Är incel något man förtjänar att vara?
Som flera redan konstaterat sitter problemet djupare än dejtinngappars existens. Jag har läst en del böcker om incels, bla psykiatrikern Stefan Krakowskis bok med djupintervjuer av självutnämnda incels.
Många av dessa lider av någon slags social dyslexi, ensamhet, parat med uselt självförtroende samt en kvinnosyn de bekräftar tillsammans med incelforum där de bekräftar varandras världsbild. Där finner de ändå en slags gemenskap, om än ofta destruktiv.
Kvinnor i västvärlden är inte längre lika beroende av att inleda relationer med män av ekonomiska eller pga sociala förväntningar på äktenskap och barn. Det kanske gör att fler män står utanför relationsmarknaden.men Kvinnor skulle inte välja dessa män om man begränsar dejtingsidor, och det är inte heller det som kan ändra deras situation.
Terminologin som används inom incelsfären skapar bilden av att de har en förvrängd uppfattning om hur relationer fungerar, att kvinnor antingen är golddiggers, sönderknullade slampor eller feta Feminister. De tror att män måste ha perfekte utseenden för att träffa kvinnor, eller vara förmögna. vissa verkar lida av fixering vid sitt egna utseenden med extremt fokus på käklinjer och biceps. En sådan här inställning kanske kan tolkas som att det är bättre att tro att kvinnor har extrema ouppnåeliga krav, som de aldrig kan åka upp till så det är ingen idé att försöka/att förändring är meningslöst så behöver man inte ta ansvar för sin situation. Många verkar inte vilja anstränga sig helt enkelt.
har även läst Peter surfas bok ?man går sin egen väg? och det verkar som att de män som till slut träffat en partner har börjat inse att kvinnor också är människor, och ändrat inställning till sig själva. Svårt men vad är alternativet? Att styra människors relationsskapande är något vi lämnat bakom oss.