Tjejgäng med konflikter och mobbing

Det är svårt i den åldern. Jag råkade ut för ungefär samma sak.
När man växer upp är man ju kompis med ungarna på gatan i stort sett, sedan de i samma klass. Men i högstadiet brukar man börja utvecklas åt helt olika håll och blandas med andra ungdomar vilket lätt gör att vänskaper bryts upp.

Själv fick jag vänner efter något år i en annan klass. Då fick jag flera vänner. Sedan på gymnasiet blev det helt andra vänner.

Jag tycker att försök byta klass! Jag önskar idag att jag bytt till den klass mina vänner gick i. Vi hade ju varken samma lektioner eller knappt samma raster så kände mig ensam i skolan ändå.

Och aktivitet är väl jättebra! Då kan hon ju få vänner på fritiden.

Tack för ditt svar. Ja vi överväger att byta klass. Dock går hon i klassen där hennes bästa (brukade vara) vän  går. Denna vän gör allt för att bli populär hos andra och gör detta genom att vara taskig mot min dotter. Hon har gjort så taskiga saker nu så det går inte att fatta, ändå säger min dotter att om hon inte är med henne och de nya tjejerna så har hon ingen alls. Hon är rädd att om hon byter klass kommer hon ses som konstig. Hon är så trött på att försöka och försöka men bara bli dissad och ignorerad. Idag startade hon en grupp på snap och frågade om några (de som brukade hänga) ville träffas på Måndag för de är lediga från skolan. Alla gick in och tittade och bara en svarade att hon inte kunde. Detta hände aldrig tidigare, alla brukade alltid svara oavsett och alla ville hänga om de kunde. Jag förstår inte vad som har hänt? Och hur man löser det. Jag har haft möte med lärarna flr att få deras input om hur läget är i skolan, och de ser samma sak att hon hamnar utanför. De säger att hon är en snäll och go kompis men blir tyst och tillbakadragen i gruppen. Det är verkligen inte hon, hon är normalt full av liv och skratt, vill verkligen ha kul och att andra har kul. Jag hoppas verkligen att hon hittar andra kompisar men det verkar vara svårt och att Hon ska behöva vara helt ensam tills dess sliter hjärtat i tu. 

 Min son fick det exakt likadant. Han blev liksom "över" och var kanske lite barnslig, när de andra hamnade i puberteten och fick andra intressen. 

Min son är lite introvert och var väl inte den som av sig själv enkelt gick fram och försökte vara med på saker. De jobbade medvetet med detta i skolan men det blev tyvärr bara sämre och sämre. Min son blev till slut hemmasittande med depression. Det visade sig senare att min son har autism men det hade vi ingen aning om när han var yngre. Inget hade visat sig innan puberteten och då, när det sociala samspelet blir svårare att tyda, hamnade han liksom bredvid de andra. 

Å fy vilken jobbig ålder. Får rysningar va jobbigt det låter. 

Att hon blir tyst med dom måste ju vara för att hon egebtligen inte trivs i deras sällskap längre väl?

Kan bara säga vad jag skulle göra i framtiden om jag såg att det här hände med min dotter. Först, konstatera att det inte var mkt till vänner. Verkligen fundera på klassbyte även om dottern tycker det känns läskigt. Dom (sk vännerna) kanske har helt annan värdegrund med sig hemifrån osv så jag hade gått in för att stödja att släppa fokus på dom. 

Sen lägga massa fokus på att "lyfta upp" mitt barn på fritiden. Aktiviteter utanför. Teater dans musik sport yoga karate proffesionell sminkkurs simning vad som som hon skulle nappa på som roligt för henne själv. 

Om det är ålder för konfirnationsläger är det också jättebra för att komma nära nya.

Såna där "populär-jakts människor" brukar konstigt nog  vilja bli nära igen när dom ser att man har andra samanhang, bra självkänsla osv. Men ärligt talat verkar dom ju mest bara behövas skrotas..

Jag tänker, försök öppna upp världen för din dotter om det går, så hon känner att den inte bara är skolan och in med nya aktiviteter. Förhoppningsvis i längden då kommer bättre vänner autonatiskt. 

Hej. Sitter i samma sits som er....

Följer........