Umgängesrätt och anknytning

Man kan ses någon annanstans. 
Vanligt är väl annars att man är med om matning, nattning osv, så att även pappa kan bygga upp en bra rutin inför framtiden. 

Risken är att det ses negativt i en vårdnadsprocess (om pappan startar en sån). 

Om pappan inte göra något åt saken så händer ju inget. Han kan inte göra mer än att be/försöka prata/tjata på mamman.
Men varje vettig pappa går i det läget till socialtjänsten och/eller advokat. 

Jag har skrivit just det i tidigare inlägg: man kan ses på annan plats, måste inte vara i mammans hem. 

Vet inte hur du läser. 

Är det bara orolig över pengar? Nej böter får man inte, men det lär upprättas avtal om vårdnad/umgänge (vad som nu har yrkats på).
Hamnar ni i tingsrätten handlar det inte om att mamman erbjuder pappan umgänge - då är det rätten som bestämmer. 
Familjerätten är frivillig men det kan ses som saboterande om man vägrar gå dit för att samtala om barnets situation. Man ska inte glömma att det är barnet det handlar om. Vägrar man gå till familjerätten och pappan sen skickar in om vårdnadstvist så hamnar ni i tingsrätten. 
Då kanske pappan har yrkat på gemensam vårdnad medan du vill ha enskild - då är det stor chans att pappan får igenom sin önskan (om han är en vettig och normal pappa - nu förutsätter jag att det här inte handlar om en drogmissbrukare, dömd för barnmisshandel tidigare etc). Önskar ni båda enskild måste rätten döma vårdnaden till en av er. 
I värsta fall kan man bli av med vårdnaden om man anses ha saboterat barnets rätt till att bygga upp en relation till sin andra förälder.

Nu kanske detta enbart handlar om umgänge och pappan inte är intresserad av vårdnaden - men då beslutas det om ett tydligt upplägg för umgänge.

Följs inte det avtal man fått fram kan pappan anmäla till soc varje gång du bryter mot avtalet och det kan bli nya rundor i rätten. 

I din TS skriver du om umgänge och anknytning, men det där med barnets anknytning verkar du inte bryr dig så mycket om egentligen? 

Tid: det kan ta ganska lång tid, kanske ett år (har själv sett en krånglig tvist på nära håll och den tog drygt 2 år (med interimistiskt beslut ganska tidigt och barnen inte fick bo hos sin mamma och hon förlorade vårdnaden. I slutet av processen togs beslut om att sakta bygga upp ett umgänge men vårdnaden fick hon inte tillbaka). 

Du är givetvis skyldig ditt barn att tillse att pappan och barnet får träffas just för att bygga upp en relation (även utan en dom). Fattar du inte det så tycker jag synd om ditt barn, om jag ska vara ärlig (om det inte är någon fel på pappan då, nu utgår jag som sagt från att han är en fungerande person). 
Hur kan du inte veta om det är svårare med anknytning när man missat starten med sitt barn? Det är bara att läsa på om hur svårt det är för många som är adopterade och inte längre var bebisar vid den tidpunkten tex. 

Men rent lagmässigt så kan man hala ut på det, tills pappan driver igenom något i rätten men det är som du själv skriver rätt jobbigt för alla inblandade.
Säg att det tar 2 år, ska barnet sen då plötsligt börja träffa sin pappa, och mamman har totalvägrat innan? Blir konstigt för barnet och det är barnet du ska ha i fokus i allt detta, inte dig själv eller pappan. 

Har man en hemförsäkring kan man få hjälp med stor del av kostnaden, i vår hemförsäkring står det att man får upp till 80% täckt, man får kolla med sitt försäkringsbolag vad man har, innan en tvist i så fall startar. 

Umgänge och vårdnad är som sagt olika saker och ja, en kan ha vårdnaden och barn bor 50/50, men det vanligaste är att man har gemensam vårdnad och tingsrätterna har det som rättesnöre. 

Men se det så här: Om pappan ligger på om att få träffa sitt barn, mamman vägrar, men ingen går till rätten, så kommer man har åratal av tjafs kanske bråk - DET om något är jobbigt för alla, också för barnet. Det kommer prägla barnets uppväxt att hen inte fick träffa pappa för att mamma och pappa grälar om det vecka ut och vecka in. Det kan vara värre för ett barn än att man anstränger sig lite och försöker ordna i af lite umgänge, eller om det blir en tvist i rätten så är den åtminstone tidsbegränsad. 
När en tvist väl är färdig och man fått en dom på papper så lugnar det ner sig för då behöver alla parter följa det som står. Då finns liksom inget mer att tjafsa om.