverige, trots att de har tillgång till preventivmedel här. Det är gamla normer från hemlandet som påverkar, om att det är status att ha många söner. Klanen är också allt, och därför är det viktigt för syskonen att de blir många för livet. 

Men vi skattebetalare kan inte fortsätta sponsra detta! Samtidigt vet jag inte heller vad man ska göra åt det. Tvångssterilisering är inte möjligt i ett civiliserat land, och inte att låta barn svälta och frysa och gå i för små skor, heller.

Vi måste på något sätt komma åt barnen tidigt, påbringa dem västerländska värderingar, som att man skaffar sig ett yrke och etablerar sig på arbetsmarknaden först (i alla fall måste mannen göra det), innan man skaffar ett lagom antal barn: två eller tre. Det måste också bli OK för unga nygifta par ifrån dessa kulturer att använda preventivmedel - som det är nu så förväntar sig hela klanen att det ska komma ett barn, helst en pojke, nio månader efter bröllopsnatten. Om det inte gör det, så tror de att den unga kvinnan är ofruktsam, och det är jättehemskt och misslyckat...

Här ska läggas till också, att det går att få pengar till annat förutom detta grundbidrag. Nödvändig tandvård, nödvändiga glasögon, merkostnader för nödvändig specialkost, läkarbesök, sjukhusräkningar och förskrivna mediciner får man alltid. De som går på soc har en stor fördel framför låginkomsttagare på det sättet, att de behöver aldrig vara rädda för att inte kunna gå till tandläkaren eller läkaren, eller att inte ha råd att köpa ut sin medicin. De är väldigt omhändertagna. 

Har man barn så går det även att få extra bidrag till dem, även om vissa kommuner har blivit för fattiga för att dela ut det nu. Men det har i alla fall gått att få t.ex. medlemsavgifter i föreningar (idrott, scouter, kulturskolan) + nödvändig utrustning (t.ex. hyra av ett instrument), en liten resa till t.ex. Skara sommarland med en natt i en stuga för hela familjer, tågbiljetter för att hälsa på mormor. Sådana saker. Särskilt om man har ett intyg från t.ex. BUP eller HAB eller skolkuratorn att detta skulle vara bra för barnen.

Det stämmer faktiskt inte, KF räknar med ett högre existensminimum än socnormen. Men å andra sidan kan man när man går på soc - som jag skrev tidigare - få ut extra pengar till nödvändiga utgifter som glasögon, tandläkare, läkare, förskrivna mediciner, specialkost och liknande, och ibland även roligare saker än så till barnen. Så det går antagligen jämt upp.