Extremt svår mamma

Som rubriken säger, så har jag en extremt svår mamma. Hennes beteende tar kål på mig.
Vill gärna veta ifall någon mer har en mamma som beter sig såhär och visar noll respekt när det inte passar henne.
Det hon har gjort och gör:

- Hon slog ibland mig och min syster när vi var barn, när jag tar upp detta för att få en förklaring, så svarar hon med: "Det är MÅNGA föräldrar som gjort så, må du tro! Till och med dagispersonal har gjort det ibland! Så skönt för dig att du är perfekt då som aldrig gör fel!"

- Har bett henne att inte nämna en viss familjemedlem som gjort mig illa, hon nämner henne nästan varenda gång. Det är inget misstag utan hon vill bara inte ta hänsyn till någon annan om det inte passar henne.

- Hon ringer mina svärföräldrar titt som tätt och pratar om sig och sina problem rots att de haft det ganska tufft under det senaste halvåret och behöver ta det lugnt, vilket hon vet
- Hon tränger sig på hela tiden, även om man visar att man inte vill, t.ex. när vi skulle lägga min dotter, så blev hon sur när vi inte kunde dricka kaffe (vi har en kaffemaskin som låter högt, så när pluttis sover så sätter vi inte igång den då hon vaknar.

- Hon pratar öronen av alla, pratar och byter ämne 2 gånger i minuten, pratar om sina problem, sina psykiska ohälsa, även om det är med ett barn, man är helt slut efter en dag med henne. Hon lyssnar extremt sällan på andra.

- Hon tycker sig ha rätt att hälsa på den ungdomsledare i kyrkan som utnyttjade mig sexuellt som 14-åring, hon tycker att hon har rätt att hälsa på vem hon vill, även om denne utnyttjat hennes barn.

- Hon kan bli arg på barn på ett extremt barnsligt sätt. Hon började att gråta när min systers barn som 1 -åring sa "STOPP!" och inte ville ha en kram.

- En gång när ett annat av syskonbarnen var 4 år, ville denne inte bjuda sin mormor på godis, varpå hon svarar: Nähä! Då får du aldrig godis av mig! Dina syskon får, men inte du!"

- Hon är extremt manipulativ och kan gå över lik gör att få uppmärksamhet från andra.
Säger jag ifrån eller sätter en gräns så exploderar hon och drar in andra i grälet.

Jag blir verkligen helt galen och känner nästan hat mot henne.
Finns det någon mer som har det såhär? Vad gör ni?

Fisklever

Sat 8 Jul 2023 13:44

#5

Anonym (Räcker upp handen) skrev 2023-07-08 13:37:17 följande:

Min mamma är bedrövlig och jag umgås bara för att jag måste. Ser fram emot den dagen hon vandrar vidare. Tyvärr kommer jag och syskonen få tömma ett helt hus med skräp och trasiga saker. Hon är elak och har aldrig brytt sig om sina barnbarn.
. Andra tycker att hon är så trevlig och intelligent.

Fyfan, det är ju det svåraste nästan, när ingen annan utanför familjen förstår hurdan hon egentligen är utan går på den där glada, omtänksamma karaktären hon skapat, dränerar ens energi verkligen!

Kram till dig!

Fisklever

Sat 8 Jul 2023 16:13

#11

Drottningen1970 skrev 2023-07-08 15:31:47 följande:

Vad är ni för människor då som utsätter barn i familjen för psykot?

Man måste inte ha ett psyko i sitt liv bara för att man råkar dela genuppsättning.

Svar: det gör vi inte. Iallafall inte i min familj, jag har en dotter och min mamma får inte passa henne själv, eller vara med henne själv, vi har noga koll på när hon är hos oss.
Med de andra barnen så hände det för några år sedan då vi inte riktigt hade samma kunskap om hennes störning.
Sen får man tänka vilka strider man vill välja, då det är pest eller kolera i vårt fall. Skulle jag och min syster bara bryta med min mamma så kommer hon göra våra liv till ett helvete. Det vill vi inte utsätta våra barn för heller då vi inte är säkra på vad hon kan göra.
Jag vill försäkra mig om att jag är på en alldeles trygg plats i mig själv för att kunna göra det.
Det vi försöker göra nu är att upprätthålla våra gränser för henne, går hon över dem och blir dramatisk så får vi förklara att om hon fortsätter med detta så kommer vi inte kunna umgås.

Fisklever

Sun 9 Jul 2023 09:32

#16

Anonym (Z) skrev 2023-07-09 08:49:37 följande:

Tråkig situation TS. Var finns din pappa i allt detta? Har han aldrig varit med i bilden alls, eller? Kan ni försöka minimera kontakten med din mamma och backa undan lite? Kanske bara umgås vid familjehögtider?

Min pappa har tyvärr aldrig bott med mig på heltid, de skilde sig innan jag var född, mamma ville inte ge honom vårdnaden alls först, sov för första gången hos honom själv när jag var ca 6 månader. Han är osäker och vågar sällan säga ifrån. Träffade honom alltid varannan helg som barn och några veckor på sommaren, han är tyvärr medberoende då han har en fru som har lite liknande tendenser.
Försöker jag prata med honom så ser han det som en bagatell och minimerar det jobbiga, "Ja, men hon är lite sådan, men hon har många fina sidor också" blablabla.
Ja, det är en tråkig situation, jag har i flera år nu gått i terapi, bearbetat extremt mycket, håller på med yoga och meditation och har en man som har en lugn, trygg och stabil familj, så vi har det bra på den sidan iallafall och umgås mest med den.

Fisklever

Sun 9 Jul 2023 09:47

#19

Drottningen1970 skrev 2023-07-08 17:13:04 följande:

Lite som misshandlade kvinnor som stannar i relationen av rädsla för vad som ska hända om de lämnar. Djupt osunt. Jag tänker att ni måste bryta och sedan polisanmäla om hon terroriserar er. Vad är det värsta som kan hända? Är hon kapabel till våld? Skulle hon anmäla er till soc?

Har faktiskt aldrig tänkt på det sättet. Men det kanske är sant.
Tror att mitt dåliga samvete kommer av att hon förlorade sin man på ett hemskt sätt förra året, såg honom dö, och en månad senare sin mamma. Så jag känner mig nog alltid lite hemsk när jag sätter gränser mot henne. Men samtidigt kan man inte bete sig hursomhelst bara för att man förlorat några nära.

Fisklever

Sun 9 Jul 2023 09:52

#20

Anonym (Essie) skrev 2023-07-09 09:40:37 följande:

Men bryt med människan! Blocka på telefonen och överallt, öppna inte dörren om hon kommer, polisanmäl alla trakasserier, i värsta fall flytta några mil bort så det blir svårare för henne att komma förbi.

Hon har psykiskt misshandlat sina barnbarn och ändå låter ni henne träffa dem? Spelar roll om det är övervakat!
Du skriver att din mamma hälsar på folk som gjort dig illa, men sedan låter du din mamma som gjort sina barnbarn illa in i samma rum som dem?

Fattar att det är svårt och läskigt att bryta men bara gör det! Att inte våga pga hon kommer göra era öiv till helveten låter ju undanflyktigt, hon gör ju redan era luv till helveten.

och säg till svärisarna att blocka henne de med. De måste inte prata med henne!

Det är det vi tänker göra ifall hon inte lyssnar på våra senaste gränser.
Sen, när hon är med barnbarnen för det mesta så visar hon mest sina "glada" karaktär. Så de märker inte av den dåliga sidan som vi vuxna gör. Men tyvärr när de blir äldre så förstår de mer om henne.

Fisklever

Sun 9 Jul 2023 10:01

#22

Anonym (L) skrev 2023-07-09 09:44:07 följande:

Jag tror det är dags att bryta med henne. Vad tillför hon i ditt liv? Svara konkret på frågan "Varför umgås du med henne?". Min mamma var lite likadan. Hade ett narcissistsitk och gränslöst sätt. Hon kunde köra "jag är bättre än du" med barn, som om hon var på samma nivå. Om jag klagade på henne beteende kunde hon säga "men så gjorde du när du var barn så jag tänker inte sluta". På allvar. Och hon pratade hela tiden. Ingen annan fick rum. Hon malde på om ointressanta saker utan könsla för om någon var intresserad. Och om någon annan pratade var hon inte intresserad. Jag tog avstånd från henne för att skydda mig själv. Hon tog illa upp men istället för att fråga varför började hon visa förakt mot mig för att jag höll mig undan. Så det var rätt beslut.

Nej, egentligen är det ytterst lite som hon tillför mer än att hennes glada sida är rätt rolig ibland och vi har lite samma humor, men det väger ju absolut inte upp det dåliga.

Det verkar vara så vanligt bland narcissister att alltid prata hela tiden, även att dra upp sådana barnsliga argument.

Jag tror mer att min mamma har borderline, vilket min psykolog tror också, sen kan hon ha narcissistiska drag.

Vill du skriva hur det gick till när du bröt? Vet inte riktigt hur man ska göra

Fisklever

Thu 13 Jul 2023 10:59

#24

Anonym (L) skrev 2023-07-09 10:39:21 följande:

I mitt fall var det enklare eftersom vi bodde långt från varann. Jag skutade svara när hon ringde. Först varannan gång. Sen oftare. Efter ett tag ringde hon knappt. Sen slutade hon helt. Då slapp jag hennes elaka pikar och monologer.

Vad skönt att det ändå gick ganska "lätt", även om ett sådant beslut inte är det lättaste att göra.
Jag har faktiskt vågat sätta en paus på min och mammas relation just nu, och oj vad befriande det känns! Ibland känslomässigt svårt, men ändå befriande.

Fisklever

Sat 21 Dec 2024 07:48

#27

Längesedan jag skrev nu, läste igenom alla fina och stöttande svar och ville bara uppdatera lite:
Jag bröt med min mamma för ett år sedan och mitt liv är numera drama-fritt.
Kom in på en utbildning och har pluggat min första termin, väntar ett barn till och nu har vi flyttat till ett hus och mår bra. Familjellivet är så mycket mer fridfullt och jag har mycket bra kontakt med min pappa och hans sida där jag nu fått mycket stöd.
Tyvärr är många missnöjda på min mammas sida att jag brutit och jag har inte längre bra kontakt med de som jag tyckte om att umgås med. Menmen, jag är en mycket lugnare, starkare och bättre förälder till mitt barn än förut. Min självkänsla är tusen gånger bättre nu.
Återigen, tack för alla svar!

Extremt svår mamma

INNEHÅLL