Är incel något man förtjänar att vara?

https://www.today.com/today/amp/tdna101511

DePaulo presented her findings Friday at the American Psychological Association?s 124th Annual Convention.

The major takeaway was this: Single people are more connected to their parents, siblings and friends ? and (gasp!) might actually be happier than married couples.

 

According to a Canadian study of more than 11,000 people, lifelong single people reported better overall health than married people.

In a study of over 30,000 Italians, lifelong singles had lower or no different rates of cancer compared to those currently married.

An Australian study of more than 10,000 women in their 70s found that lifelong single women without children had the fewest diagnoses of major illnesses, the healthiest body mass index and were least likely to smoke, compared to married women, or woman who had been married in the past.

https://www.apa.org/news/podcasts/speaking-of-psychology/single-life



https://link.springer.com/article/10.1007/s40806-022-00340-1

https://www.pewresearch.org/social-trends/2021/10/05/rising-share-of-u-s-adults-are-living-without-a-spouse-or-partner/

hur långt sträcker sig denna medkänsla? räcker det att tycka att det är tråkigt att vissa människor är ensamma, eller ska man även behöva jobba för att motverka ensamhet? om det är det senare, hur ska man jobba för att motverka? Och är det alltid rätt att inkludera och välkomna människor med dålig människosyn in i gemenskapen? Förstår dessa människor att de har dålig människosyn om de inkluderas? 

och ska andra människor utsättas för dessa människor för att det exempelvis är *synd* om rasisten kalle som är ensam? Kan det inte vara som så att rasisten kalle är ensam till följd av sin människosyn? Och inte ensam på grund av att han blir exkluderad av *elaka människor*?

Var är alternativet då? Sitta hemma, göra inget alls och gnälla på forum? Eller sitta hemma och hoppas att *idag kanske staten ger mig en kvinna*? vad är alternativet mot att söka hjälp om man är i en sits man inte är nöjd med? Eller ska man bara gå ut på stan och hämta hem sin berättigade kvinna eller man? Försöker verkligen förstå vad alternativet är, för att acceptera läget verkar omöjligt

Vad ska man göra då? Om man sökt hjälp och ändå inte upplever sig få hjälp. Vad gör man då? Är det då man ska anmäla sig i kö för statlig partner? Eller vad gör man när man inser att hjälpen inte räcker?

varför ska jag förändra något för misogyna incels?

för du går till attack mot alla som säger självklara saker. det är fel av oss att föreslå söka hjälp. Det är fel av oss att säga att det är individens ansvar. det är fel av oss att kräva att en partner är reko och civiliserad (alltså inte misogyn?) Vad får vi lov att säga till en misogyn incel utan att du ska försvara dessa?

Och vad får man då säga till dessa misogyna incels? Klappa på axeln och säga stackars dig? vad vi än säger så går du på med motargument eller hur? när vi säger det är individens eget ansvar är ditt svar *men tänk om individen tar ansvar men ändå inte får ligga*. Vi säger sök hjälp, alltså hjälp som i att må bra i sig själv inte hjälp som statlig fitta, ditt svar *men tänk om de sökt hjälp och hjälpen inte hjälper*. så vaaaad får vi lov att skriva i en tråd om incels? Eftersom du prompt ska försvara misogyna incels rätt att få vara just misogyna incels.

verkar dessa misogyna incels lyckliga med att vara misogyna incels? Hade de startat en tråd om de var lyckliga? På vilket sätt hjälper det att du normaliserar och rättfärdigar förekomsten av misogyn incel? Löser det något alls? eller kommer dessa misogyna incels fortsätta vara misogyna incels efter dina *tips och råd*? de kommer fortfarande stå utanför dejtingmarknaden om de förblir oförändrade. Eller vilka kvinnor skulle magiskt attraheras av misogyna incels efter denna tråd?

Om en misogyn incel startar en tråd och sen förespråkar verklighetsfrånvända lösningar som inskränker på friheter, rättigheter och jämställdhet så är faktiskt inte första tanken att *jaha detta är en man som sökt hjälp men inte fått hjälp*. Eller du kanske anser det vara fullt normalt att folk som faktiskt sökt hjälp startar verklighetsfrånvända trådar? 

om en kvinna skulle starta en tråd om att begränsa mäns rösträtt bara för att de i större utsträckning röstar på sd. Hade du trott att kvinnan som skriver det sökt hjälp för sina tankar? Eller hade du antagit att kvinnan behöver utbilda sig lite och läsa på? gissar på det sistnämnda.

hur långt ska vården gå? När individen inte kan förstå eller vill inse? Ska vården tillslut kapitulera och låsa in den sjuka individen? Eller ska vården bara avsäga sig ansvaret med att *här ta denna kvinna och tig nu*? inom vilka gränser ska vård ges?

Och på vilket sätt är då tipset *sök hjälp* dåligt? Det finns olika sorters terapi. Allt är inte bara att gå och prata med psykolog. det finns gruppterapi, stöd inom kyrkan, hjälp via föreningar. bara för en sak inte funkat betyder inte att inget annat kommer att funka. Och utbilda sig, det finns flera sätt att utbilda sig. Det kan vara utveckla ett specialintresse och knyta kontakter inom intresset, eller själv lära sig mer om psykologi, beteendevetenskap för att själv förstå sig själv och förstå sig på omvärlden. det är det som är det fina med att bo i sverige; vi har tillgång till SÅ mycket. och det mesta är billigt eller subventionerat. Men det krävs engagemang från individen, att faktiskt inse att *jag måste inte må såhär* och för att slippa må på ett sätt kommer insatserna vara värda det.