Leva ensam

Hej! Jag är som dig. Jag tycker om människor men jag tycker inte om att umgås. Jag vill mest bara vara ifred så mycket som möjligt. Jag avskyr när grannarna ska prata och bjuda in en till saker. Jag avskyr när det ringer på dörren eller tfn. Jag har tre vänner som jag umgås med någon gång per år och familj träffar jag vid jul och midsommar. Det räcker. Och så min dotter då. Jag har mer än tillräckligt med socialt umgänge.

Är jag i ett förhållande är jag mer social, men bara med den personen då. Jag avskyr att bli medtvlngad till hans kompisar och familj stup i kvarten. Umgänge gör mig trött och måste jag tvångsumgås med människor på fritiden så orkar jag inte med mitt sociala jobb. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en extrovert för de kan inte förstå hur jag fungerar hur jag än förklarar.

Jag tror att jag i allmänhet har ett väldigt litet socialt batteri som tar slut fort, och då måste jag vara försiktig med vad/vilka jag använder det till.

Ja samma, jag älskar närhet och att ha nära kontakt med partner och jag har inga problem alls där med att umgås rätt mycket. Men det är en utvald person liksom. Andra vill jag inte ha med att göra. Om jag ska ha ett förhållande så måste personen kunna acceptera att jag inte vill umgås med vänner och familj mer än högst ett par gånger om året. Att bo tillsammans med någon vet jag inte om det kommer att fungera eftersom andra människor gärna vill bjuda hem folk och jag vill inte ha personer i mitt hem utöver min dotter och ev partner. Jag vet inte om någon skulle acceptera att aldrig få bjuda hem någon.

Lät lovande här i tråden att två osociala träffat varandra och kan leva ett osocialt liv tillsammans, det vill jag också hitta.