Inlägg från: lissan1 |Visa alla inlägg
  • lissan1

    Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?

    Jag har ett problem som jag skäms mycket för. Jag har två döttrar, en i undre tonåren och en som går på mellanstadiet. Dom har tyvärr inte haft samma tur i genlotteriet som jag har haft. Jag ser själv mycket bra ut och har även i perioder kunnat tjäna pengar på mitt utseende. Därför är det mycket smärtsamt för mig, men också för min familj, att mina barn inte alls har fått samma förutsättningar.

    Varje gång vi träffar nya människor kan jag se i deras ansikten hur de reagerar med förvåning över att vi är släkt. Det är svårt att sätta fingret på men känns för mig som en sorglig förundran när vi umgås med andra. En gång har jag också fått frågan om vi har adopterat.

    Nu kanske någon tänker att man inte kan veta helt hur barn kommer se ut när de växer upp, men i vårt fall är detta inte sant, dels har min äldsta dotter redan fått sin mens och är bara 155cm, (själv var jag 167 vid första mensen) hon har också en tydligt insjunken haka. Lillasyster å sin sida har ett väldigt asymmetriskt ansikte och tjocka lår. Redan vid födseln reagerade jag på att mina flickor hade märkliga utseenden, men jag tröstade mig med att bebisar ofta har det och att det nog skulle lösa sig då alla i min familj ser mycket bra ut och min man ser okej ut och sköter om sig.

    Jag känner en stor sorg inför detta, men har ingen att prata med, de gånger jag har försökt blir folk upprörda, trots att jag ser att de egentligen håller med. Dessutom oroar jag mig för hur det ska gå för mina döttrar vidare i livet med ett så ofördelaktigt utseende. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?
  • lissan1
    Ordinär Man skrev 2023-06-04 21:15:16 följande:

    Ha ha! "Redan" mens vid 14 års ålder. Gå någon annanstans och trolla.


    Om du läser ordentligt så förstår du att jag inte menade att 14 år är tidigt utan bara att hon redan har fått den.
  • lissan1
    Anonym (förstår) skrev 2023-06-04 22:20:15 följande:

    Jag har själv insjunken haka, rödflammig hy, inga ögonbryn, lång hals och typ inga axlar. Tänderna hit och dit, trots många år med tandställning. 


    Jag har gjord det jag kan för att trivas med mig själv. Opererat bröst och haka och gått till hudläkare. Tränar mycket och sminkar mig alltid. Kanske jag verkar ytlig men jag har verkligen inget självförtroende att vara mig själv om jag inte trivs med mig själv. 


    Sån tur jag har som fått 3 fantastiska söner. Dom har inte alls mina fula drag utan ser helt perfekta ut och är alla grymt snygga. 


    Vet inte vad jag hade gjort om dom sett ut som jag. Men som tröst så finns det hjälp att få. En del saker går att operera osv. Kläder och smink kan göra under Om man bara trivs med sig själv kommer charmen och utstrålningen, men om man föraktar sig själv och bara vill gömma sig lyser det igenom. 


    Tack för att du förstår hur jag känner. (den enda här!?) Är så glad för din skull att du har fått så vackra söner, det ger mig hopp om att kanske få fina barnbarn nån gång i framtiden. Dessutom imponerande att du har tagit tag i dina utmaningar. Du har rätt, charm och utstrålning är jätteviktigt och kommer bara om man mår bra. Tål att tänkas på!
  • lissan1
    Aiways skrev 2023-06-04 21:22:08 följande:

    Du måste vara den mest ytliga,och narcissistiska personen jag hört här på forumet. Hur kan man ens ha en sån inställning mot sina egna barn. Vem är du att säga att du är vacker och de inte är det. Utseende är högst subjektivt och vad som attraherar eller tilltalar någon skiljer sig från person till person. Du är väl en sån som inte kunde tänka dig en kille kortare än 180cm och som konstant kollar dig själv i spegeln för att få självbekräftelse. 

    Och att man måste ha ett visst utseende för att kunna lyckas i livet är än mer absurt. Med andra ord anser du att exempelvis Bill Gates, Ingvar Kamprad och Steven Jobs var/är riktiga läckerbitar. Jag tror du har en extremt ytlig livsstil och inser det inte.

    Du borde skämmas. Barnen förtjänar en bättre mamma. 


    Hur kan du säga en sån sak till en person du inte ens har träffat! Jag trodde verkligen att det här var ett tryggt forum där man kan få dela med sig utan att bli dömd. Jag är en jättebra mamma och önskar bara att mina döttrar ska få en bra framtid!
  • lissan1

    Tack till "Anna", "VB" och "Goneril" för att ni förstår hur svårt det är att prata om det här.

    Vill också säga att jag verkligen försöker undvika att visa mina barn att jag tycker dom är fula och stötta de att vara bra på andra saker som att våga prata med nya människor och utveckla egen humor och så vidare.

    Jag gör så bra jag kan, tråkigt att folk ska hata hela tiden.

  • lissan1

    Jag vill tacka alla som tagit sig tid att svara i tråden, så många insiktsfulla vinklar.

    Och ni som skriver att jag är hemsk: jag var beredd på det; då det är så folk har reagerat de få gånger jag vågat ta upp problemet med någon.

    Hursomhelst: Jag vill poängtera att det jag ber om hjälp med inte är att få mina barn mindre fula, utan att kunna hantera sorgen över att de är fula.

    Den här sorgen handlar om flera saker, dels oroar jag mig för mina barns möjligheter i livet. Redan nu är det smärtsamt tydligt att de inte är välkomna bland dom "populära tjejerna" och så kommer det säkert fortsätta.

    Dels tycker jag det är jobbigt med folks reaktioner och förundran/besvikelse.

    Sist men inte minst känner jag mig värdelös som mamma (och fru) som inte kunde föra vidare min, så att säga, enda spetsegenskap till mina barn. Jag är säker på att min man förmodade att han skulle få vackra barn med mig, men så blev inte fallet. Allt detta gör mig mycket ledsen.

Svar på tråden Mina barn är fula – hur kommer jag över sorgen?