Tröttnar mer och mer

Kloka ord ifrån dig så klart och nej det är inget scenarie som vi önskar vår så klart
att mamma grälar och pappa går undan men det är detta som är grejen. Tidigare har jag besvarat och bråkat tillbaka men jag håller truten för sonens skull eftersom vi tidigare blivit anmälda hos socialen. Jag har inga problem med att stå upp för mig själv, tvärtom skulle vissa säga men här får man vara taktiskt anser jag.

Mina så klart! Det börjar bra men så småningom blir det värre så man undrar ju om relationer är något för alla? Jag sitter inte här och själv ömkar eller att ni ska tycka synd om en bara att jag tror inte relationer är gjorda för alla. Som man känner jag att det jag gör räcker inte och ens partner ständigt blir olycklig. Som person ser jag mig som lugn, trygg, spontan och lojal så då är det något som inte stämmer. Jag känner i nuläget att vara singel hade gjort mitt mående bättre men jag vill ha sonen kvar i min vardag. Det är honom jag tänker på och hellre att han mår bra än mig. Det är bara så jag resonerar...

Låter bra och stödjer det i grunden men det är en annan sak i verkligheten. Tro mig jag har försökt och missförstå mig inte för att jag kan stå upp för mig själv.

Nej jag har inga andra kvinnor. Det jag menar är mina relationer, inte föräldrar eller andras. Jag står inför ett val att förblir singel eller leva kvar i relationen för grabbens skull. Där finns väl någon kemi kvar till henne men märker att det avtar mer och mer...

För att tidigare relationer slutar också merparten så här. Jag menar att min nuvarande relation och tidigare är inte varit speciellt lyckosamma. Så jag menar att jag tröttnar på relationer i allmänhet, bättre att var själv.

Är inte gifta som tur är. Men bättre att sonen mår bra än mig själv och han vill att vi ska vara en familj och jag vågar inte lämna honom ensam med henne om vi separerar. Då går jag och oroar mig om hur han mår så vad gör man?
Hade vi inte haft sonen hade jag packat ihop för länge sen...

Alltid lätta beslut att separera men har ni andra varit i samma situation? Det är lite mer komplicerat än så. Det ska funka med jobb, föräldrarna ska vara trygga bägge 2 för att ta hand om son vilket inte är fallet e här. Ekonomin är inte ditekt lysande för sambon och hur ska hon försörja honom med ett deltids jobb och hyra på nästan 10000:- Sen vill man ju ha sin son helst tillgänglig varje dag i alla fall jag. Det är inte så lätt i slutändan och mycket man får ta hänsyn till.

Jo jag har funderat om jag gör något mer än vanligt men jag fungerar så att jag behandlar folk som jag själv hade velat bli behandlad. Visar folk respekt gör samma sak, om jag får kränkande kommentarer eller anklagelser med falsk information så ryter jag ifrån (oavsett vem). Lögner och folk som manipulerar tar jag avstånd ifrån och jag vet sedan tidigare att sambon kommit med lögner allt för ofta. Dock har hon blivit mer sanningsbenägen med tiden men jag tror innerst inne att hon är besviken på mig? Varför? Ja kraven på en har varit höga redan från början, har ingen koll på vår ekonomi och hon trodde väl att hon kunde leva på mig genom tiden som går. Jobbar deltid gör hon, vill ha hus (som hon knappast har råd med) och vill ha mer barn. Mmm problemet är bara att min kropp inte fixade detta när han var liten. Jag fick ta allt vilket ledde till stress och jag fick attacker. Perioder under ett par års tid kräkte jag konstant mellan 1-2 veckor i rad vilket gjorde att jag rasade 10-15 kilo i vikt och vid ett tillfälle var så svag att jag blev inlagd för dropp i 4 dagar. Hon under denna perioden var självmords benägen och orkade knappt göra något annat än ta hand om sonen.
Hon vill ha ett barn till, mmm jag vågar inte pga att historien kanske upprepar sig så hon är väl besviken där också? Nånstans känner jag att vi aldrig skulle träffats men vi fick världens finaste son och han mår bra ändå och vill att jag ska vara hemma varje dag. Så jag har väl inget annat val än att stanna?

har jag bett henne göra men nej det vill hon inte. Hon vill hitta något annat men det är ju inte så lätt i dessa tider...