Åh! Vad underbart att förbereda sig inför förlossning! Min son är 10 månader nu och jag tänker ofta på förlossningen och vilken omvälvande upplevelse det var.
Jag är så otroligt tacksam över att min vän introducerade mig till hela rörelsen/tankesättet som bygger på att våga lita på sin kropp, att äga förlossningsrummet och att våga stå på sig inför vad du själv önskar och hoppas inför din förlossning. Att inte vara en patient utan våga ha förhoppningar och önskningar, att inte tänka "det blir som det blir". Lita på din magkänsla, även om du aldrig gjort det här förut. Min magkänsla sa te x att jag behövde stå på alla fyra på sängen under förlossningen, det gjorde att jag kände mig stark och i kontroll.
Allt detta med brasklappen så klart att även lyssna på duktiga barnmorskor som kan komma med råd och tips och som finns där om de märker att du eller barnet behöver stöd
Mitt tips är också att läsa på mycket, lyssna på poddar (vecka för vecka, förlossningspodden, gynpodden, systrarna britton.. finns otroligt många fina). Asabea Britton har även mycket klokt i sina kanaler.
För mig var duschen en magisk smärtlindring, och därefter lustgas. Jag ville inte ha epidural pga de många biverkningar som det kan leda till (finns mycket att läsa om det). Hade min förlossning dragit ut på tiden hade jag självklart säkert behövt epidural dock, det är ingen prestige att föda utan epidural - alla förlossningar är olika, olika långa och olika smärtsamma. Och det vet man inte förän man är mitt i den.
Även om det gör så otroligt ont är det en upplevelse jag skulle kunna göra om tusen gånger (direkt efteråt sa jag helt omtumlad att jag aldrig skulle göra om det). Men det är något magiskt över det. Utan att bli för pretentiös nu så kände jag verkligen att jag aldrig varit så nära livet eller döden, allt på samma gång. Stort lycka till och heja dig!