Överäter

Jag är en kille på 26 vårar som vägde 150 kg när jag flyttade hemifrån. Min mamma hade, och har, en totalt skev syn på hur mycket mat som är lagom, och på mig och min vikt. Jag tror inte att hon tänkte alls att jag var något annat än stor och fin och hennes lilla kille. Visst visste hon att jag var överviktig rent intellektuellt men det var aldrig tal om något annat än att jag var just bara liksom naturligt stor. Hon säger till och med att jag alltid varit naturligt stor, jag vägde ju hela 5 kg när jag föddes. Rätt normalt för en pojke med andra ord.

Nu säger jag inte att du TS inte har bättre koll på vad som är normalt. Det jag vill säga är att jag gick upp 10 kg efter jag flyttade hemifrån, och sen gick jag ner 45.  LCHF av alla nivåer och fortsatt rörelse. Jag har alltid rört på mig aktivt och går minst en mil varje dag. Även när jag vägde som mest. Även om LCHFen tillåts vara liberal så har jag bättre mättnadskänsla än när jag åt "SSD". Många blir rädda när de här LCHF, särskilt om man blandar in barn, men det är bra mat om man håller sig till den mer liberala versionen där man även kan låta en potatis slinka in då och då och det är lite mindre fett.

Jag ska gå ner ytterligare 35, sen får jag plastik för all överbliven hud, om jag behöver.

Säg åt honom att ok, inga grönsaker, men då måste han äta 200 gram lever i vecken för att täcka upp för den förlorade näringen. 

Men som sagt, börja servera honom lchf, den behöver inte vara strikt, der räcker med liberal. Och börja hålla i plånboken. Han får månadspeng? Ok, då får han det, och så får han stå för allt som inte är mat hemma, busskort OM han behöver det, basic hygien och basic kläder. Resten får han köpa för sin månadspeng. Även om han får hela barnbidraget så räcker det inte till McDonalds och nattmat varje dag i månaden. Och sluta köpa hem onyttigheter. Ha sånt på ditt jobb eller något istället och plocka bara hem samma dag som du ska äta det om du nödvändigtvis ska snaska framför en film eller något.