Är incel något man förtjänar att vara?

Jag tycker det är så intressant.
Tidigare i tråden berättade jag om när jag och min man träffades, att han var blyg, att han var oerfaren både relationellt och sexuellt och en bit över 30 samt utan klassiskt statusjobb.
Du frågade då vad som gjorde att jag gav honom en chans som ingen gett honom förut. Du lade alltså tonvikten på mitt agerande, att det var det som avgjorde.
Där har du nämligen fel. Det var hans agerande som avgjorde, hade han inte ringt mig och vågat ta en chans hade vi mest troligtvis inte varit ett par. 

Detta skrev jag som svar till dig. Och det är här det blir riktigt intressant på riktigt. För här dör nämligen konversationen. Du ställer inga fler frågor. Inget om hur han vågade, inget om vad i hans agerande som avgjorde. Inget som kan ge dig viktiga ledtrådar om vad som gjorde att en incel blev en lyckligt gift 2 barnspappa.
Inga sådana frågor till den andra kvinnan som betättade liknande historia heller.
Varför?

Jag pratade i generella termer om relationer och konstaterade att svenskar har lite att jobba på där med tanke på hur många singelhushåll vi har och hur hög skilsmässostatiatik vi har. Att leva tillsammans med någon har i princip bara fördelar. 
Rent generellt är svenskar alldeles för snåla och individualistiska. Det gör att svenskarnas relationer tar skada.

Beträffande dina frågor så handlar en stor del av att vara bra på relationer att inte ge efter för första impuls utan att hålla kursen för relationernas bästa. Hur påverkas relationerna i min familj om jag väljer att hoppa i säng så fort jag är kär i någon annan? Hur påverkas min relation med min partner och mina barn om jag sätter dem i andra rummet? Hur påverkas relationerna om jag inte har en positiv inställning? Hur påverkas relationerna om jag inte är generös mot dem i min närhet?

Din exmake låter inget vidare på relationer han heller. 

Du använde dig själv som ett argument mot mina generaliseringar. Därför jag kommenterade din situation.

Angående havererade relationer köper jag inte alls dina argument. Men det är möjligt att du är glad, positiv och modellsnygg och att allt ansvar därför landar på din man. Men i 95 procent av fallen är ett havererat äktenskap bådas fel.

Det var ett intressant inlägg från dig. Mina argument-lögnet, lån, otrohet osv "köper" du inte? 
Nej jag var inte glad och positiv när ex.vis skulden till min mamma uppdagades (hon undrade varför "vi" inte skötte återbetalningen) eller när företag ringde och undrade varför flera skriftliga påminnelser inte betalades? Hur kul tror du det var att sitta med dem och se vad maken handlat de senaste månaderna?  Fiskegrejer, ammunition och jaktprylar. 
Skulle jag skratta och vara glad när jag slutligen hittade de oöppnade kravbreven i en vrå i källaren? (Han slängde de inte ens) 
Vad har mitt utseende med detta att göra? 
Var ligger mitt ansvar i hans ekonomiska beteende? Hans påstådda otrohet? 
Det var nog mitt fel ändå...en ledsen negativ fru hemma med tre barn när han rattade bussen till övriga Europa. 
Första felet var att vara naiv. 

Absolut inte. Däremot måste man inse att i de flesta fall kommer partners beteende att vara en reflektion av en själv. Om man själv är en superpartner är det sannolikt att partnern kommer att behandla en väl.

Som jag även sagt till TS i den här tråden. Det gäller att ta fullt ansvar för var man hamnar i livet. Ytterst lite sker av en slump. Livet blir vad man gör det till.

Jag är fattig och det är mitt fel.
Jag har dålig hälsa och det är mitt fel.
Jag är överviktig och det är mitt fel.
Jag är arbetslös och det är mitt fel.
Jag är skild och det är mitt fel.
Jag är singel och det är mitt fel.

Är en sådan kultur rådande minskar risken avsevärt för att offersubkulturer uppstår. Folket får i sig de rätta värderingarna med blodet.

Egentligen så har de troligen delvis liknade åsikter. 
Skillnaden nu är att de är på andra sidan och andra förutsättningar 
Många kvinnor blir också sura och arga när de inte får som de vill när det handlar om sex och förhållande.
Och kvinnorna blir inte sura för det handlar om någon jämställdhet eller att det ska vara likadant för alla människor 

Jag menar att även kvinnor blir arga när de inte får som de vill.

Vilja kvinnor gott är visst heller hur att man ska ha förståelse över kvinnors biologi fungerar medan för männen är det en åsikt? 

Män är bara ett "nödvändigt ont" för att kvinnan ska kunna få barn, det är inte så kul att vara gift egentligen. Man har ett mål och man håller ihop för barnen, man försöker vara vänner, men man är inte nödvändigtvis bästa vänner. Det är inte så KUL. Han spanade in andra kvinnor utomhus redan när jag var 20 år (jag träffade honom när jag var 17 år), alltså handlar det om att han inte visade respekt, inte att jag hade blivit gammal på ett ögonblick. Suck.

Du måste ha i åtanke att kvinnor och män känner inte samma, kvinnor är ett asexuellt kön, eftersom de känner attraktion till ca 7 (?) stycken män, och det finns miljontals män i Sverige. Alltså är kvinnan asexuell. Om du är avundsjuk på kvinnans sexualitet så kan du genomgå kastrering, så kommer du också gå runt utan känslor för det andra könet.