Gravid med bf Mars

Hej!
Jag är pirrig och vågar knappt skriva här då jag är så rädd för missfall. Jag plussade idag på bim. Känns helt overkligt och hoppas nu bara att det lilla livet vill stanna. Har sett i så många bim-trådar att folk haft både ett och två missfall. 
Har också åldern halvt emot mig då jag snart blir 35. 
Bf enligt app 20 mars. Har tid hos barnmorska den 9e augusti. 

Roligt att få följa varandra :) 
Mina symptom är att jag är trött på eftermiddagarna/kvällarna och lite illamående. Konstigt nog mår jag som allra bäst på morgonen. Jag har ont i brösten och lite molvärk, igen främst på kvällarna. 
Idag är jag 4+5. Vi ville egentligen vänta tills efter vecka 12 med at berätta men igår fyllde min mamma 60 och det bara blev att vi berättade. Sade såklart att det är väldigt tidigt. Jag frågade min mamma hur hennes 3 graviditeter var och tydligen hade hon minimala besvär.

Vet ni hur era mammor/systrar haft det och har ni liknande? 

Ja. Vad mysigt! Jag bor i Limhamn, så det hade varit roligt att kanske ses när vi är föräldralediga  :) 

Hmm, jag hittar inte facebookgruppen. Jag kanske letar på fel sätt. 

Jag är nu i vecka 6 (5+3) och för två dagar sedan så försvann alla mina symptom. Det enda jag känner nu är lite lite trötthet på eftermiddagarna och eventuellt lite bubblig i magen.
Jag är superrädd att det lilla fröet inte lever längre. Har någon av er varit med om att alla symptom bara försvinner? 

Tack för svar. Det lugnade lite. Googlar ju sönder och det verkar som om fler upplevt att symptomen kan försvinna och komma tillbaka lite hur som helst. 

Jag och min man kollade på testet tillsammans, det var en fin stund. 
Vi tänkte inte berätta för någon förrän vi sett att allt var okej på kuben. 
Men så fyllde min mamma 60 förra helgen och det kändes rätt att berätta. Och vi har berättat för min mans chef för att han ska få ett bättre schema och en kollega till mig som märkt att jag mått lite dåligt. 

Jag har egentligen inget bättre svar än att jag upplever samma sak. Alla symptom försvann och jag känner mig totalt ogravid.
Jag ringde till barnmorskemottagningen som svarade att så kan det bli ibland att symptomen kommer och går. 
Jag försökte boka ett privat tidigt ultraljud men fick svar där att det inte fanns någon som kunde göra det på grund av semestrar. Så jag antar att man bara kan vänta och se. Oerhört påfrestande psykiskt att inte veta om embryot lever. 

Vas skönt att höra att där är fler som inte har symptom. Alla mina symptom så som ömma bröst, molvärk osv försvann i början på veckan 6. Är i mitten på vecka 7 nu. Det enda som är kvar är trötthet. Jag har bokat in ett tidigt ultraljud privat den 8:e så hoppas jag få se ett litet hjärta. 

Jag skrev i facebookgruppen inatt, men om det är någon som inte är med i den så skriver jag här också. Vi fick missfall igår kväll (6+4). Ingen aning om det var en missed abortion eller om det faktiskt hände igår. Mina symptom försvann tidigt i vecka 6, men har förstått att de kan komma och gå. 
Vi har sörjt hela dagen nu och ska försöka samla ihop oss för att orka med vardagen nästa vecka. 
Jag har läst på olika ställen att det kan vara lättare att bl gravid direkt efter ett missfall. Har ni några erfarenheter? Jag behöver hopp.