Skaffa syskon efter IVF...?

Hej!
Jag fick ett barn för 8 månader sen genom IVF. Precis som för er gick det på första försöket. Dock hade jag inte så många äggblåsor och dom växte långsamt så vi va nära på att få avbryta. Vi fick 4 befruktade men tyvärr inga till frysen. Vi har egentligen bara gjort ett "försök" till syskon men har inte haft preventivmedel sen min son föddes. Är också rädd för att försöka själv då jag mådde extremt psykiskt dåligt på slutet innan vi gjorde IVF. Känner redan att jag börjar känna mig stressad över att vi inte har sex så ofta, ägglossningar kommer och går utan försök osv. Jag hade tänkt att vi kunde göra en ny ivf till våren om det inte går naturligt, men nu vill jag helst inte vänta mer och skulle gärna försöka redan i höst. Är orolig över att man kanske inte har samma tur igen och behöver fler försök på sig.

Förstår vad du menar med önskan om att få plussa "som vanligt" men jag känner mer att jag bara vill göra en till IVF för det är det enda sättet jag har nåt hopp om att bli gravid på.

Vi hade liknande IVF-resa som ni, ett äggplock, 7 ägg ut varav 2 blev befruktade. ET blev inget men sedan blev FET vår son som nu är 2,5 år gammal. 

Vi har nu aktivt försökt bli gravida på egen hand i över ett års tid och ska påbörja IVF när mensen kommer nästa gång. Vi har hela tiden vetat att vi troligen behöver IVF för att bli gravida igen men jag har haft en låsning vid att vi kanske ändå kan lyckas själva. Dels handlar det om pengarna vi behöver lägga ner den här gången, det kostar så väldigt mycket med behandlingar. Men mest har vi skjutit upp det på grund av oron för hur vi kommer må. Men nu kan vi inte skjuta upp det längre, tiden och min ålder är en viktig faktor för att lyckas så nu kör vi och håller alla våra tummar för att jag inte har får få/dåliga ägg redan.

Det var hemskt att gå igenom IVF med allt hopp och förtvivlan om vartannat. Jag kunde nästan inte jobba, tänkte på att få barn nästan all vaken tid. Alla säger att man ska slappna av och tänka på annat men HALLÅ! Hur gör man det?! Jag är så oerhört tacksam att vi lyckades på första IVF-behandlingen och tacksamheten över att jag har min son når inga gränser. Men det tar inte bort syskonlängtan. Den är stark och det känns så jobbigt att vi kanske inte kommer lyckas få något syskon. 

Vi har i alla fall bestämt oss för att köra behandling nu, så vi får se hur det går och hur jag mår. Nu har jag i alla fall ett barn så det kan inte bli lika jobbigt som förra gången. Tanken på  att aldrig bli mamma är ju inte längre något jag behöver oroa mig över. 

Har ni någon plan för hur länge ni vill försöka hemma innan ni gör IVF igen?

Hej! finns det någon kvar här?
jag har en sån på 3 år.  Han kom till naturligt efter 7 månaders försök. Vi har nu  försökt med ett syskon i 1,5 år. Gjort två misslyckade IVF. Har tre embryon i frysen men det kostar 20 tusen att få tillbaka en. påvörjade ist letrozolbehandling. Fick 2 blåsor och ägglissningsspruta. Detta var för en vecka sen. Har mått så helvetes dåligt sen dess gråter varje dag jag bara känner att det inte kmr lyckas nu heller och jag orkar snart inte mer.
 Försöker hitta kraft men det är svårt. Är så jävla trött på att försöka hela tiden. Och att gå mellan hopp till sorg varje månad. När ska man ge upp? Jag blev nyss 32 så är inte så värst gammal. Inget fel på oss förutom mitt amh som är lite lägre. 

Uppdatering för den som bryr sig. Blev gravid efter FET!