Låta barn välja vem som kommer på deras kalas

Tydligen har födelsedagsbarnet berättat EFTER kalaset att han inte ville bjuda min son för att min son vill bestämma för mycket.
Min son har inte mått bra alls. Egentligen trodde jag att han skulle börja storgråta när jag hämtade honom igår och berätta att komisen hade kalas och han inte blev bjuden, men det var inte så alls. Så jag trodde att jag tydligen hade fel och att han inte tar det så hårt, men sedan märkte jag att det gnagar inom honom, att det långsamt sjunker in att det var kalaset dagen innan, att andra förskolekompisar var bjuden men inte han och att det inte blir något kalas på hans födelsedag (imorgon).
Istället för att gråta, skrika eller liknande försökte min son att bearbeta det intellektuellt. Han betedde sig dålig halva eftermiddagen, var dödstrött kl. 17 och sedan började han prata och fråga rund och rund i två timmar - "Jag blev inte bjuden. De andra var bjudna. Det var väl inte snäll? Men varför? Jag var inte elak mot honom. Varför blev jag inte bjuden? Kanske C sa till honom att inte bjuda mig. De viskade hela tiden igår och jag fick inte veta vad de sa - det var nog då C sa till B att inte bjuda mig. D är en elak flicka, det var säkert hon som sa till B att inte bjuda mig." osv. (D är för övrigt inte elak alls och min son har aldrig trodd det, men han försökte förtvivlad att få det till så att det inte var hans kompis egen val att inte bjuda honom).
Sedan kunde han inte sova. Han brukar aldrig ha ett problem med att somna och somna in själv inom max. 5 minuter efter god natt rutinen - igår fick jag ligga bredvid honom ganska länge. I morse var första orden "Jag blev inte bjuden!". Han hade logopedi imorse och han ville inte göra någonting alls, bara var ledsen och distraherad och pratade jämnt om kalaset. Och så skulle det har varit hans sista förskoledag imorgon, men han sa att han inte vill gå dit eftersom han är för ledsen, så vi ska ha en fin dag med en god kompis istället imorgon.

Jag är, som du sett, på din sida vad gäller kalaset. 

Men var aktsam med hur du beter dig mot ditt barns kompisars föräldrar i fortsättningen. Utan ditt arga sms hade kanske kompisrelationen kunnat fortsättas nästan som tidigare och kalasmissen kunnat glömmas bort. Nu finns risk att lek utanför förskolan blir omöjlig pga hur ni föräldrar betett er. Ibland måste man lägga sina egna känslor åt sidan och göra det som är bäst för barnen. 

Det fetmarkerade fick mig att minnas en händelse där min kompis barn var den enda i klassen som inte blev bjuden och kalaset hölls på lekplatsen mitt i kvarteret där i princip hela klassen bodde, inklusive min kompis och hennes barn. De såg kalaset från köksfönstret. :.-( Man undrar ju hur vissa människor är skapta.