Utanför i sitt eget hem...

Allt det du beskriver är helt normalt för en nioåring som dessutom går igenom något känslomässigt från att ha sett sin pappa mindre innan, en omställning. 
det är inte alls konstigt med en timmes nattning. det är kanske då de bondar, går ner i varv, talar om dagen som varit, får den viktiga tiden innan hon somnar. hon måste också nu vänja sig vid att vara utan sin mamma så mycket. 

Du är en vuxen kvinna och borde inte i mitt tycke reta dig på att han nattar sitt barn och är borta en timme. Kan du inte vara utan han en timme? Ni sover i alla fall ihop. Hon sover ensam. Hon är ett barn. Hon behöver sin pappa. Hon ska komma först, så är det bara. Hon är inte barn för alltid. 

Läs på om barn och barnpsykologi, för både hennes, din mans och din skull. Försök tänk dig in i hennes situation. Du vinner mest på att visa empati och verkligen vara den vuxna i den här situationen än att se henne som en rival och en som inte "mognat" tillräckligt snabbt. Jag har stött på en del trådar på detta forum förr alltid skrivet av styv/bonusmamman som har något klagomål på barnet och jag tycker det är avskyvärt. Till och med försökt sätta diagnoser som inte hör hemma på barn bara för de själva ska må lite bättre. Rannsaka dig själv först och främst, vad som är fel hos dig varför du väljer att reagera så här. Det är inte så lätt för henne, hon är faktiskt bara ett barn. Hon har till skillnad från dig inte valt den här situationen. Hur hemma tror du hemmet är för henne då? Med dig i den? Hon kanske känner samma precis som du? Hon har inte valt detta. Du valde att gå in i en relation med en man med barn sedan tidigare. Försök hitta era likheter istället för skillnader. Vad du kan göra för att förbättra situationen. 

Jag är skilsmässobarn, känner flera andra som är. Min pappa var för det mesta ensamstående utan nån annan kvinna, sambo, fru i hemmet och om det var något han ville så var det definitivt att ha mig där mer ofta fast jag redan var där så mycket. De andra jag känner hade det likadant. Aldrig att man känt att han skulle vilja ha mig där mer ifall han haft en kvinna där. Inte tvärtom heller

Sen i modern tid har jag flera i min omgivning där det gått i kras och de har alltid haft varannan vecka vare sig pappan har någon ny eller inte. Jag känner pappor som kämpar på som har barn i mer än en sprucken relation och som verkligen inte har varannan helg utan just varannan vecka. 

Jag känner inte alls igen det du beskriver och tycker det är väldigt beklagligt att det finns män som funkar på det viset du beskriver, men de ska fan i mej inte få representera hela det manliga släktet. 

Håller helt med dig. You go Malin!

Barnet har två hem, delad vårdnad. Kan bara vara skriven på ett. Hemmet är också var pappan är. och var mamman är. Skulle min pappa påstå eller jag känna att mitt hem hos honom inte var det då jag var skriven hos min mamma? Aldrig i livet. Tror du pappan till det nioåriga barnet skulle säga nej, detta är inte ditt hem till sitt eget barn? Om du själv fått barn och splittrats från föräldern och barnet bott hos dig 50% av tiden och 50% av den andre tiden. Skulle du då tycka att nej, detta är inte ditt barns hem? Har aldrig hört någon yttra sig i de här tankebanorna du har. Man blir ju mörkrädd. 

Du är inte lite löjlig du. Förstår att du omöjligt själv kan vara vare sig en bra förälder eller en bra bonusförälder.