43 år, gravid med femte barnet

Det finns inget rätt eller fel i detta fallet! Du ska göra det som känns rätt för dig i första hand och din man i andra hand. Gå och prata med någon professionell. Du är ju inte extremt gammal, många får barn vid 40 och det går galant.
Lycka till med ditt beslut, du kommer fatta rätt beslut, oavsett vilket det blir!

Tack Elin för ditt vänliga svar. Vi ska överväga noga hur vi ska göra. 

Jag har fyra planerade barn, så det är inget extremt med det. Tack och hej forumet, gjorde ett försök, men hade glömt hur tarvliga och elaka människor är. 

Bry dig inte om vad andra kan tänka och tycka. Det låter ändå som ni skulle kunna bli lyckliga med en femte  Barn är det finaste och underbaraste som finns. Ni kommer att ha hela resten av livet efter detta på er att inte skaffa fler barn, så passa på  

Eftersom ni båda har stora barn så vet ni ju vad ni ger er in på om ni väljer att behålla. På plussidan är ju att ni redan är inne i småbarnsperioden.

Det blir ju en fråga om hjärtat eller hjärnan ska bestämma, vad brukar funka bäst för er? 

Gör det som känns rätt för er och strunta buss andra tycker.
Jag födde vårt 5e barn i mars och jag fyller snart 42. Faktiskt vårt enda planerade barn även om alla var välkomna. Våra andra barn är tonåringar och vi känner oss så förbannat tacksamma över att få uppleva det här en gång till trots ålder .
Som sagt gör det som känns bra för er. Ni kommer aldrig att ångra att ni inte gj9rde det andra ville däremot så kan ni absolut få några att ni inte gör det som känns rätt för er. Bara ni lever ert liv.

Säger som ovanstående: ingen idé att bry sig om vad andra tycker! Ni har ju redan en 2,5-åring, så ni har inte ens kommit ifrån småbarnsåren. Ni får ändå bara 2,5 extra småbarnsår med en till.

Jag fick mitt femte barn när jag var 42 år, och det var en sladdis (7 år till det näst yngsta). Åldern är inte ett problem, jag är lika aktiv som jag var för 15 år sen när mina andra barn var små. Det finns fördelar och nackdelar med allt om man vänder och vrider på saker. Men ett barn måste vara väldigt väldigt ovanligt att ångra. Det enda som är sorgligt är att min minsting inte får uppleva och komma ihåg mor- och farföräldrar pga av att de börjar bli så gamla nu. Men det är ingen självklarhet ändå oavsett ålder, jag har knappt heller upplevt det trots att min mamma var i 30-årsåldern när hon fick mig. Sen är det kanske tråkigt med att inte ha ett jämnårigt syskon, men det är ingen garanti att de blir vänner ändå. Mina tre jämnåriga tonåringar umgås väldigt sällan. Men det är lättare att göra aktiviteter ihop som familj om de är jämnåriga. Dock tar jag med mig minstingen nästintill överallt, fungerar bra. 

Jag tycker att jag är en bättre mamma nu när jag är äldre, genom all erfarenhet jag fått av mina barn samt annat i livet. Mer tålamod samt prioriterar tid mer med barnen nu.