För några månader sedan gjorde jag abort i vecka 6. Det var inget självklart beslut för mig från början även om det kanske lutade åt det. Men vid ultraljudsundersökning sa läkaren att ingenting syntes i livmodern, trots att gravtestet var positivt och hinnan förtjockad, och att det normalt sett ska göra det i vecka 6. Hon sa att det antingen berodde på att jag var på väg att få ett missfall, eller så var det ett utomkvedshavandeskap där ägget aldrig hade nått livmodern utan fastnat på vägen. Jag var förvirrad och känslosam över all ny information, men jag fick hursomhelst veta att graviditeten inte skulle kunna fortsätta. Antingen var den redan på väg att avbryta sig själv (missfall) eller så var abort nödvändigt om det var utomkveds. Det fick därför bli en medicinsk abort med start samma dag. På något sätt kändes det ändå skönt just då att jag inte behövde ta ställning. Det hade inte kunnat bli ett barn. Tyvärr har jag mått ganska dåligt efter aborten. Att ångra sig vore fel att säga eftersom jag inte hade något val, men jag känner mig ledsen över förlusten på ett sätt som jag inte trodde att jag skulle göra. Det har därför varit en slags tröst att veta att det inte hade kunnat bli ett barn, att det aldrig fanns som alternativ. Häromdagen läste jag i min journal - och där står det att det INTE fanns någon misstanke om utomkvedshavandeskap. Nu är jag väldigt förvirrad, och känner ångest. Jag gjorde ju abort för att läkaren sa att jag inte hade något val. Det måste väl stå fel i journalen? Läkaren kan ju omöjligt ha ljugit för mig? Jag har ringt till mottagningen för att försöka reda ut detta men får bara svaret att de bara kan hänvisa till just journalen.
