Överäter

Jag brukade köpa och laga mat i hemlighet i tonåren. Officiellt åt jag bara skolmat och mammas middag (som var bra), men i hemlighet brukade jag köpa mängder McD eller godis eller vad som helst som var onyttigt eller laga varma mackor drypandes av smör när ingen var hemma. För mig var det ett sätt att kontrollera min ångest, jag kände mig fri och som om det var något i mitt liv jag kunde kontrollera och styra helt själv (även om jag mådde jättedåligt av det, det är inte kul att vara en fet tonåring). Utåt sett mådde jag dock bra och hade vänner och bra betyg. Ingen visste.

Jag gick tyvärr aldrig i terapi för min ätstörning (vilket det ju var), det gick i vågor i större delen av mitt vuxna liv och det tog många år att bli fri från det. Idag är jag nästan 40 och ?frisk? men kan fortfarande känna ett otroligt rus (som inte går att jämföra med något annat) om jag äter något onyttigt. Det som hjälpte mig mest var att öppna upp mig inför min man och att få barn själv. Nu är jag vaksam och vet mina triggers och vad som ligger bakom mitt ätande. 

Om det kan vara något liknande hos din son hoppas jag han får hjälp mycket, mycket tidigare. Har lidit enormt och önskar ingen det.