Vad är gemensamt?
Jag har fyra barn med min exfru. Vi skilde oss för 8 år sedan. Jag är omgift.
Två av barnen är 16 år, de andra har passerat 18 och klarar sig mer eller mindre själva.
Min ex-fru och jag delar vårdnaden 50-50 för tvillingarna som är 15 år gamla. De bor två veckor hos henne, sedan två veckor hos mig, osv.
Sommaren och alla lov delas också 50-50.
Jag vill ha så lite ekonomiskt samröre med barnens mamma som möjligt eftersom vi har helt olika inställningar till pengar. Förutom boende och mat som redan är uppdelat i två-veckors-pass, så delar vi på utgifter för avgifter som hänger samman med skola (til ex resor), träning (föreningsavgifter och sportutrustning) och baskläder... Alla andra utgifter för banen är individuella. Det innebär att det är upp till henne och till mig att avgöra vad vi vill bjuda barnen på. Om jag vill bjuda barnen på en resa så gör jag det. Om hon vill köpa en moppe till dem så gör hon det. Enkelt upplägg tycker jag. Men det håller inte barnens mamma med om. Hon vill att det mesta ska vara gemensamt och skickar mig räkningar på både det ena och andra som hon anser vara en självklarhet. ?Klart det ska ha en moppe?, ?Klart de ska ha en dunjacka med märket X? etc. Här kraschar det. Jag betar gärna för saker och ting som jag vet att barnen vill ha och som jag har möjlighet att ge dem. Samtidigt vägrar jag att vara med och betala för inköp som görs utan mitt samtycke. Min ex-fru tar alltså en massa saker för givet.
Vi har även olika syn på uppfostran. Jag vill gärna ge barnen möjlighet att tjäna en slant genom att till ex trädgårdsarbete, och lära sig ta ansvar för pengar, att spara. När moppen går sönder och måste lagas för ett par tusen så har de möjlighet att betala för det själva, med individuella bidrag från mamma och pappa. Barnens mamma tycker synd om barnen och tar för givet att hon och jag ska dela på kostnaden. Hon lägger ut ett par tusen och ber mig sedan i efterhand om bidrag på halva summan.
Ja ni förstår. Jag känner att jag inte har kontroll på min egen ekonomi om jag inte själv får avgöra vad jag ska bidra med. Att vi delar på basen (boende, mat, skola, aktiviter) ser jag som en självklarhet, men inget utöver det.
Jag vill vara självständig och inte ha delat ekonomi med henne.
Vad tycker ni?