Min dotter blir orolig när bonus är här

Hur kan det vara svårt att förstå?
De är inte riktiga syskon. Om de introducerades för varandra när de redan levt ett par år, så är de praktiskt taget främlingar för varandra och det kan ta ett par år (förmodligen) innan de ens ser varandra som "bonussyskon".

Hon vill såklart inte bo med en total främling som hon har noll anknytning till som konkurrerar med utrymme, tid, kärlek. Fullt naturligt.

Stackars barn.

Jag tycker det låter som att hon söker uppmärksamhet. Istället för att hon ska behöva ropa efter dig på bonusveckan så kanske du kan ta initiativ till att ni har en timme tillsammans bara hon och du innnan hon somnar den veckan. Läsa för henne, spela spel eller något. Då kanske hon kan känna att hon vinner den där mysiga kvällsstunden med dig den veckan istället för som nu där hon nog känner att hon förlorar uppmärksamhet från dig. 

jag tror inte du kommer få några bra tips på familjeliv för det finns inget som jag kan komma på som folk här hatar mer än en styvmamma som tycker det är svårt att hantera sitt bonusbarn och tycker det fungerar bättre när barnet inte är där. Jag har läst så många trådar på detta tema. i Dessa trådar skiter folk alltid i alla andra i situationen (exempelvis ert gemensamma barn) och är av inställningen skyll dig själv som var så jävla dum som bildade en bonusfamilj,

det sagt så har jag egen erfarenhet. Efter åtta åt Börjar vi hitta en lunk. Min sambos två äldre tonårsbarn är här varannan helg och mina stora barn varannan vecka. Sedan har vi också ett gemensamt barn. Det var förut extremt jobbig stämning varannan vecka eftersom de stora hade olika konflikter som utvecklades över tid. Men nu är det som mest jobbigt varannan helg och då brukar jag försöka lägga in annat och åka iväg på saker med mina barn så vi inte går varann på nerverna. Mina stora funkar fint med vårt gemensamma. Min sambos stora är nöjda hos sin mamma som bör nära vänner och där har de egna stora rum.

Oj, har läst långt ifrån alla inlägg men av de jag läst är nog något av det mest osympatiska jag sett. 

Konstigt att ts till och med föreslår att barnet inte ska få ha sin pappa i sin vardag. Konstigt också att hon har mage att gnälla när hon i min mening inte gjort allt för att det ska funka och alla barn få sin tid. 

För så är det, har man gjort vissa val, till exempel de ts gjort att dels flytta ihop och bilda bonusfamilj, och dessutom ge liv åt även ett gemensamt litet barn, så får man avstå egentid om den inkräktar på barnens välmående. 
Det är inget att diskutera, du får ge upp all tid utanför familjen tills den mår bra! Det är valet du gjorde ts och du får stå fast vid konsekvenserna. 

Sorry, men vilken unken syn på din partners barn. 

nej pojken kanske inte är där 100% men han är en del av er familj ändå. men du verkar tycka det mest är besvärligt och att det rubbar er egna lilla harmoni. Ett  tips för framtiden, bli inte ihop med någon som redan har barn sen innan och framför allt inte ett så pass litet barn Och du inte är villig att välkomna det in som en likvärdig familjemedlem. 

men för att lösa ert problem nu så får du ställa krav på din partner att han ska vara hemma och ta hand om sin son de veckor sonen är hos er och avlasta med det gemensamma.