Syskonförsök efter IVF - när börja försöka?

Hej!

Vi fick vårt första barn i maj 2022 med hjälp av IVF efter att ha försökt själva utan resultat i 1,5 år. Lyckades på andra försöket (1 misslyckad ET, 1 lyckad FET), men det blev inga embryon till frysen. Har endometrios så troligtvis det som ställt till det för oss. Jag är 30, han 34.

Nu till mina funderingar - när är det dags att börja fundera på ett syskon och hur ska vi gå tillväga? Vill jättegärna ha två eller ev. tre barn (stort eventuellt dock ) men det här första året har varit tuffare än vi kunnat föreställa oss så är egentligen inte sugna på ett till i dagsläget. Om det gick att önska hade jag velat ha 2,5 eller 3 år mellan dom. Men problemet är väl rädslan om huruvida vi ens kommer att kunna bli gravida en till gång och om man har råd att vänta eller om man bara borde sätta igång att försöka för att öka chansen att överhuvudtaget få ett syskon.

Drömscenariot hade ju varit om vi blir gravida på naturlig väg och slippa betala 70-100 000 kr eller vad det kostar för privat IVF. Men känns som att vi borde börja försöka snart isåfall för att ha "tid" att ta till IVF utan att åren springer iväg...?

Lite rörigt inlägg kanske men input tas tacksamt emot!

Veneria

Tue 27 Jun 2023 15:20

#2

Anonym (Strössel) skrev 2023-06-27 12:13:14 följande:

Hej!

Fick också barn i maj 2022 via ivf! Har ägg i frysen dock och vill gärna börja med syskonförsök rätt så snart. Har inget direkt råd eller tips på det du skriver, är ett beslut som behöver kännas rätt för er. Det kan ta tid med ivf också. Det kanske slutar med att ni får barn på 2,5-3 års mellanrum om ni börjar med ivf nu, man vet ju inte. Under tiden så kan ni såklart försöka naturligt.
Våran plan är att köra naturligt och sen om någon månad ev sätta in ett fryst embryo!

Tack för att du svarade. Och kul att det var samma månad och allt! Skulle ni vilja ha ett syskon så tätt som det går eller börjar ni "tidigare" för att ha mer tid på er om du förstår vad jag menar?

Tycker det är svårt hur man ska tänka för egentligen är vi nog inte redo för ett syskon redan nu så om det mot förmodan skulle ta sig direkt så skulle det vara ganska jobbigt. Men realistiskt sett så är det ju inte så stor chans att det plötsligt skulle gå snabbt och då hade det ändå varit skönt om man hunnit testa själva hemma några månader så man direkt kan gå på IVF när man känner sig redo.

Veneria

Wed 28 Jun 2023 10:50

#4

RH93 skrev 2023-06-28 06:54:43 följande:

Jag fick barn i november 2022 och har inte haft något preventivmedel sen dess. Vi har dock inte något superaktivt sexliv för tillfället när man ska ta hand om en bebis också haha. Har mycket liknande funderingar, men skulle känna mig okej med att bli gravid nu. Vill hellre ha tätt än långt emellan. Om ni inte känner er helt redo låter det ju klokt att vänta lite, men klart det aldrig finns några garantier för hur det kommer gå sen.

Vi lyckades på första IVF-försöket men har inget i frysen. Är väldigt rädd att det kanske inte går lika lätt en andra gång. Att lyckas naturligt har jag väldigt lågt hopp inför så vill inte heller vänta "för länge" innan man börjar med IVF igen. Hade det inte varit för att det är så dyrt hade jag kört på det direkt. Mådde otroligt pskyiskt dåligt när vi försökte naturligt tidigare och är rädd att hamna där igen.

Ja, jag fattar! Vi kör inte heller på något preventivmedel men har typ aldrig sex så det är en bra grej vi behöver få till också om vi skulle vilja försöka naturligt

Har egentligen inte så stor tilltro till att det skulle funka på egen hand men är mest för att det känns jobbigt att betala så pass mycket pengar så hade varit enklare att motivera kostnaden om man ändå försökt själv ett litet tag, tänker typ max ett par månader. Någonstans där inne har man väl en tyst förhoppning om att det magiskt skulle fungera naturligt den här gången när kroppen varit med om det en gång, men är väl för att man hört såna solskenshistorier...

Men imponerad av er som känner sig redo för ett till barn så "nära inpå". Skönt att veta vad man vill framförallt och bara kunna köra på! Och förstår verkligen att du inte vill försöka för länge på egen hand i och med måendet. Att må bra är ju det absolut viktigaste framför några pengar! Hur länge hade ni tänkt vänta innan ni börjar med ivf?

Veneria

Fri 30 Jun 2023 23:36

#7

RH93 skrev 2023-06-29 18:36:16 följande:

Vi har pratat mycket på samma sätt kring att testa försöka själva först ett tag, för att hoppas på att slippa kostnaden. Vi har inte gemensamt sagt någon tidsgräns för det. Jag har själv tänkt att jag skulle vilja börja köra ivf typ till våren 2024 så att det förhoppningsvis inte skulle bli mer än 2,5 års åldersskillnad på barnen. Nu börjar jag dock känna att jag skulle vilja börja tidigare haha. Ovissheten kring hur många försök man behöver är påtaglig. Vi försökte i 1,5 år naturligt och det hittades inga fel på nån av oss.

Alltså min sambo är nog inte riktigt redo ännu haha. Men tror inte han heller tror att det ska gå naturligt så därför är han lugn just nu. Men skulle såklart bli glad om det blev nu med.

Mm, tack för att du delar med dig! Känner också att våren 2024 känns rimligt för oss att inleda ivf, men har verkligen ingen koll på hur det funkar. Går det liksom snabbt och smidigt att boka in en tid så att man kan sätta igång ganska direkt eller är det väntetid där också, vet du? Kanske är olika beroende på var man bor också i och för sig.

Veneria

Sat 1 Jul 2023 00:28

#8

Msofie skrev 2023-06-30 22:40:12 följande:

Jag är bokstavligen i nästan identisk sits som du, haha. Oförklarlig infertilitet, försökt i 2 år, blev gravid på andra IVF, inga ägg i frysen, min son föddes början av juli 22. Vi gjorde vårt första syskon försök naturligt denna månaden, så kan förklara hur vi tänkt.
Till en början med, älskade jag att vara gravid. Och har en längtan efter en graviditet till. Jag började längta efter ett till barn för någon månad sen. För mig var det viktigt att beslutet i största hand grundades i ett önskan om ett till barn (inte egentligen ett syskon, anser inte att det är något han "behövt" så pass tidigt och tycker det kan vara två olika längtan). Men sen ska man ju inte förneka yttre omständigheter.
Vi bestämde oss för en åldersskillnad vi som lägst hade kunnat känna oss bekväma med om det skulle gå. Vilket nu blir 1 år och 9 månader. Skulle det gå direkt vet vi att det blir några intensiva år. Går det inte har vi en plan B (konsultation med kliniken i januari 24, IVF sen vår).
För mig tänker jag lite att min son kom till mig av en anledning, när han skulle komma av en anledning. Jag har förtroende i nästa barn kommer när hen är menat att komma. Blir det nu, eller om två år med IVF, kommer det bli bra vilket som. Allt har fördelar och nackdelar.

Oj, ja verkligen likt! Lätt att tänka att man är helt ensam i sina funderingar men det är klart att det är andra som är i samma situation som en själv. Så värdefullt att höra om dina tankar, tack!

Håller med om att det är längtan efter ett till barn som ska styra och inte en vilja att ge sitt barn ett syskon. Just nu finns inte längtan där för vår del så vi är nog inte redo att börja försöka ännu. Är samtidigt så van att alltid "ligga steget före" och känner väl en stress över att man borde sätta igång med planerna lite tidigare än vad man egentligen har tänkt utifrån att man har den här historiken. Tänker också på ev. förberedelser som att sluta med amning. Men allt går ju inte att planera som vi vet. Har också egentligen en tilltro precis som du att det kommer att lösa sig och bli bra i slutändan!

Har ni bokat in konsultation med en klinik redan nu eller är det planen längre fram? Om det inte tar sig naturligt såklart - håller tummarna för er

Syskonförsök efter IVF - när börja försöka?

INNEHÅLL