Blödning i vecka 7

Gjorde ett VUL igår och allt såg normalt ut. Oklart varför jag fick blödning men kan bli så utan att det behlver va nån fara. Ökad smärta idag, som att någon hugger mig mellan benen när jag går, sätter mig ner, hostar eller kissar. Har nu fått en till blödning. Ringde gyn igen som sa att det troligtvis är ett missfall på g men man kan inte veta. Fått en tid för VUL om två veckor. Fram till dess " är det bara att ta två alvedon och en ipren".
Men alltså hur ska man orka vänta i två veckor? TVÅ veckor innan man får något slags besked att hantera. Är förkrossad.

Åh vad jag känner med dig, det är hemskt att vara mitt i hela ?missfall-eller-inte?-karusellen! Det som hjälpt mig att ge någon form av kontroll är att testa med cbs digitala test med veckoindikator. Nu är du så pass långt gången att den borde visa 3+, men gör den inte det kan det ju tala för att det är ett missfall eller MA. Annars kan jag tipsa om att kontakta vårdcentralen och en barnmorska där. Beskriv din situation och tryck på att du är utom dig av oro, att du inte kan fokusera eller fungera normalt. Fråga om de kan erbjuda provtagning med ett par dagars mellanrum för att mäta hur mängden HCG stegrar. Min barnmorska har erbjudit mig det vid mina missfall, samt den senaste graviditeten då jag var så orolig. HCG ska ju fördubblas varannan dag, så skulle det inte ha gjort det talar det tyvärr också för att det nog är missfall eller MA. Om inte vårdcentralen erbjuder det kanske du kan kolla om det är möjligt att beställa via Werlabs. 

Jag håller alla tummarna för att du kan få provtagning och att allt ser bra ut där, så att du kan pusta ut lite inför undersökningen om två veckor. Jag håller alla tummar för dig! ❤️

Tack snälla för ditt svar och din omtanke❤️ kanske värt att testa med ett digitalt test med veckoindikator om några dagar. Känns bara så konstigt allt, många tankar som snurrar. Borde inte läkaren ha sett att det var ett missfall på g redan igår vid undersökningen liksom? Då såg hon varken blod eller nåt annat tecken på missfall. Bara ett litet litet hjärta som slog...

Det brukar ju heta sannolikheten för missfall minskar kraftigt om man sett ett hjärta slå, sen finns det såklart de som får missfall ändå men oddsen är mer på ens sida iallafall. Jag förstår att det känns svårt, men försök tänka att ni ändå sett ett litet hjärta slå! Det enda du vet är att bönan levde vid undersökningen. Vissa blöder, både rikligt och med klumpar, och får ändå en levande bebis i slutändan. 

Jag tänker att det är svårt att se ett missfall innan det väl inträffat, speciellt sådär tidigt. Men återigen, ett pickande hjärta talar ändå för att det kommer gå bra! ❤️

Har nu inte blödit mer sen i fredags, inte heller haft smärta. Bara molande värk och ett fruktansvärt illamående som kommer och går samt lite huvudvärk och trötthet. Försöker intala mig själv att det är bra tecken med dessa symtom. Men det är just de intensiva smärtorna som jag hade i fredags som oroar mest vad de stod för...

Jag förstår att du oroar dig, det är ju normalt att göra det. Ovissheten är jobbig. Samtidigt har jag verkligen lärt mig att detta med att kunna hantera oro är något man har nytta av under resten av livet. Livet med barn är ett ständigt oroande för alla möjliga olika saker, och det börjar ofta redan när bebis ligger i magen. Man tänker naivt att man kommer oroa sig mindre när bebis är på utsidan och man kan ha koll, men så är det ju tyvärr inte. 

Kontentan då. Ja, det är hemskt att oroa sig. Men försök att inte låta det äta upp dig, utan försök tänka att detta är första steget i ett föräldraskap. Det finns de som har massa symptom men som ändå haft MA, och det finns de med stora blödningar som ändå föder ett friskt barn sen. Man vet liksom aldrig, det finns aldrig några garantier. Det är på något vis både det fina och det jobbiga. 

Jag håller verkligen ALLA timmar för dig. Denna gång ska det vara din tur! ❤️

Detta med oro är jag väl bekant med. Har ett barn sedan tidigare så jag vet. Lika så erfarenheten med det senaste missfallet där jag inte hade några symtom utan det upptäcktes av en slump.

Har ännu inte haft fler blödningar eller någon huggande smärta. Nös till en gång häromdagen och då ilade det på vänster och höger sida ovanför ljumskarna. Även haft rätt mycket illamående i veckan och varit trött. Tog ett gravtest med veckoindikator idag som visade 3+ så hormonerna har iaf inte sjunkit.

Vet att allt detta in alls är någon slags garanti, men för att överleva försöker man ändå greppa tag i minsta lilla!

Jag ber om ursäkt om min kommentar uppfattades som något annat än av välmening. Jag har inte snappat upp att du har barn sedan innan, då är du väl insatt i oron jag kanske lite taffligt försökte få fram. ❤️

Vad skönt att du sluppit både blödningar och huggande smärta. Gällande ilningar har jag haft precis likadant på precis samma ställe du beskriver. Det har kommit när jag hostat eller typ snytit mig, ibland även när jag varit väldigt kissnödig och ska kissa. Det har också gjort rätt ont, sådär att jag hajat till. Jag hade det förra graviditeten också, dock betydligt senare. Annars hade jag nog blivit förskräckt nu. 🙈

Jag förstår precis känslan att greppa efter halmstrån, jag har också varit där! Jag hade tur som blev så minutiöst uppassad av min barnmorska pga min rädsla så jag hann få flera bekräftelser på kort tid om att allt såg bra ut. Tidigt VUL, mätning av HCG, NIPT osv. Ändå oroade man sig däremellan och tänkte att det skulle ha hunnit skita sig, fastän vi såg hjärtat slå i vecka 7. 

Om man mår bättre av att hoppas på det bästa tycker jag man gör helt rätt i att göra det också. För mig som utomstående tycker jag ju också att det låter lovande att blödningarna lyser med sin frånvaro och att du inte känner någon smärta - det är ju verkligen positivt! Till veckan får du facit, och jag hoppas verkligen du får positiva besked! ❤️

 

Ingen fara, förstod att det var av välmening❤️

Ibland undrar man bara hur mödravården hade sett ut om det varit män som drabbats av detta som många av oss kvinnor får gå igenom? Det känns som att det är mycket som vi bara får ha lov att acceptera för att "det är normalt".

Skönt att du verkar  ha haft en väldigt bra BM som tagit din oro på allvar men jag tror du måste haft en väldans tur. Att bara vänta på ett sånt här besked är fruktansvärt. Jag har ringt gyn/bm flera gånger denna vecka men får bara rådet att avvakta. "Bästa" tipset jag fick var att ta ett till gravtest men det säger ju egentligen ingenting om det är MA som ännu ligger kvar, det kan ju ta tid för hormonerna att sjunka (har som sagt inte blödig några klumpar).

Sen att jag fick rådet att ta två Alvedon och en Ipren för smärtan förra veckan kan jag också tycka är rätt konstigt innan man ens bekräftat att det faktiskt inte lever längre. Ipren ska man ju liksom låta bli om man är gravid...

Ja tyvärr tror jag det ligger oss i fatet att det bara är kvinnor som väntar barn, för hade män gjort det hade vården sett helt annorlunda på fenomen som oro för missfall, illamående, diverse andra gravidåkommor osv. Det är sorgligt att så mycket ska sopas undan med att den gravida ska tvingas bara vänta. I mitt landsting erbjuds ingen undersökning förens RUL, man förväntas alltså gå halva graviditeten innan man ens får kolla om det ligger en bebis med tickande hjärta däri. Det är så jävla sjukt, otroligt provocerande faktiskt. 

Jag hade turen att få en väldigt bra BM vid min första inskrivning, som då också slutade i missfall. Redan vid inskrivningen hade jag haft en rosa flytning och jag grät typ hela besöket över att jag var så inställd på att det var missfall, vilket det även visade sig vara. Från den dagen har jag fått väldigt mycket hjälp och stöd. Det är sorgligt att det ska spela så stor roll vem man hamnar hos. På min VC har jag träffat alla barnmorskor och alla är som vår. Det är nog en annan kultur där, vilket jag är glad över. 

Att vården ger råd om gravtest är ju skrattretande, om man väljer att göra det självmant må ju vara - men att vården tipsar om det. Ja, vad ska man säga? Och beträffande rådet om Ipren, jag fick inte ens ta Ipren när jag var gravid i vecka 8 i och hade 40 graders feber som inte gav med sig. Att säga att du ska ta Ipren mot smärta känns ju lite som att strunta helt i dig och bönan. Absolut att man ska kunna ta smärtlindring vid smärta, men föreslå inte sådant som gravida inte ska äta. Man blir så otroligt trött när man hör det. 🤦?♀️