Spucks skrev 2023-06-28 20:34:49 följande:
Jag har frågat pedagogen och hon sa att hon inte kunde erkänna någon utfrysning eller att de lekte mindre med varandra. De har konflikter som alla barn, men inget som är ovanlig eller extra mycket. Tydligen diskuterar de (nu pratar jag om mitt barn och födelsedagsbarnet, inte barn C) tom när de inte är överens, för de är mogna nog för det. Hon verkade också tycker att det är konstig att mitt barn inte blev bjuden.
Ikväll påstådd nu mamman att barnet ha gett henne en anledning när hon frågade igen igår efter kalaset. Det tycker jag är konstig - inte att han har gett en anledning, utan att hon påstår att de har frågad honom flera gånger innan kalaset och han har inte sagt något och nu plötslig säger han varför. Då får man undra hur de har frågad honom innan - viskandes medan han sov?
I alla fall ska anledningen vara att B tycker att mitt barn alltid bestämmer vad/hur de ska leka och att han ville bestämma själv på sitt kalas. Okej, det tycker jag är en rimlig anledning för en sexåring att inte vilja bjuda ett visst barn. Men fortfarande tycker jag inte det är en rimlig anledning för föräldrarna att ge med på det. För det första för faktumet kvarstår att de har uteslutit ett barn utan att få en anledning (för den fick de ju först efteråt). Och för det andra för att ingen tvingar honom att leka med mitt uppenbarliga tyrannbarn på förskolan, han har gjort det helt frivilligt varje förskoledag (och oftas utanför) i snart fyra år. Att då utesluta honom från kalaset är inte okej.
De känner mig tillräklig bra för att veta att jag inte låter mitt barn hållas, att jag har tydliga regler och gränser för mitt barn och att det finns konsekvenser. De kunde alltså helt enkelt ha diskuterad detta med mig och/eller tom bett mig att vara med för att hålla koll på mitt barn, om de är rädda att han försöker ta över.
Ja det där är väl ett typiskt exempel på vad barn kan få för sig. Mamma B kunde fått det svaret innan kalaset och sagt till B att nej, du får förstås bestämma på ditt kalas, vi hjälper dig om det behövs så att det blir så. Då kunde B ha känt sig trygg att bjuda A. Eller ja, de kunde bjudit in dig också att stanna för att hålla ett öga på detta.
Jag skulle verkligen ha ifrågasatt om min son inte velat bjuda in en kompis och fixat dispyten innan kalaset.
När min son var 8-9 år fick han en ny kompis som han avgudade och kompisen gillade verkligen min son, de sa att de var bröder, han var ett år äldre.
Killens mamma ringde mig en dag och berättade att killen plötsligt inte ville träffa min son mer pga ett visst beteende. Min son var så ivrig att imponera på den äldre kompisen och försöka att vara macho och cool, men det gillade inte kompisen. Jag hade ett allvarligt samtal med min son om hur hans beteende uppfattades och att det inte alls var coolt, då slutade han med det och killarna var bästisar ett par år till. Jag är så glad att mamman ringde, killarna hade det så kul ihop.
F.ö. var min son en blandning av diktator och rättvisefreak när han var liten, men ingen kompis klagade på det, bara någon lärare.
