Hur hanterar jag ett ex som bara bryr sig om barnets utsida?!

Men exet kräver svar. Ställer raka frågor och vänder det alltid till att jag inte skulle kunna ta hand om mina barn fast det är tvärtom. Går en strumpa sönder av en olyckshändelse då är det för att jag inte haft råd att köpa nya strumpor enligt exet. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Stryker gärna hen medhårs om det är till barnets bästa men när det gäller att tex ta på kläder på barnet som exet köpt som är för små, då är det inte till barnets bästa. Nu är vårt barn bara en bebis än men hur blir det framöver tänker jag när barnet får egna åsikter. Hen kommer få lära sig att hur man ser ut utåt är allt.. 

Det är mycket hot som förekommer också, att vi minsann kan ta det här till domstol om jag inte går med på den mängd umgänge som exet kräver, det sägs att vi ska minsann ha barnet 2-2-3 så fort hen fyllt 1 år vilket för mig är helt orimligt då barnet alltid bott med mig.
Säger jag att "den dagen är vi upptagna vi ska få besök"
Då kommer hundra argument 
"då kan jag hämta där ni är"
"ja men ska ni ha besök hela dagen, dåså, då räcker det för barnet med tre timmar med besöket och sen hämtar jag hen för umgänge"
Det ska liksom bråkas om allt, exet ger aldrig någonsin upp en diskussion. 
Jag har haft en stödkontakt som jag ska ta upp kontakten med igen.
Till saken hör även att exet har talets gåva, vänder och vrider på precis allt även inför myndigheter och pratar omkull de mest luttrade.. 

Idag är barnet sjukt tex, förkyld och febrig. Exet ska bestämt ha hen ändå fast jag sagt att det ju bara blir jobbigt för en liten bebis att åka emellan när hen är sjuk. Får ett syrligt meddelande om "hur orkar jag ens" följt av en skrattgubbe. Och sen en begäran om vilka ytterkläder barnet ska ha på sig när hen åker...
Och ja i efterhand så förstår jag att jag inte borde sagt att barnet skulle stanna hemma, även om det för mig är det mest humana så kan jag inte neka exet umgänge om febern inte vore väldigt hög..