Är incel något man förtjänar att vara?

Jag skulle absolut kunna inleda en relation med en lågstatus incel under vissa omständigheter.
Det gäller givetvis inte de psykiskt sjuka män som yttrat sig i tråden, vare sig de är incels eller hävdar sig inte vara det.

Slingra dig inte.
Syftet är att de som blir bortvalda idag ska väljas.  Det vet du också
 Punkt.

Lite OT, men här har du så fullständigt fel som det bara är möjligt att ha.

Vissa, kanske främst kvinnor, behöver inte anstränga sig. Så är det ju givetvis.
Menar du på fullaste allvar att du fått för dig att de som skrivit om vilka ansträngningar som kan behöva göras inte fattat det?
En del försöker anstränga sig- och lyckas.
En del anstränger sig och misslyckas ändå.
Dock, att anstränga sig, lär ju öka oddsen för att lyckas eller hur?

Du kan ha vilken definition du vill och hävda den hur mycket du vill.
I praktiken spelar det ingen roll. Det är fortfarande misogyniteten det argumenteras emot.
Att det hatas på ensamma män i allmänhet är din halmgubbe, ingenting annat.

Jo, det stämmer. Kvinnor lever hellre i celibat än tar någon de inte är attraherade av. Du kan inte bortse från det, hur mycket du än vill.

Kasta inte sten i glashus.

Varför frågar du detta? 

Har tanken slagit dig att dina funktionshinder även leder till att du inte klarar att förstå vad som skrivs till dig?

Nej, så är det ju. ( Och bara för att alla inte skriver ut det i ord, är det ingen som tror att ALLA blir bättre heller.)
Tycker du att man ska sluta ge rådet att söka hjälp, eftersom alla inte blir hjälpta?

Absolut, det har du rätt i. Jag ställde bara en följdfråga utifrån att du skrev att man inte ska ta för givet att någon blivit bättre bara för att man sökt hjälp.
Men vi är nog relativt överens egentligen.

Tycker du att det hjälper?