Vänskap och borderline/EIPS

Jag ser på det här med känslor som att man är påverkad av naturens droger. Jag tror att logiskt förhållningssätt är alltid sundast. Det första man säger till någon ostabil eller upprörd i någon enskild situation, när denne har tappat kontrollen, är att den ska försöka tänka logiskt och inte styras av känslor för mycket, trots att det är svårt för individen. Naturens droger finns överallt, och ett annat väldigt bra exempel är när svampar sprider sig med sporer och får myror att bete sig sjukt, som en zombie, tack vare en hjärntvättning.

Du säger att du har dykt in i relationer (väldigt många) men dessa tar slut bara och du försöker igen, som om du har ett beroende. Tycker du för övrigt att relationer människor emellan är lika intressant som sina hobbys? Vad skulle man kunna göra, säg precis vad som helst, så att hobbys börjar kännas mer attraktivt för individen att syssla med, framför tillfälliga relationer (vänner eller kärlek)? Jag frågar bara för att den frågan är värd att utforska och fundera på. Hur får man andra att bli intresserade av massa outforskade hemligheter därute (tänk t.ex. kemi Eller matematik) och en ny värld, som inte är människor? Som de skulle må bra av, bli stimulerade av?

Här, myror på droger:

Naturliga,

edition.cnn.com/2022/11/18/world/zombie-ant-fungus-parasite-mystery-scn/index.html

https://www.svd.se/a/9cb40097-f680-46ea-9dec-bebefb74381b/parasiter-som-hjarntvattar-varsta-jag-sett

Human-made,

https://www.smithsonianmag.com/science-nature/junkie-ants-show-insects-can-be-addicts-too-180960535/

Jag har också svårt med "funktionella gränser". Men jag ser inte det som en svaghet så som du gör. När jag applicerar mina ofunktionella gränser på kemi så blir jag mer kreativ som person. De som är mer försiktiga av sig bland människor, de blir även olyckligtvis försiktiga inom forskning också, och det blir inte samma spännande dynamik och det uppstår inte fantastiska idéer att utforska. Alltså gäller det att applicera olika egenskaper på rätt plats här i livet. Det du har kan vara en stor styrka. 

Jag minns när jag dejtade en man som jag var fruktansvärt mycket förtjust i. Han var vacker. Jag bjöd honom på bio 2 gånger utan att han bjöd mig tillbaka. Jag ville jättegärna att det skulle bli han och jag i slutänden, men det blev inte så. Det blir sällan som man vill ha det här i livet... Man ska inte bli deprimerad p.g.a. det, de flesta går runt med ett brustet hjärta, hoppas att de inte lägger allt fokus på detta, då alla känner samma. Man vill väl inte stagnera i den personliga utveckligen bara p.g.a. misslyckad kärlek eller vänskap. Detta är inget speciellt, ingenting nytt.

Alltså ser man att jag var kanske lite väl "på" i jämförelse med honom! Och jag har ett sånt inbyggt tempo i mig, så mycket liv jämfört med andra. Om personen inte kan "hinna med" så kommer denna inte intressera mig tror jag. Jag var bra i sängen också, livlig... Jag föredrar att inte ha en manlig partner alls än om jag ska dämpa min livslust och mitt höga tempo. Jag kommer inte tycka att det känns roligt då. Varför ska jag anpassa mig till andra egentligen, om man tänker efter. Man är ju 2 i en vänskapsrelation eller kärleksrelation. Varför ska jag vara den som måste förändras? Antagligen stämmer inte personkemin bara, och det behöver inte vara fel på någon av parterna.

Fast de med borderline har lite andra svårigheter. De borde inte vara i relationer öht tycker jag. Man måste kunna leva själv under väldigt lång tid, och när man kan hantera ensamheten och ha ett bra liv även utan andra, då är man redo för relationer. Men de med borderline är mycket beroende av andra och tror att de inte överlever utan vissa utvalda o.s.v., massa tragiskt tänkande. Jag skulle nog säga att så fort man kan hantera sin ensamhet på ett sunt lyckat sätt och att man kunnat vara själv i 5+ år, och inte är rädd längre för att bli lämnad av en annan individ, då är man nog redo för förhållande.

Jag återkommer senare!

Men kvinnor går inte igång sexuellt lika lätt på män som män går igång på kvinnor. 8/10 män går bort bara p.g.a. utseendet, och sedan är det något fel i personligheten med 58% också (blir för lätt arg, inte tillräckligt smart m.m.) och om man slår ihop alla egenskaper så känner man sexuell attraktion till bara 1/100 män ungefär. Någon annan i en annan tråd sa att hon blir sexuellt upphetsad av 1/30, vilket är en mycket generös siffra. Sådana män som det inte är något fel på finns inte överallt, vi kommer inte få en ny chans varje dag att träffa någon speciell, utan snarare någon enstaka gång i livet / några gånger. Jag tycker inte att sex är möjligt att genomföra om jag inte känner sann attraktion... I majoriteten av fallen känns sex destruktivt för kvinnan. Det är bara några få kvinnor som får till drömsexet och då kan iaf. inte jag säga att tvåsamhet ser ut att fungera.

Jag vill inte att man ger unga tjejer som läser det här för mycket förhoppningar. Man måste vara ärlig att det krävs mycket arbete, skills på sina hobbier, kanske lite kändisskap också, för att få en snygg Sam Asghari som har fint ansikte, kropp och är yngre än kvinnan (han är 12 år yngre än Britney Spears om jag minns rätt). Sådant händer nästan aldrig av en slump. Det är dem hårt arbetande individerna som får den bästa utdelningen sen. Jag hoppas verkligen att du har haft turen att du tycker om din sambo mycket på det sättet, varför skulle jag önskat dig något annat? Men majoriteten av kvinnorna vill ha förhållandet men inte sexet, och är bara missnöjda med livssituationen. Det är bättre att uppmuntra till att leva ensam, klara sig solo, läka med vänner, läka med familj, och stimulera sig med lång skolgång på 50%, eller 25% eller vad som nu passar. Men man borde inte släppa taget om en lång skolgång och ersätta fenomenet med en kille, tycker jag.

På yrkeshögskole-utbildningarna så är det väl 50/50 nu för tiden mellan t.ex. unga 25 åringar och mogna 45 åringar, vilket gör mig väldigt glad. Alla människor har så mycket lidande inom sig (det hör livet till), män som har svårt att finna en partner (hoppas att deras utgångspunkt inte är att "det finns någon för alla", för detta stämmer inte) och kvinnor som har känt sann attraktion någon gång i livet, men inte kunnat fånga den mannen, och resten av livet njuter de inte av sex igen. Det här är en ekvation mellan människor som aldrig kommer gå att lösa, men vi kan dämpa lidandet genom att fokusera på rätt saker. Det är viktigt att ha sysselsättning av nyttig sort som gör livet intressant. Informationen som flödar in får oss att växa på alla sätt, antalet hjärnceller ökar också. Vad kan vara viktigare än detta egentligen?