bodelning

Inte jag som gav dig tummen ner, men har man ingått ett juridiskt avtal så hållet man det,

Alla gör misstag och jag ljög inte om något vis skiljsmässan då vi skötte den själv. Däremot lät jag bli att informera om ett konto och frågan kom aldrig.

Ett exempel, person A och B tjänar 30 000kr i månaden och A sparar 70000kr av dom under 10 år och investerar. Person B lever upp sina pengar tills pengarna är slut och köper kortsiktig njutning i form av fika och kläder varje månad. Dessutom tar ofta pengarna slut för person B och person A får då skuta till.

Vid skiljsmässan säger ju lagen att allt ska delas, men hade jag varit person B hade jag aldrig krävt det av person A som trots allt försakat en del varje månad.

Skulle person A då krävt att få en del av överviktigen hos person B som kostat en förmögenhet att bygga upp?

Om man inte vill att det juridiska avtalet ska gälla så skriver man ett äktenskapsförord. Hur svårt är det att ta ansvar för sin ekonomi? 

Du har helt rätt, och det misstaget gjordes som ung och kommer inte göras om. Det jag tog upp handlade inte om hur lagen fungerar utan om hur moralkompasden fungerar för en person som B som vill äta kakan och ha den kvar. Och i just mitt exempel stämmer just kakan bra som metafor😃🤣

Även idag blir kvinnor blåsta på pengar då de flesta inte gör så som ni gjorde med att dela vab och f-ledighet. Så det skyddar fortfarande parter som är ekonomiska förlorare när man bestämmer sig för att skaffa barn. 

Fast varför blanda in moral när man har ett juridiskt avtal båda har skrivit under på? Man har ett avtal just för att undvika moral/otydligheter osv. 

Som jag skrev tidigare så var jag ung och dum. Som tur är var barnen nästan vuxna när vi skiljde oss. Och gissar jag rätt tänker du och jag för olika för att förstå varandra och jag till skillnad från dig skulle inte roffa åt mig för att lagen tillåter det. Och jag har ansvar för min ekonomi och ett relativt stort innehav och äger huset 

Var skriver jag att vill roffa åt mig? Jag och min man delar lika på allt eftersom vi har ingått ett avtal som säger så samt båda har bidragit till det vi äger idag. 

Du får gärna tycka att du beter dig moraliskt och schysst, men du följer inte avtalet ni har ingått en gång i tiden. Du hade under äktenskapets gång kunnat ändra på detta, men du var väl ung och naiv ända tills ni skulle skiljas och du då insåg att du inte ville dela med dig. 

Bra att ni ha det så, och så hade jag också velat ha det under äktenskapet med ett gemensamt mål med sparande och ett gemensamt ansvar över ekonomin.

Jag har inte ung när vi skiljde oss och tror det är få slösare som skulle ta det bra om förslaget med äktenskapsförord kom på tal flera år efter som gifta.

Misstaget kostade mig en del av sparandet, men fick ju behålla större delen så går ändå ingen nöd på mig.

Varför pratade ni inte om er ekonomi och bestämde hur ni skulle ha det?