Låta barn välja vem som kommer på deras kalas

Tydligen har födelsedagsbarnet berättat EFTER kalaset att han inte ville bjuda min son för att min son vill bestämma för mycket.
Min son har inte mått bra alls. Egentligen trodde jag att han skulle börja storgråta när jag hämtade honom igår och berätta att komisen hade kalas och han inte blev bjuden, men det var inte så alls. Så jag trodde att jag tydligen hade fel och att han inte tar det så hårt, men sedan märkte jag att det gnagar inom honom, att det långsamt sjunker in att det var kalaset dagen innan, att andra förskolekompisar var bjuden men inte han och att det inte blir något kalas på hans födelsedag (imorgon).
Istället för att gråta, skrika eller liknande försökte min son att bearbeta det intellektuellt. Han betedde sig dålig halva eftermiddagen, var dödstrött kl. 17 och sedan började han prata och fråga rund och rund i två timmar - "Jag blev inte bjuden. De andra var bjudna. Det var väl inte snäll? Men varför? Jag var inte elak mot honom. Varför blev jag inte bjuden? Kanske C sa till honom att inte bjuda mig. De viskade hela tiden igår och jag fick inte veta vad de sa - det var nog då C sa till B att inte bjuda mig. D är en elak flicka, det var säkert hon som sa till B att inte bjuda mig." osv. (D är för övrigt inte elak alls och min son har aldrig trodd det, men han försökte förtvivlad att få det till så att det inte var hans kompis egen val att inte bjuda honom).
Sedan kunde han inte sova. Han brukar aldrig ha ett problem med att somna och somna in själv inom max. 5 minuter efter god natt rutinen - igår fick jag ligga bredvid honom ganska länge. I morse var första orden "Jag blev inte bjuden!". Han hade logopedi imorse och han ville inte göra någonting alls, bara var ledsen och distraherad och pratade jämnt om kalaset. Och så skulle det har varit hans sista förskoledag imorgon, men han sa att han inte vill gå dit eftersom han är för ledsen, så vi ska ha en fin dag med en god kompis istället imorgon.

Visst får mitt barn ha ett kalas. Jag menade kompisen - han fyller år imorgon och det tog lite tid för mitt barn att sjunka in att det i förrgår var kompisens kalas, att det inte kommer finnas ett till kalas imorgon där han blir bjuden.

Nej, jag har inte pratat med min son om det, för jag vill inte att han blir ännu mer ledsen när han tror att han har betett sig dålig och att det är hans fel. Och ja, han vill bestämma vid vissa saker och visst kan kompisen tycker det är tråkig. Men som föräldrar är det ändå inte okej att utesluta barnet pga det, tycker jag. För det är ett problem man kan lösa på olika sätt och prata om. Och framförallt leker barnet ju helt frivilligt med min son varenda dag i förskolan, mitt barns beteende kan alltså inte vara så hemsk.

Jag tror att det (F) menar är att det kan finnas barn som på ytan verkar vara bästa vänner, och som kanske är det också i perioder, men där det pågår saker som de vuxna inte alltid ser. Jag är lite fundersam över att ts hela tiden refererar till sin son som födelsedagsbarnets bästa kompis för enligt min erfarenhet så vill man ha sin bästa kompis på sitt kalas. Visst kan barn få infall ibland men jag tror inte den här situationen är så svartvit som ts framställer den.