Låta barn välja vem som kommer på deras kalas

Som förälder ska man naturligtvis fixa en fest som blir trevlig för barnet och som man kan stå för som värd!

Det är inte speciellt snyggt skött att låta en 6åring göra val som man inser kan såra dess kompisar och skicka signaler man faktiskt inte som vuxen borde ana kan landa fel.

Lite egen eftertanke är ju verkligen på sin plats i samband med att ens barn vill ha kalas. Självklart bör de få välja gäster, men att inte inse att det kanske är olämpligt att just INTE bjuda en viss vän ligger faktiskt på TS att fatta. 

Nja, en 6-åring är en person som ännu inte utvecklat sitt tänkande kring relationer och som faktiskt inte själv klarar slänga ihop en tillställning.

Jag värdesätter goda relationer och att inte vara ett as. Mitt barns känslor är inget som HELT och hållet får styra, utan jag försöker vägleda mina barn att faktiskt ha fester som är roliga och som leder till fortsatt goda relationer till vänner.

När vi hållit fest har vi TILLSAMMANS gått igenom vilken typ av fest som ska hållas och vilka förutsättningar som faktiskt finns. En av delarna är faktiskt att inte utesluta en enstaka person ur ett kompisgäng, och att faktiskt inte göra folk ledsna genom att gnugga in att det hållits fest där de inte var bjudna.

TS har ju nu effektivt bränt en vuxen-relation genom att faktiskt inte vara speciellt smidig. Hon hade kunnat välja sina ord i kontakt med kompisens förälder på ett sätt som hade gjort det hela lite smidigare.

Vi har flertalet gånger, när barnen blivit lite äldre just hade kalas där det är rätt då deltagare... Men inte tusan har jag i informerat vänner som inte varit bjudna om detta.

Du har tolkat mig fel om du tror jag menar att man ska köra över barnet ang. vad den uttrycker. Tvärtom så tänker jag att man absolut ska planera ett kalas TILLSAMMANS med barnet och hjälpa barnet att göra en rolig fest.

I min värld klarar inte en random 6 åring att själv styra upp alla detaljer och faktiskt helt själv bestämma ALLT. Som vuxen har man troligen bättre koll på om det är lämpligt att just inte bjuda ett barn och att detta faktiskt får konsekvenser. Man har troligen också lite koll på hur ens barn är som person och om barnet är impulsivt, eller eftertänksamt och vad som är lämpligt.

Jag motsätter mig inte att lyssna på sina barn och ta deras känslor i beaktande. Jag motsätter mig att man totalt backar från eget ansvar och skyller på att "barnet ville".

Jag tänker att man behöver skilja på hur man själv gör och ungefär vad som kan förväntas av andra.
Det var liksom inte en smidig mamma och det blev lite olyckligt. Dock kommer du inte "lösa" situationen så att den blir trevlig genom att vidare "utreda den". 

Tydligen finns de dom som tycker att 6 åringar är mogna nog att helt utan förklaring utesluta en kompis, men det säger en hel del om vad man kan vänta sig framöver.

Jag hade sett det hela som en väldigt tydlig ledtråd att detta inte är en mamma som tänker som mig och att jag inte ska lägga energi på att få mitt barn och hennes att leka på fritiden.